Dramatikern Stina Oscarson (1975-2025)

Hon är KNAPPAST ensam om det för att uttrycka mig klart.

Jag ser en tydlig skillnad i hur man arbetar för att ungå tvång och trauma hos patienter inom psykiatrin i Norge.

Skillnaden är uppseendeväckande egentligen.

Det handlar om resurser, men främst politisk vilja.

Och det handlar och kultur; att man i Sverige har en moraliserande förståelse av missbruk och psykisk sjukdom, du ska liksom skylla dig själv.

Du glömde en sak.
Skillnaden är också tillgången på pengar.

Hon hade ju en syn på människan som i grunden god. Alla från Akilov till nazister har något gott inom sig. Samhället ska vara inkluderande och polarisering ska undvikas. Samtal även med de ideologiskt spetälska. Hennes sista ord ska ha varit "alla vill väl". Lite naivt kanske.

Mmhm jag blev inte förvånad när nyheten kom. Fascinerande ändå hur länge en kropp klarar av en sådan extrem självsvält.

Anorexi drivs av ångest, utan ångest ingen svält

Anorexi grundar sig alltid i ångest, har inget med politik att göra.

Politik grundar sig alltid i ångest?

Bra sagt. Anorexia handlar inte alltid om smalhets. Finns olika förklaringar. På samma sätt som man kan vara deprimerad av olika orsaker: medfött biologiskt, eller händelser i livet som man drabbas av, familjesituationer, livskriser, förluster, mobbing, men det kan också vara politik, världshändelser som sänker en.

Ja, ångest kan väl grunda sig i båda "naturliga och onaturliga händelser" (propaganda t.ex.)

Men att depression aldrig infinner sig pga av en sanning utan endast om man sväljer en lögn.

Så visst, en tsunami kan ge en ångest en längre period, om någon nära går bort. Men det kan inte göra dig deprimerad så länge du inte sväljer en negativ idé och håller kvar vid den.

Eller om du nu sväljer en negativ idé som t.ex. "jag kan inte vara lycklig utan person x". Så kommer du vara deprimerad tills du släpper den (osanna negativa) tanken.

Men det sagt menar jag att politik ofta leder till dessa lögnaktiga negativa tankarna, eftersom politiken inte vill vårat bästa. Utan snarare söndra och härska. Själva politiska systemets design.

Första fetade: tror inte att det är så. Man kan bli deprimerad av fakta också.

Andra fetade: ja det stämmer dvs ältande = negativ spiral.

En del omständigheter kan göra det svårare att "ta sig i kragen". T.ex arbetslöshet, ofrivillig ensamhet, missbruk. Ingen slump att man pratar om incels i samband med bubblor med konspirationsteorier (fast de själva inte ser idéerna som symptom på depression utan just att de hittat sanningen).

Men apropå Stina Oscarsson. Och apropå anorexia. Alla vill se det som, typ, att anorexia handlar om sjuka skönhetsideal. En del gör väl det. Fast hur många tjejer som tävlar om att bli smalast fastnar i anorexia? Hur mycket anorexia handlar om utseendefixering?
Anekdotiskt bevis: har en väninna som hatar utseendefixeringen och inte bryr sig ett dugg om hur hon ser ut - klär ner sig. Bara en grej nojar hon om och det är vikten.

Stina Oscarson verkade inte vilja behaga. Skulle väl inte haft den där kepsen och glasögonen om hon ville vara hetast i Sverige. Kanske handlade mer om att pressa sig, självhat, höga krav osv.

Ätstörningar ökar brant. Nästan en epidemi. Säger nåt om samhället eller säger nåt om individerna?
Självsvält har funnits i alla tider. Men apropå att man kan "få ut något" av att svälta sig, man kan få kickar av det. Tänkte på det när jag läste den här recensionen av Märta Stenevis Andas. Överlev. (Men shit, hon borde inte ha blivit partiledare)

Ja, moraliserande. Att anhöriga, vänner, gör en "räddningsaktion" är givetvis inte fel. Men det är något hjärtlöst i tvånget. Kanske har Sverige något att lära av Norge.

Massvis att lära