När blir man en nettogivare i Sverige?

Jo, när blir man en nettogivare i Sverige? Krävs det att man inte söker sjukvård osv. mer än kanske var tionde år? Är det så att anställningsgivaren måste räknas in sett till den totala vinsten?

Finns det ett snitt? Eller snarare en snittinkomst när man anses vara en produktiv människa?

Spännande fråga följer med spänning

Man kan ju inte såga en snittlön eftersom vi alla slösar olika mycket på välfärden. Går du aldrig till sjukvården eller tandläkaren, åker aldrig buss/tåg utan bara cyklar så kan man ju tänka sig att inkomsten inte behöver vara så hög. Men lite välfärd tar man ju ändå del av iomed att man anvönder asfalterade vägar som kanske är upplysta.

Rimligtvis måste man då också inte jobba i offentlig sektor, och inte heller jobba i privat sektor där ens arbete till stor del bekostas av skattemedel. Så till exempel många inom vården kan inte vara nettogivare. Något man kanske inte tänker på.

Nej precis. Skall man räkna in något sådant är t.ex. en överläkare att betrakta som en stor förlust. Människor som arbetar inom palliativ vård är då också bara en stor belastning och så vidare.

Men bryter man ner det så måste det finnas en snittinkomst där man anses vara break even. Själv tror jag den ligger strax under 30 strecket men då gissar jag bara såklart.

BNP per capita i Sverige ligger på strax över 400.000 och då ligger väl ändå stadsskulden ganska stilla. Sett då till industrier osv. så bör väl snittinkomstem vara strax under 30 i privat sektor för att vara varken bu eller bä?

Fast i såna fall är ju bara folk som drAr in pengar från utlandet nettogivare. Alla andra pengar kommer ju i nån mån från staten även inom den helt privata sektorn. Även om en frisör inte får bidrag så är ju många av kunderna offentligt avlönade.

Det har inte med inkomst att göra. Din inkomst är en allmosa från icke-offentliga arbetsgivare. ..Sen kan ju de rent hypotetiskt anse att en arbetare i sverige istället för en ABB robot eller kines är en gåva.

Få personer i sverige har en ruljans av varor eller tjänster som inbringar extraintäckter åt de övriga. Om du klarar dig själv på 100 000 kr ( inte utnyttjar samhällstjänster ) och skapar ett överskott som du beskattas för så är du en nettobidragsgivare.

Om du har 10 miljoner i lön från ett företag vars ägandeandel i procent understiger din lön sett i relation till omsättning så är du per definition ett socfall.

Inom den privata sektorn är inte ekonomin ett nollsummespel, bland annat för att vi gräver upp saker ur jorden, hugger ner träd, utvinner kraft ur vattendrag, förädlar saker vi har köpt och säljer dyrare, osv. Vi skapar värden där det inte finns några.

Inom offentlig sektor så kan vi också skapa värden, men vi kan få betalt för dem (förenklat) endast med medel som har tagits från andra producenter via skatt osv. Ett undantag är till exempel vinstdrivande statliga företag, men det är nog inte det som de flesta tänker på med offentlig sektor.