Avskaffa monarkin!

Det är väl bestämt och mycket enkelt. Jag vill behålla monarkin och där har jag folket med mig. Jag vill också återförstatliga Svenska Kyrkan och där har jag ännu inte folket med mig, men jag arbetar på saken.

I strängt demokratisk mening så är kravet på folk- och parlamentarisk majoritet viktigare än logik. Att inbilla sig att politiken skall kunna vara helt igenom logisk är en smula, hur skall jag uttrycka det..., naivt. Politiken består av både förnuft och känsla. Något annat är nog direkt farligt att tänka sig, att vi skulle ha någon "rikslogiker" som skall överpröva alla Riksdagens beslut likt Irans väktarråd.


Så, då behöver Du i alla fall inte driva frågan för egen del, men Du kan väl överlåta åt kungafamiljen att bestämma huruvida de vill upprätthålla sina roller - de är inte direkt tvingade.

Du försöker dock använda monarkins folkliga popularitet som argument för att monarkin är något bra.
Vilket i förlängningen rimligtvis innebär det motsatta gällande statskyrkan.

Om man nu tycker det är viktigt att vara konsekvent dvs...

Det är inte för Din skull - det är för samhällets bästa.

Nej, Du läser selektivt.

Jag vill behålla monarkin för att jag anser att monarkin är bra för Sverige - precis som jag anser att en statskyrka vore bra för Sverige. Men den demokratiska legitimiteten för monarkin ligger i att den har stöd i folkdjupet såväl som i Riksdagen. Det har ännu inte tanken om statskyrkan, men det får komma efter hand som arbetet på att återskapa ett fungerande Sverige fortgår.

Halmgubbevarning utfärdad.

Jag har inget som helst emot känslor i politiken, jag efterlyser endast att känslorna ingår i en sammanhängande världsbild.

Man kan till exempel känna en oherhörd passion för arvsmonarki och omsätta detta i en promonarkistisk politik. Problemet uppstår om man samtidigt inbillar sig att man är demokrat. Då måste man nämligen hänge sig åt en massa olika krumbukter och skuggspel för att försöka pressa in den fyrkantiga klossen i det runda hålet.

Ej heller kan man vara köttätande vegan, religiös ateist, anarkistisk nazist, etc unt so weiter.

Huruvida något åtnjuter demokratisk legitimitet är alltså i sig själv en irrelevant merit?
Förstår du nu varför popularitetsargumentet betraktas som ett logiskt felslut?

(Och känner du dig inte lite som en gnällspik när du är så ledsen över svenska kyrkans öde?)

Ett flertal europeiska stater kombinerar på ett utmärkt sätt demokrati med arvsmonarki, så Du pratar helt enkelt strunt. Det är ett faktum att majoriteten av världens mest demokratiska stater är konstitutionella arvsmonarkier.

Det är tvärtom en utmärkt merit, men det är inte mitt primära motiv för att inse den samhälleliga nytta monarkin gör för Sverige. Det är kanske på tredje plats när det gäller goda argument för monarkin.


Inte alls. Den diskussionen är därtill litet vid sidan i denna tråd.

Jo, det kan det.

Den som uppenbarligen börjar bli orolig är du. Nu börjar du skapa hittepå-regler när verkligheten inte passar dig.


Självklart! En dag har vi republik!

Knappast! Tokvänstern och flumliberalerna kommer aldrig att kunna enas om en ny grundlag knappast heller om en president.

Det är mer troligt att tokvänstern kastar flumliberalerna i ett Gulag.

Så den demokratiska legitimeringen är en merit i fallet Monarkin, men inte i fallet Statskyrkan?