Är jag gammalmodig och föråldrad? Vad får man säga och inte?

Träffade en polare i en matbutik när vi båda var och handlade. Denna polare har en aningens svårt för att veta vad man ska hålla för sig själv, vad man bara ska säga i sin egen bostad och det man faktiskt kan berätta.

I alla fall. Jag träffade honom där och han berättade högt och tydligt att han blev dålig i magen igår, sket som en vulkan och fick svidande hemorrojder i röven. Därför skulle han köpa en salva och smörja hemorrojderna.

Jag skäms över samtalsämnet. Att man har ont i rövhålet kan man berätta när det inte är människor i närheten. Det är inget jag vill prata om när det står 10-15 personer runt mig och oss. Jag sa till honom att han kan prata om detta på en mindre öppen plats och då sa han att jag är löjlig och gammalmodig. Han sa att ingen bryr sig över vad vi pratar om (jag såg en som tittade styggt på oss). Det är inte första gången han gör så här. En annan gång beskrev han och sambon hur dom hade analsex och att hon släppte en blötfis som rann ut på lakanet. Detta var på en buss!

Vad tycker ni? Bör sådant ej diskuteras på öppen plats? Eller kan man fritt häva ur sig detta var som helst?

Jag pratar gärna om allt, men vissa saker håller vi oss inom bostaden.

Man kan prata om vad som helst ute, folk bryr sig inte.

En del är mer frispråkiga än andra -- men man kan ju avstå från att hänga på samtalet eller att dela med sig av liknande detaljer om sig själv.

Det jag däremot reagerar på är att han ger dig detaljer från sitt och sambons sexakter --- det pratar man fan inte med någon om förutom sambon, vare sig i bostad eller öppet ute.

Tror dock du får svårt att kamma till honom så han blir rumsren.

Beror väl på om man vill uppfattas som en skithög eller en person man kan ha i möblerade rum. En normal människa - enligt min gammalmodiga uppfattning som jag faktiskt tror de flesta väluppfostrade delar - pratar inte om de sakerna du nämner i offentliga miljöer. Talar faktiskt inte om sådant med mer än sin absolut bästa vän. En normal människa försöker nog också hålla samtalsämnena till det som kan vara intressant för den andre, dvs vad du har haft för avföring kan knappast intressera den personen du talar med. Dålig respekt för den andres tid. Och pissdålig respekt för de runt omkring som i bästa fall skrattar åt dig, i sämsta fall känner sig obehagliga.

Överlag så verkar det här med respekt för varandra vara på utdöende. Vem fan vill lägga sin tid på att stå och lyssna artigt på någon som är så respektlös att han pratar om sin avföring som om det vore något viktigt?

Det beror helt och hållet hur vid din samtalskorridor är.
Vissa babblar mycket och gärna om sina egna sjukdomar, men kan inte höra om andras.
Andra vill inte prata om pengar, osv i all oändlighet.

Gillar du inte samtalsämnet så ursäkta dig och gå därifrån.

Jag kan tycka att han delgav dig mer information än nödvändigt.
Själv vill jag inte höra om mina medmänniskors hemorrojder eller analsex.
Skaffa dig nya polare.

Satt på McDonalds för några år sedan och en ung kvinna satt bakom oss och berättade hur hon hade hört sin mamma ha sex och hur hon skulle köpa en gagball till modern och även ge igen när kvinnans kille kom hem.

Självklart pratar man inte om intimhygien i affären, såvida det inte är ett apotek man står i.

Det är inte gammalmodigt att inte vilja prata om sjukdomar/kroppsliga besvär på offentlig plats och inte heller att inte vilja hänga ut sin partner och sitt sexliv. Vissa delar är privat.

Nej, man kan inte prata om vad som när som.

Har själv haft (och har) sådana vänner, de känner inte av dylikt pga de lever ut sin adhd utan att bry sig (tar det som en ursäkt för att vara impulsiv i språk och handling).

Men min känsla är att det blivit värre på senare år med den yngre delen av befolkningen.
Jobbade senast med en yngling som helt ogenerat ställde sig och kliade sig på kuken (med handen innanför byxorna) under arbete hos kund.

Jag sa till han "vad fan sysslar du med" (när kund ej var närvarande) och han sa helt obesvärat "jag kliar mig på kuken".
Varpå man får försöka förklara det olämpliga i beteendet.

När det trots det upprepar sig, då frågade jag vederbörande om han hade någon form av tourettes som påverkade beteendet, vilket han svarade nekande på.
Förklarade då att jag sparkar han om han inte kan betee sig (varpå beteendet upphörde).

Vissa har ju behov av att prata om allt överallt. En del använder det väl för uppmärksamhet, andra för att dom inte ser det som något problem.
Man kan ju välja att inte delta i samtalet, men det andra pratar om får ju dom ta ansvar för. Svarar man inte eller är delger något själv så är det ju den gränslösa personen som får blickarna, om man tycker det är besvärligt.

En vän borde ju dock kunna respektera att man själv inte är bekväm vid att dela vissa tankar så offentligt. En bekant bryr sig väl mindre.

Din polare verkar vara av den sorten som anser att man är "överkänslig" om man inte tycker att man kan säga vad som helst eller lägga en brakfis när man vill. Om jag till exempel väljer att inte ha massor av tatueringar och krydda alla meningar med svordomar eller könsord så är jag enligt vissa en oskön och stel person. Det är anmärkningsvärt många som hävdar att de tycker att man måste få "vara sig själv" men samtidigt inte låter andra vara som de är. Jag trivs med att ta hänsyn till andra och inte bre ut mig över allt och alla hela tiden.

Jag ser inga konstigheter med det. Fast om bekantskapen är rätt så ny brukar jag inte vara så öppen på en gång.