De klassiska studierna i sammanhanget är väl Milgrams och Zimbardos experimentella studier
https://en.wikipedia.org/wiki/Milgram_experiment
https://en.wikipedia.org/wiki/Stanfo...son_experiment
De visar väl både att en majoritet av människor är oerhört lydiga, samt att makt har en tendens att ta fram det sämsta hos människor, inklusive hos människor man så gott man kunnat på förhand screenat för att inte vara empatistörda.
År dåligt insatt på kritik av dessa dock.
De här studierna är mer av psykologisk art, och handlar mer om beteende under rätt korta tidsperioder.
Håller med ExpressK om att det sannolikt är så att makten (och härligheten) i sig rimligen funkar som en magnet för en viss typ av människor.
Jag har kikat lite på studier (mkt hastigt). Hybrisstudien är lite kul och historiskt intressant, men det är ju omöjligt att differentiera mellan i vilken grad personlighetstörningar, gruppsykologi (klart man påverkas av att alla svanskar omkring en för att man är premiärminister), åldersförändringar (det börjar bli mer och mer välkänt att alla neurodegenerativa sjukdomar har subsyndromala förändringar som berör personlighet, affekter osv) och annat interagerar.
Sen när man i Atlanticartikeln skriver att "I wondered whether the powerful might simply stop trying to put themselves in others’ shoes, without losing the ability to do so. As it happened, Obhi ran a subsequent study that may help answer that question. This time, subjects were told what mirroring was and asked to make a conscious effort to increase or decrease their response. “Our results,” he and his co-author, Katherine Naish, wrote, “showed no difference.” Effort didn’t help."
Detta utifrån en studie där man genom att magnetiskt stimulera motorkortex utlöser ett motoriskt svar i tummen, antingen medan försökspersonerna ser en video på typ ingenting alls eller en video på en hand som kramar en gummiboll och ser kvoten av responserna (alltså hur stort svaret blir beroende på om man kollar på en video eller bara stirrar på ett kors) som ett mått på "spegelaktivitet" (och i förlängningen empati, solidaritet bla bla bla).
Jag är inte lika överväldigad som Atlantics journalist.