har du svävat i livsfara någon gång?

vad hände, och har det påverkat livssynen?

en del som klarat livhanken menar sig ha fått en annan livssyn,
andra har inte påverkats öht

själv har jag varit illa ute några ggr;
el-olycka, ytterst nära ihjälklämd och i sista stund räddad från fallolycka, men jag ser nog inte livet som annorlunda, men har blivit mer riskmedveten

däremot verkar det vanligare att folk som återhämtat sig från livshotande sjukdomar får en annan livssyn, mer än de som undkommit olyckor

har undkommit olycka , nej det har inte förändrat mej

Jag har i jobbet när vi hållit på med losskapning av stormfälld skog - varit med om att att en tall en bit över metern tjock i änden där jag kapade den, som legat i spänn i brötor ihop med andra lika stora vindfällda träd - i kapögonblicket snärtade upp som en böjd glasspinne och rotändan (alltså utan roten) for rakt upp åtminstone 7-8 meter i luften - och sedan föll ner och slog rakt i backen igen.
Den tog i den lilla kepsskärmen på hjälmen jag hade på huvudet på vägen upp så hjälmen flög iväg - så vi pratar att den passerade enstaka centimeter från mitt ansikte. Var bara att släppa sågen och springa undan innan den föll ner på marken igen. Många ton i luften...

Då blev man ju lite bajsnödig. Men det var bara att fortsätta - det har inte förändrat mig på annat sätt än att man efter det har varit lite mer försiktig när man arbetar med träd som ligger i spänn.

Tyvärr alldeles för många gånger, men ett mindre urval:

11 år, min pappa jagar mig för att döda mig. Påverkan: PTSD

Flygtillbud, planet började störta. Påverkan: Sitter alltid fastspänd när jag flyger, undviker att gå på toaletten.

Fick ström i mig. Påverkan: Lärt mig att inte fippla med el när korkade kaffesugna kompisar finns i närheten som kan få för sig att sätta på strömmen.

Fall ner för bergsida. Påverkan: Lärt mig att ta mer vilopauser.

Blev getingstucken på halsen. Hamnade på sjukhuset.

Jodå det har hänt.

Tror väl egentligen inte det påverkat mitt liv på något större sätt, däremot är jag mer riskmedveten och tänker igenom saker ett varv extra. Dock kan ju konsekvenstänket även kommit med åldern.

Det är en viss skillnad på en olycka som aldrig hände - en hypotetisk livsfara - och att faktiskt ha varit nära döden på riktigt.
Att "vara nära att bli..." är inte samma sak som att faktiskt bli svårt klämd och att medicinskt sväva mellan liv och död. Det är lite som att "...nästan ha träffat Donald Trump".
Jag har varit med om det förstnämnda - en situation som kunde blivit allvarlig, men som inte blev det. Intressant som upplevelse men inget som påverkat mig.

Trampade nästan rakt på en huggorm som låg ihopkrupen ute på en äng. Numera är jag jävligt vaksam^^

När jag just fyllt 8 år så var jag extremt nära att drunkna tillsammans med morsan under en semester utomlands.

Hade inte ett svenskt läkarpar fiskat upp oss och direkt påbörjat H.L.R så hade jag definitivt inte suttit här nu.

Allergichock hemma hos en vän som serverat mig fruktsallad som innehöll kiwi när jag specifikt berättade att en kniv som har skurit kiwi men sedan skär bananer och jag äter bananerna har dödlig utgång för mig. Åt en sked fruktsallad och gick till toaletten där jag blev blå och inte kunde andas. Ville spy men halsen var för svullen. Salivprodultionen gick upp till 100000%. Det vara rann och jag kunde inte andas. Lade mig på toagolvet. Efter en evighet blev jag medveten om att jag var medveten/levande.

Bilen tappade fästet pga is och slog i räcket, snurrade ut och blev stående mitt i vägen, det kom en buss i mötande fil som lyckades stanna typ 1 meter från min sida av bilen. Kände, konstigt nog, mig rätt lugn, det var mer som "Jaha så det är så här det slutar". Efteråt var jag nog lite uppjagad, men kan inte säga det satt några mer spår än att jag kanske är mer uppmärksam på väglaget.

Var på gränsen att bli överkörd när jag var 6 år gammal. Inte påverkat mitt liv någonting trots att jag minns det extremt tydligt.