Om lugnet nu har lagt sig (bortsett från att
pf10 fortfarande ältar att denne inte förstår) kan det vara läge att återvända till polislagen. Det är nämligen så att hela detta ärende är väldigt enkelt i grunden. Det är obegripligt att Sverige har krånglat till allting så inihelvete – men det är också symptomatiskt. Symptomatiskt!
Såhär, polisen har en serviceskyldighet enligt 2 § polislagen, punkt 4:
https://lagen.nu/1984:387#p2
Lagtexten är: ”
lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen”
För att kunna förstå vad lagstiftaren avser med detta behöver man läsa förarbetena till lagen. Det kan vara ett omfattande arbete och det är bland annat därför jurister behöver hålla på med sånt. Av förarbetet i
prop. 1983/84:111 (s. 51) framgår följande:
Även om tyngdpunkten i polisens verksamhet också i framtiden måste ligga på övervaknings- och utredningsverksamheten samt brottsförebyggande uppgifter, är det enligt vad som uttalas i propositionen nödvändigt att betona även polisens roll som serviceorgan för allmänheten. I dag beskrivs den hjälpande funktionen endast som ett led i polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Detta stämmer inte överens med en modern syn på polisens arbete. Det utgör inte heller en riktig beskrivning av polisens arbete på fältet, där polisen mycket ofta bistår allmänheten utan att hjälpen har någon direkt anknytning till uppgiften att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten. De hjälpande funktionerna bör i en ny central författning på polisväsendets område beskrivas som en självständig polisuppgift.
Och på sidan 56 f:
Punkten 4. Här avses polisens hjälpande verksamhet, som utgör en del av vad som brukar kallas dess serviceverksamhet. För att man skall nå en precisering i förhållande till vad som ankommer på andra myndigheter — t. ex. socialtjänsten och sjukvården — har angetts att polisens skyldighet att biträda allmänheten med skydd, upplysningar och annan hjälp gäller fall när sådant bistånd lämpligen kan lämnas av polisen. I första hand avses då situationer när det inte ankommer på något annat samhällsorgan att lämna hjälpen. [...]
Några fasta gränser för polisens hjälpande verksamhet kan och bör inte lämpligen fastställas. Detta är inte heller avsikten med den aktuella bestämmelsen.
VAD som ingår i polisens hjälpande verksamhet behöver alltså bedömas från fall till fall.
Och det är INTE en skrikande minipöbel på Flashback som ska avgöra det.
Lagen.nu (se länken till polislagen ovan) har hjälpsamt lagt upp en liten text som antyder omfattningen:
Polisen har en serviceskyldighet utanför den normala polisverksamheten och en hemlös skulle i praktiken få sova på polisstationen en natt. Självmord är inget brott men trots det anses polisen ha en skyldighet att hindra människor från att begå självmord.
Till hysterikerna i tråden vill jag säga att texten INTE ska tolkas bokstavstroget utan ses som en hjälpsam vägledning.
Polisens serviceskyldighet behöver bedömas från fall till fall.
Så, HUR svårt kan det vara för Sverige att ge en saklig och opartisk förklaring till Kina?
Ja, faktiska förhållanden ger oss svaret... Ska man skratta eller gråta?
Kinas enkla fråga har hittills fått myndigheterna att gömma sig, SVT att mobba dem och en handfull användare på Flashback att bli hysteriska. Det är mycket märkligt.