Såhär har det gått till:
Citat:
Upplägget kallas ”cum-ex”, latin för ”med” och ”utan”. Det är en komplicerad korttidshandel med aktier, som säljare och köpare fysiskt inte äger. Affären görs precis kring dagen för utbetalningen av vinsten – utdelningen – på aktien. Upplägget gör att ägandet blir diffust och systemet luras. Då kan flera parter, om de till exempel kan påstå att de i stället ska skatta utomlands, kräva tillbaka vinstskatt på en och samma aktieutdelning – skatt som dock bara dragits en gång.
Till skillnad från avancerad skatteplanering handlar det alltså inte om att minimera sin skatt, utan att plundra statskassan.
..
Men det räcker inte med en plan, några smarta mäklare och advokater. Det behövs också pengar – riktigt mycket pengar – för att göra affärerna.
Och de finns hos bankerna, en bransch där männen hade sin bakgrund eller gamla goda kontakter. I cum-ex-filerna är exemplen många på affärer där stora banker står för finansieringen, mot att få en del av kakan. Som i fallet SEB.
– Enbart en transaktion kan bestå av aktier värda mer än 1 miljard euro eller så, och de pengarna måste garanteras av banker för att affären ska kunna äga rum. Därför behövdes banker, som SEB, Deutsche Bank, Barclays och BNP Paribas, säger skatterättsprofessor Christoph Spengel, som forskat om fenomenet, till TT.
Flera tiotals banker kan nämnas, några är bland världens största: JP Morgan Chase, Morgan Stanley, Merrill Lynch, Société Générale, Commerzbank, Macquarie, Hypovereinsbank (HVB), Credit Suisse, med flera.
Insidern pekar särskilt ut stora investeringsbanker med kontor i London.
– Ta vilken som helst. Jag känner knappt till någon som inte var med.
https://unv.is/dn.se/ekonomi/sa-plundrades-europeiska-statskassor-pa-70-miljarder
