Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-10-08, 23:11
  #13
Medlem
ElIzzards avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ruskigbuss
Mm, mjo, så kan det vara, men själva grundvalen för tråden är att det kan misstänkas att även goda människor blir korrumperade av makten och blir om inte onda, så i alla fall mindre goda av att ha makt.

Det gamla påståendet att makt korrumperar besannas väl av studien och även att "goda" människor drabbas. Detta sker då sannolikt på bekostnad av ett förkrympt själs och känsloliv.

"Godheten" Stefan Jarl AB 2013 del 1.
https://www.youtube.com/watch?v=YIxQxkTN-S4
Citera
2018-10-08, 23:28
  #14
Medlem
Trolltestets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ruskigbuss
Teorierna som framförs här är alltså att detta är ett medicinsk tillstånd, som direkt eller indirekt kommer av att man ger någon för mycket makt under för lång tid.

Någon som har åsikter eller vet mer om detta?

Makt som fenomen, är en drog, för hjärnan.

Sjävklart så kommer då Makt som fenomen att ha samma effekt på hjärnan långsiktigt, som tunga droger har.

Some people can handle that.
Most people can't.
Citera
2018-10-09, 07:36
  #15
Medlem
Europes avatar
Nu har jag inte fördjupat mig i den vetenskapliga grunden för det, men det vore ju knappast värst överraskande resultat om man kom fram till det. Av naturliga skäl har personer i underläge och i mer tydlig beroendeställning större skäl att kunna läsa av andra. Föga överraskande är kvinnor bättre på det än män. Jag skulle utifrån min erfarenhet säga att hundar är bättre på att läsa av människor än tvärtemot. Precis som det finns en hel del forskning som pekar på att 'vinnare' producerar mer av hormoner som gör dem dominanta och självsäkra, men även har negativ inverkan på förmågan att läsa av andra. Kort sagt kan det finnas både tillfälliga kopplingar mellan makt och minskad empati/förmåga att läsa av/dominant beteende, samt slutligen kan det även ske mer ärftlig utveckling av vissa egenskaper tillsammans.

Personligen tyckte jag mig se den svenska makteliten och det regimlojala etablissemanget började i extrem hög grad utveckla liknande arrogans och hybris gentemot alla andra. Det var verkligen slående hur arrogant alla kritiska röster viftades bort, inte sällan tillsammans med diverse förolämpande tillmälen mot alla verkliga och tilltänkta kritiker, man uppfattade sig uppenbart inte nödgad att ge några logiskt sammanhängande förklaringar för det egna agerandet och de egna besluten, man verkade (låtsades?) inte förstå kritikerna eller människors motiv till att påtala missförhållanden, framförandet av en extremt självgod och narcissistisk självbild o.s.v. när man uppfattade sig som untouchable, d.v.s. när den rådande svenska maktstrukturerna och maktinnehavet (samt därmed ens egna karriär inom dem) uppfattades som mer eller mindre säkrade för all framtid.

Vilket de även då kunde upplevas som, men därefter har utvecklingen varit negativ för den moderna svenska överheten med en växande opposition och kritik. Man har tvingats allt mer retirera i sin retorik, man har tvingats dra tillbaka saker man arrogant framförde som absoluta sanningar, tillmälena mot andra har minskat, man har tvingat sig själv att erkänna att det finns "problem", "utmaningar" o.s.v. (dock är man inte lika villig att ta på sig skulden för att ha skapat dem) och att uttryckt oro över det är begripligt och motiverat (nåja...) o.s.v. Speciellt intressant har det varit när liknande kritiska röster har hört från omvärlden, där svenska regimen och etablissemanget intar en arrogant hållning i Sverige, men agerar helt annorlunda när de befinner sig utomlands. Se t.ex. Löfven hos Trump, för att ta ett bland tusentals andra exempel.

