Ska jag ta livet av mig?

Vad jag kände igen mig själv.

1. Jag har nyligen passerat 40 och har flera kroniska åkommor, pga av dom i kombination har jag verkligen ingen ork.

2. