Citat:
Ursprungligen postat av
redmoon-cat
Undrar hur tunga sådana svärd var. De orkade nog inte så värst länge.
Svärd och rustningar var lättare än många tror. Att de skulle göra bäraren till en sköldpadda är en missuppfattning från den viktorianska eran; det går utmärkt att springa i moderna kopior. Problemet är snarare att man blir varm och ser och hör dåligt. Sköldarna var däremot tunga, men de försvann med plåtrusningarnas intåg på 1300-talet.
Vad gäller uthållighet finns en militärhistorisk tumregel om max femton minuters närstrid utan paus, men kan säkert variera lite utifrån form och adrenalin.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kick88
Det är en intressant fråga. Men är det inte också lite av en legend, att högadeln möttes i dueller med svärd?
Det är hundraprocentigt belagt. Hederskodexen var en fundamental del av adelns värdegrund, och den kunde leda till dueller.
Citat:
Ursprungligen postat av
yyuutt
Svärdet väger inte så himla mycket, det som väger är rustningen och ringbrynjan. En vuxen stark man har svårt att dra en riktig ringbrynja över huvudet, så det finns många berättelser om att de fick ställa sig på händerna när de inte hade en hjälpare när de skulle ta av sig dom.
Japp, väpnaren fanns där av en anledning. Det behövdes helt enkelt en utrustningskille.
Citat:
Rustningen är även rejält otymplig att röra sig i och att lyfta ett svärd över huvudet var i princip omöjligt, därför befann sig riddarna på hästryggen och det förklarar också varför det var så himla illa om de ramlade av hästen i en strid. Vanliga fotsoldater hade "rustningar" av ull istället, visst de väger också en hel del, men de går att röra sig i.
Riddarna stred ofta till fots i sina vanliga metallrustningar. Att man använde kombirustningar med läder, vaddering och annat berodde på att det funkade hyfsat och inte var lika dyrt. Måttbeställda plåtrustningar var svindyra.