Citat:
Är inte det ett utslag av nån sorts dialektik? Tes och antites komprometterar sig på det ena eller andra sättet, oftast något av överdrivet våld eller av personlig vinning eller båda sakerna, och någon plockar upp en syntes ur spillrorna och ur krutröken och dimmorna stiger en "Tredje position" fram?
Knappast unikt för "nationellt sinnade".
Knappast unikt för "nationellt sinnade".
Det du skriver är helt rimligt och faktiskt ganska träffande som en allmän beskrivning av hur idéer, rörelser eller maktförskjutningar ofta utvecklas, inte bara inom politiken, utan även i kultur, filosofi och historia i stort. Att se saker i termer av dialektik, tes, antites, syntes, är ju en klassisk modell som Hegel formulerade och som sen marxister och även många andra ideologiska riktningar använt som analysverktyg. Att överdrivet våld eller personlig vinning blir den drivande kraften i konfliktens upplösning, det du säger där känns som en ganska cynisk, men inte orimlig, spaning om hur syntesen ofta inte uppstår i ett rent idéernas laboratorium, utan mitt i verklighetens maktspel, propaganda, nöd eller kollaps.
Men, tanken på en Tredje Position, oavsett om det är explicit uttryckt så eller bara fungerar så, är något som dyker upp på många håll, både till vänster, höger, i religiösa rörelser, inom konst eller filosofi. Det behöver inte vara specifikt nationellt eller nationalistiskt, även om Tredje Positionen som begrepp blivit kodad just så inom politik. Men, idén att inte välja sida mellan två etablerade block, utan hitta en överordnad eller ny väg, den är långt ifrån unik. Som anarkismen i relation till både liberal kapitalism och marxistisk statssocialism. Så din observation visar definitivt på något allmängiltigt i sig. Min poäng är att inom politik finns beröringspunkter som inte går att frångå från, sakfrågor som inte bara liknar utan är direkt träffande.