Det intressanta med ovanstående fenomenet är att många av de inom regimen och inte minst det regimlojala etablissemanget som har agerat så har inte nödvändigtvis gjort det utifrån en redan egen befintlig och långvarig maktposition, utan har ofta istället framförts i jakten på en sådan, mot betalning o.s.v.
__________________
Senast redigerad av Europe 2018-10-09 kl. 07:43.
Citera
2018-10-09, 09:30
  #16
Medlem
Vic878s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ruskigbuss
En intressant artikel i The Atlantic berättar om hur personer med mycket makt får hjärnskador, som främst yttrar sej i minskad empati och hybris.

De listar olika exempel, någon chef för Wells Fargo som mer eller mindre sket i att hans underlydande scammade kunder. Även personer som Churchill vars fru klagade över att hans personlighet ändrats, förvisso under brinnande krig.

En studie säger att personer med makt blir mer impulsiva, riskbenägna och tappar förmågan att se saker från andras perspektiv. Man slutar lyssna på andras åsikter, fattar hastiga beslut och är omåttligt stolt över den egna prestationen.

Det kallas för "Hybris syndromet" i en artikel i Brain.

Det sägs, jag vet inte om det är sant, att den romerska kejsaren hade en slav på sin vagn, vars enda uppgift var att påminna honom om att han är dödlig, när hans huvud svällt upp för mycket.

Visst, man kan inte låta bli att tänka på den nuvarande presidenten i USA, men det finns ju massor av diktatorer och kungligheter genom historien som det går att applicera den här teorin på. Många som börjat som idealister, som tänker sej rädda landet undan en katastrof eller ockupation, och sedan blir en ännu värre plåga för befolkningen. Tänk Stalin, Mao, Castro eller Hitler, Franco och Mussolini.

Teorierna som framförs här är alltså att detta är ett medicinsk tillstånd, som direkt eller indirekt kommer av att man ger någon för mycket makt under för lång tid.

Någon som har åsikter eller vet mer om detta?

Källor:
https://www.theatlantic.com/magazine...damage/528711/
https://academic.oup.com/brain/artic.../5/1396/354862

Det skulle inte förvåna mig om teorierna att detta är ett medicinskt tillstånd blir bekräftade av framtida forskning. Jag tycker att man kan dra en parallell till spelmissbruk/spelberoende, där folk som tidigare inte haft problem med spel fastnat i ett destruktivt beteendemönster som är mycket svårt att bryta.

I båda fallen handlar det om yttre påverkan som utlöser beteendeförändringar. Jag kan tänka mig att stor makt ger "kickar" på samma sätt som för spelmissbrukaren, och att bristen på empati och hybris beror på att fokus flyttats till att utöva sin makt och utöka/befästa den, oavsett konsekvenserna för omgivningen. Det här beteendet tycker jag är ganska vanligt bland folk som lyckats i karriären eller fokuserar på att klättra uppåt, så det behöver nog inte nödvändigtvis handla om statsöverhuvuden eller samhällets toppskikt.
Citera
2018-10-09, 09:36
  #17
Moderator
Ruskigbusss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vic878
Det här beteendet tycker jag är ganska vanligt bland folk som lyckats i karriären eller fokuserar på att klättra uppåt, så det behöver nog inte nödvändigtvis handla om statsöverhuvuden eller samhällets toppskikt.

Väldigt sant. Det finns ju ett uttryck för personer som plötsligt får en liten bit makt att utöva över andra och som kramar så mycket de kan ur sin lilla position, må det vara spärrvakter eller ordningsvakter osv, "småpåvar."
Citera
2018-10-09, 10:08
  #18
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Blaobar
Absolut inte
Har man makt har man möjligheten att vara god eller ond, en god människa faller inte för det du nämnde i trådsstarten.

Sedan värt att poängtera skillnaden mellan god - ond och bra - dålig -ledare.

En god ledare kan göra dåliga beslut, och vice versa.

En sociopat kan ha en god idé som ledare.
Det är vägen för att förverkliga idén som kan bli väldigt hård, då den är i centrum.

Vad är god och vad är ond? i detta fallet om idén anses i grunden vara god, då är alla de som jobbar emot iden onda i sociopatens ögon.
Citera
2018-10-09, 11:19
  #19
Medlem
Orm Ondes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ruskigbuss
En intressant artikel i The Atlantic berättar om hur personer med mycket makt får hjärnskador, som främst yttrar sej i minskad empati och hybris.

Det kallas för "Hybris syndromet" i en artikel i Brain.

Det sägs, jag vet inte om det är sant, att den romerska kejsaren hade en slav på sin vagn, vars enda uppgift var att påminna honom om att han är dödlig, när hans huvud svällt upp för mycket.

Teorierna som framförs här är alltså att detta är ett medicinsk tillstånd, som direkt eller indirekt kommer av att man ger någon för mycket makt under för lång tid.

Någon som har åsikter eller vet mer om detta?

Källor:
https://www.theatlantic.com/magazine...damage/528711/
https://academic.oup.com/brain/artic.../5/1396/354862

De gamla romarna hade god insikt i det här problemet. En fältherre som vunnit stora segrar kunde hedras med att få göra ett triumftåg genom Rom med sina soldater, och ett av inslagen var en slav som stod bakom triumfatorn på dennes vagn med uppgift att då och då viska "-Herre, kom ihåg att du är dödlig" i triumfatorns öra.

Den romerska historien visar mängder av exempel på härskare som inte klarat av att hantera den absoluta makten utan drabbats av "kejsarvansinne".

Att framgångsrika personer och makthavare får hybris är ju inget nytt och jag tror själv att det är fullt möjligt att kicken att ha makt och att utöva den på sikt påverkar hjärnan. Under historiens gång finns det exempel på härskare som ärvt makten och övertygade om sin gudomligt givna rätt att härska endast utnyttjat den för att tillfredsställa sin egen personliga ondska. Jämfört med alla härskare som tagit makten under förebärande av att de styr i ett högre, gott, syfte så är de dock mycket få.

Mycket intressant artikel och tackar för lästipset!
__________________
Senast redigerad av Orm Onde 2018-10-09 kl. 11:26.
Citera
2018-10-09, 11:27
  #20
Medlem
Kundalinis avatar
De klassiska studierna i sammanhanget är väl Milgrams och Zimbardos experimentella studier

https://en.wikipedia.org/wiki/Milgram_experiment
https://en.wikipedia.org/wiki/Stanfo...son_experiment

De visar väl både att en majoritet av människor är oerhört lydiga, samt att makt har en tendens att ta fram det sämsta hos människor, inklusive hos människor man så gott man kunnat på förhand screenat för att inte vara empatistörda.

År dåligt insatt på kritik av dessa dock.

De här studierna är mer av psykologisk art, och handlar mer om beteende under rätt korta tidsperioder.

Håller med ExpressK om att det sannolikt är så att makten (och härligheten) i sig rimligen funkar som en magnet för en viss typ av människor.

Jag har kikat lite på studier (mkt hastigt). Hybrisstudien är lite kul och historiskt intressant, men det är ju omöjligt att differentiera mellan i vilken grad personlighetstörningar, gruppsykologi (klart man påverkas av att alla svanskar omkring en för att man är premiärminister), åldersförändringar (det börjar bli mer och mer välkänt att alla neurodegenerativa sjukdomar har subsyndromala förändringar som berör personlighet, affekter osv) och annat interagerar.

Sen när man i Atlanticartikeln skriver att "I wondered whether the powerful might simply stop trying to put themselves in others’ shoes, without losing the ability to do so. As it happened, Obhi ran a subsequent study that may help answer that question. This time, subjects were told what mirroring was and asked to make a conscious effort to increase or decrease their response. “Our results,” he and his co-author, Katherine Naish, wrote, “showed no difference.” Effort didn’t help."

Detta utifrån en studie där man genom att magnetiskt stimulera motorkortex utlöser ett motoriskt svar i tummen, antingen medan försökspersonerna ser en video på typ ingenting alls eller en video på en hand som kramar en gummiboll och ser kvoten av responserna (alltså hur stort svaret blir beroende på om man kollar på en video eller bara stirrar på ett kors) som ett mått på "spegelaktivitet" (och i förlängningen empati, solidaritet bla bla bla).

Jag är inte lika överväldigad som Atlantics journalist.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback