total kollaps av självförtroende

Är 27 år idag och vet inte var mitt självförtroende har försvunnit? Den är verkligen på 0 utan någon större anledning. Tur nog skulle jag anse mig någorlunda social begåvad och lyckas dölja mitt dåliga självförtroende. Skulle inte tro att att utomstående ser mig så. Men vad hände egentligen?

Med vänner för 10 år sedan: Ni vet hur grabbar brukar ha det, man brukar småreta varandra för den tjocka tjejen man flirta med på fyllan, eller något liknande. Saken var att det var väldigt få som gav sig på den leken med mig för jag hade alltid svar på tal och lyckades på något roligt sätt vända det mot den som sa det. Alltid snabbtänkt och kreativ. Gick ofta ut med vänner, oavsett om vi inte skulle göra ett skit så såg jag ett nöje i det att träffas och planera resor, skoja tillsammans, bara hänga helt enkelt. Var den som alltid vågade ta steget att prata med en tjej oavsett miljö eller nyktert eller onyktert tillstånd. Hade ett brett umgänge och luren ringde hela tiden

Med flickvän: Var aldrig svartsjuk, i mitt huvud var jag flera divisioner över henne och skulle hon få sig att fucka upp det är det bara hennes förlust. Hon kände hela mitt umgänge och hade bra kontakt med alla, jag var alltid helt okejh med det även med dem personerna jag gillade mindre. Som sagt skulle hon göra minsta lilla fel vet jag kunde få mycket bättre. Älskade henne väldigt mycket trots den inställningen.

Utseendemässigt: hade helt okej kropp, smal och kläder satt bra på mig. Ingen mage som stack ut eller något.

Ekonomi: Trots att jag var gymnasiestudent (jobb 2-3 dagar i veckan) lyckades jag spara ihop så mycket mer än vad jag lyckas idag med heltidjobb. Alla mina pengar går åt på snabbmat och spel (milt spelberoende, spelat bort 30k på 4 månader).

Hur är det idag? Åt helvete. Väger 25kilo mer än vad jag gjorde för 10 år sedan, (har inte vuxit på längden). Inga kläder sitter bra på mig längre. Är inte tjock, men helt klart mullig och magen sticker ut i dom flesta outfitsen. har börjat träna nu lite halvt och gått ner 2 kilo på en månad, men det är bara en droppe i havet av vad jag har kvar. Ekonomin är alltid på gränsen. Lever bra, men kan spara mycket mer om jag vill men snabbmaten och spelen (drömmar om bli rik) prioriteras.

Har inte alls lust att hänga med vänner senaste åren. Folk har slutat ringa på grund av alla nekningar. Och när jag väl går ut är det inte samma känsla längre. Tänker oftast det hade varit roligare gå hem och kolla någon rulle. Med nuvarande flickvännen är jag oerhört svartsjuk och analyserar varenda situation, är svartsjuk bara hon pratar med någon annan. När vi är ute kollar hela tiden hon inte kollar på andra, har blivit psyko! Hänger helst hemma med henne bara och har blivit tråkig. Det känns som min hjärna tappat kapacitet, känner mig inte alls lika kreativ och intelligent längre som jag kände mig när jag var yngre.

Hur bygger man upp allt igen? Var börjar man? Känns som jag ska upp för Mount Everest men har inte tagit ett enda steg upp än.

Ska starta ett företag nu om en månad, och skulle det gå till botten så känns det som jag aldrig kommer ställa mig upp, men det kanske bli en spark uppåt ifall det åt andra sidan börjar gå bra.

Vill man bli rik så drar man in på utgifterna. Rika människor kollar sällan på TV. Så sluta kallt med spelandet. Öka tempot på träningen och leta nyttig mat som du tycker är god. Skräpmat sänker både kropp och själ. Det kan man unna sig som enstaka undantag, men inte varje dag.

Dom broar du bränner byggs inte upp lätt. Avslutar du dina kompisar kommer de inte tillbaka. Vänskap måste vårdas, så om du har någon kvar att ringa, gör det utan dröjsmål.

Sen din tjej, det är ett kapitel för sig. Svartsjuka bränner sjukt mycket energi. Såna tankar måste du sluta med omedelbart. Du tär på henne med. Ni kommer båda bli gladare. Att hon känner att du på riktigt litar på henne kommer göra skillnad. Var ärlig med henne och prata om detta. Erkänn att du har gjort fel och lägg ingen skuld på henne, utan lyft bort den helt, så hon kan andas och leva med dig.

Du har självinsikt som kommit på det här innan det är försent, förhoppningsvis. Jag lät det gå så mycket längre och sen fanns inget kvar att rädda utom mig själv.

1.Sluta slösa, laga riktig mat, god mat. Skippa alkoholen.
2.Tempo i träningen, din puls ska upp i max, drick mycket vatten.
3.Spel, inte en jävla rad till. Aldrig mer. Investera pengarna istället. Speldjävulen låter dig inte småspela, det är som att ge en grogg till en alkis. Ta ett beslut!
4.Gör din tjej lycklig. Umgås med vänner.

När pengarna och självförtroendet börjar komma tillbaka, gör en resa med tjejen. 30k på fyra månader blir en fin semester.

Som sagt, 27 är nära 30-årskrisen då många fuckar upp sitt liv. Du har insikt nu. Ta vara på det. Styr upp det här. Det fixar du!

Grattis, du har börjat sluta spela spel men famlar fortfarande omkring då du inte vet vem du är.

Att ha en identifiering, att tro du vet vem du är, är som att vara i ett mobilt fängelse.

Att inte veta vem du är är frihet.

Kolla själv om du kan hitta dej själv någonstans, tro inte på andra!

Du fick lära dej något annat och trodde på det så nu lider du i ditt fängelse precis som de flesta som hoppas att pengar, relationer och "tillbaks till förr"skall fixa allt.

Vad du behöver göra är redan inprogrammerat så bara ta en kaffe till och njut av att inget veta om vem du är och låt kreativiteten flöda. Måste du ha ett namn så föreslår jag du kallar dej för "Livet".
Välkommen till livet Livet!

No big deal, du slutar bara att sätta krokben på dej själ och gillar dej själv istället som du är, en person i utveckling, ett liv i utveckling tillsammans med allt annat.... och formen flexibel..

Det är inget konstigt att självförtroendet havererar i ingången till vuxenlivet. När man är ung behöver man inte producera för att ha bra självförtroende. Det räcker att bara vara, och har man en skön personlighet kommer folk att bekräfta en. Bristen på erfarenhet gör också att det är svårt att se sina egna brister så hybris kommer som en naturlig följd av detta.

I vuxenlivet fungerar det annorlunda. Man behöver producera och man märker också att man inte är bäst i världen som man tidigare inbillat sig. För att bygga upp en behöver man börja producera på riktigt och utan att jämföra sig med andra . Träna bort din övervikt, satsa på ditt jobb, sluta spela om pengar (säkrare sätt att förbli fattig får man leta efter), umgås med dina vänner, förbered för familjebildning.

Bra självförtroende kommer av sig självt om man lever ett sunt liv och omger sig av människor som gillar en genuint och som man själv gillar. Att skapa och producera och göra livet bättre för sig själv och människor man tycker om bygger en.

Producerar man bara för sakens skull (vill bli rik etc) riskerar självförtroendet att haverera den dagen karriären går ner eller pengapåsen blir mindre.

NI är bekväma i erat förhållande, om hon slutar fixa sig/ta hand om sig (kläder,smink,träning) så börjar du sakta göra samma sak, det gäller båda.

Om inte ni har samma ambitioner i livet, att bli rik, snygg kropp, så händer det inte, om ni är bekväma så händer det inte, man är trygg i sin tillvaro. Vips så väger du 20kg mer, vad hände?
Hur får du motivationen tillbaka? Genom att iallafall fixa dig själv för andra, det känns meningslöst, för du tänker inte vara otrogen ändå, men lev i sinnet som att du är singel! Om ni gjorde slut idag, hur börjar du bete dig imorgon? Du börjar fixa dig igen för köttmarknaden, din tjej kommer göra detsamma, helt plötsligt börjar hon se ut som i början när ni träffades, du likaså.

Du kommer inte få känslan av att du är flera divisioner över henne igen så länge ”ingen” vill ha dig som singel.