Sverige - världens mest passiva socialtjänst?

Jag jobbar inom soc och är utbildad socionom. Min syn är att socialtjänsten har olika delar och vissa är väl uppstyrda så som hemtjänsten, men de mer mjuka delarna är av usel kvalitet.

Här finner vi utförare - alltså inte de som jobbar med byråkrati utan de som faktiskt ska lösa sociala problem - bland områden som:
- kriminalvård
- integration
- psykiatrin
- assistans

Dessa jobbar i princip inte alls. Resultaten är oftast obefintliga och många besök ställs in. Man tar långa kafferaster och smiter tidigare från jobbet varje dag. Om man undrar varför de som döms till vård inte förbättras look no further.

Det finns en brutal avsaknad av vetenskapliga metoder och "manualbaserat och evidensbaserat" arbete ses nästas som suspekt i jämförelse med det arbete som bygger på i princip en "god stämning" och på "mötet".

Något som också är oerhört märkligt är att de som har högst utbildning - socionomer - ofta blir enhetschefer eller handläggare. De som har utbildning blir byråkrater, medan utförarna är lågutbildade eller har samhällsutbildningar som ett lapptäcke där de i slutändan "halkade in" på utförarsidan. Detta märks mest i LSS och personliga assistenter som i princip kan vara dömda kriminella som ändå kostar samhället oerhört mycket pengar i denna dyra insats.

I sjukvården är det självklart att läkare, sjuksköterskor och undersköterskor är stjärnorna, medan byråkraterna är en grå massa som man klagar på. I socialtjänsten är det tvärtom där pappersarbetande socionomer som träffar brukaren en gång per år värdesätts högre än utförarna som träffar brukaren varje vecka.

Det är bara en enda cirkus där anställda och politiker sitter och tjänar pengar på misslyckade människor och ryggdunkar sina kollegor för det "otroliga arbete" de utför.

För att socialtjänsten ska bli bättre måste de som har högst utbildning jobba nära människorna och sen kan man sätta ett gäng ekonomer eller rent av datorer på att sköta administrationen. I dag är det bara pappersarbete som gäller och sen sätter man människor med dussinutbildningar utan någon som helst evidensbaserad metod för den specifika målgruppen att ta promenader, baka kakor, prata om "hur jävligt samhället är" eller att "mänskliga rättigheter" är det viktigaste som finns.

Att prata om mänskliga rättigheter kräver verkligen 0 kompetens. Att faktiskt göra en människa självständig kräver kompetens, något som oerhört många inom socialtjänsten helt enkelt saknar.

Socionomyrket är ett fejkyrke som borde upplösas. Dessa fåntrattar har inte löst något och har inte som agenda att lösa något heller, eftersom då blir de arbetslösa och tvingas söka riktiga jobb och skaffa riktiga utbildningar.

Det värsta är att deras ord väger mycket tungt i olika beslut.
En utredning kan vara hur slarvig som helst. Men det är ju bara personen som utreds som vet, och dennes protester nonchaleras totalt.
Finns en dom, så tas den som en sanning. Utan att prata med personen ett enda ord.
Domarna på Thomas Quick var även de helt i sin ordning om man bara tittade på dessa. Samma sak med grabbarna i Arvika.

Jo självklart, men det är en topic for another day

Handläggarna har oerhört mycket byråkratiska regler i ryggen även om skyddsnäten för att bli felbedömd är relativt dåliga.

Det jag menar är mycket värre är själva insatserna i sig, det som personen får i slutändan för att bli en självständig medborgare. Socionomerna bör arbeta på utförarsidan och mängder med människor på utförarsidan borde helt enkelt inte jobba med denna svåra målgrupp då de helt enkelt inte har vad som krävs.

Nja, det är lätt att säga så när man jobbar 8-17 varje dag och har det ganska bra. Socionomer behövs för de som inte lyssnade på morsans goda råd och började knarka, eller som fick psykiska problem. Det finns mängder med människor i Sverige som inte klarar sig själva utan måste får stöd på samma sätt som barn får stöd av sina föräldrar.

Barn uppmuntras däremot att utvecklas och pressas hårt för att lyckas, men det gör inte vuxna i samma utsträckning utan man "förstår dem".

Vet inte vad det är för arbete du har, men jag som socionom träffar klienter 90% av min tid inom socialtjänsten.

Det tror jag också är de helt centrala problemen inom svenskt socialt arbete. Utförarna saknar teoretisk skolning för att förstå vad de gör och vad de borde göra.
Sen varierar uppgifterna alldeles oerhört mellan olika utföraravdelningar, men visst finns det utrymme för att ta omotiverat långa pauser
Det där varierar i allra högsta grad. Liksom kvaliteten på det som utförs under mötena.
BTW så tror jag att du drog till med en lite väl hög siffra när du skattade 90% av arbetstiden. Om du nu ska hinna gå på APT, utvecklingssamtal, gruppmöte och på något underligt sätt hinna dokumentera alla de där klientmötena. Hur som, det är glädjande - mycket glädjande - det det finns socialarbetare som faktiskt har både intresse och utrymme för omfattande klientarbete. Det är inte så hemskt vanligt som du verkar tro från din horisont.

Som jag förstår det fungerar och drivs svenska myndigheter endast av ett fåtal kompetenta. Resten är där för utfyllnad, istället för att gå på a-kassa eller att jobba på Samhall.

Jag undrar om ni som jobbar inom Socialtjänsten kan belysa mig om vilka åtgärder Socialtjänsten brukar ta när barn under 15 år är polisanmälda. Jag har polisanmält 3 trettonåriga barn för falskt tillvitelse.

Men de kan förstöra livet för familjer enbart pga. rykten och text i Flashback utan grund i verkligheten. Så ibland gör dem för mycket och djävligt fel.

Det ska enbart vara konkreta bevis eller beslut som utgår ifrån vetenskapligt grundande och accepterade metoder som grundar deras beslut, annars kan de dra åt helvete. Brinn som ett juleljus snart kanske någon tänder eld på ert hus....