Vad skulle få dig att bruka våld mot en annan människa!?

En gång kom jag på två killar på bar gärning att göra inbrott i min bil.
Hade min bil varit en opel eller liknande så kanske jag varit coolare. Men det var en gammal Aston Martin. Det slutade med våld och ack vad tafatt deras försvar var. Inga vapen konstigt nog.

Det är en av de gånger som någon annan fått mig att bruka våld mot dem.

Hur är det för dig?
Civilkurage kanske?
Har du flippat mot någon?

Brukade våld senast i sexan. Efter det inget. Har varit nära några gånger men det är inte vanligt att vuxna människor faktiskt tar till handgripligheter. I vissa världar kanske det är men i dessa världar befinner sig inte normalt folk.

Jag vet ärligt inte hur jag skulle reagera. Så här innan om man såg någon på väg att säg bli våldtagen eller någon djävel gjorde något med min bil så säger man ju att man skulle gripa in och slå skiten ur den som försökte sig på något sådant. Men sanningen är ju att man vet aldrig hur man skulle reagera i just en skarp situation. Man skulle kanske var en feg rackare som bara sprang därifrån. Vilket kanske är det bästa för att överleva då dessa som gör skit som detta ofta är beväpnade med kniv.

Om någon psykiskt eller fysiskt skadat min vän, mig eller min familj har jag brukat våld.

Det svåraste enligt mig är lagom våld och kontrollen som brister när jag väl tar till våld.

När jag var barn/ungdom fick det inte så stora konsekvenser som det skulle få idag.
Men då brukade jag ta en hel del stryk tills jag kände att jag kunde släppa ut vilddjuret utan att känna mig så hämmad.

Nu är det ju lagar och andra konsekvenser som gör att det skall mycket mer till.
Så mycket beror på hur mitt liv ser ut för stunden, har jag något att förlora på konsekvenser undviker jag våld.
Även om det inte fanns lagar så hade jag ändå känt att jag inte vill missbruka våld, jag vill ha en värdig motståndare som jag är hatisk mot.

Här brukar mycket våld i min ungdom, slutade runt 25års åldern.
Tyckte det var roligt men har aldrig startat nåt slagsmål, men har inte tackat nej.

Allt från full 55+ till flock negrer, med boxning i ryggsäcken så har jag bara torskat en fajt.

Nu för tiden så händer det inte så mycket, men skadar nån mina barn/fru/ägodelar så

Jag tror att vissa har det i blodet också. Att det kan vara ett val utan att man måste ha problem.
Vissa tar gärna en fight så att stolarna ryker och är heller inte strykrädda. Män som måste så sitt vildhavre kanske även som vuxna.

Andra håller ändlösa föredrag non-stop hur ångestfyllda, rädda och trasiga i hjärtat de varit innan de blivit frälsta och räddade av jesus..
Det finns folk till allt helt enkelt!

Om jag blir fysiskt trängd i ett skarpt läge, särskilt om en större individ brusar upp och spänner sig som inför attack reagerar jag tyvärr med chockerande våldsamhet. Nu blir jag lyckligtvis mycket sällan arg... men om jag blir skrämd då jag redan är ohelig förbannad så svartnar det. På andra sidan mörkret väntade ett polisförhör första gången det hände, eftersom jag "glasat" en stor karl som försökt strypa en vän. Jag slåss bara i försvar och ogillar att hantera ze fallout efteråt p.g.a. hur amoraliskt jag agerar när civiliseringsspärrarna fallerar. Risken för övervåld innebär rigid självkontroll och jag har med åren blivit en utmärkt kommunikatör för ju bättre jag brukar mina ord desto mer sällan behöver jag ta till mina händer. Det är ju bra iaf.

När det behövs.

Gått fullkontakt-matcher så inom sport är det "no big deal" att försöka knocka sin motståndare.
Räknas spanking?

Däremot när det kommer till självförsvar så har jag bara hamnat i situationer som jag kunnat blockera och värja mig emot utan att gå på offensivt.

På det hela taget är man en mild introvert man, tänk mer Ralph Macchio några decennier efter "karate kid" snarare än någon hetsig typ.

om någon har bra självförtroende trots att dom är en ginger/har rött hår

Om nån tittar på mig då smäller det.

När man var yngre kunde det ske rätt frekvent, speciellt om någon käftade om någon skit sak.
Med ålder allt mer sällan, men backar inte om det blir tillfälle.

Sista gången var för kanske ett halvår sen, parkeringsplats fullt med bilar, bulling skickat ut sin fru för ta plats genom ställa sig där då han skulle runt hela parkeringen för kunna köra in där, jag kom precis fram när hon kom farandes, men sket i det och körde in ändå, knappt hon flytta på sig fast man körde sakta mot henne och tutade.
Sen kom givetvis hennes äkta hälft och började gestikulera och brösta upp sig och tyckte jag skulle flytta bilen då hans fru faktist tagit platsen.
Bad den jäveln dra åt helvete, men han stod på sig och fortsatte tjafsa så det fick bli par snabba och sen tog jag han i kragen och byxlinningen och släpade tillbaka han till bilen och slängde in han på förarplatsen och talade lungt om för han att det är nog bäst han tar och åker härifrån nu.

Ungdomens satsning på boxning mm sitter i ryggmärgen, och man sliter fortfarande en del säck/år på gymmet Så varför backa om det drar ihop sig till bråk oavsett orsak?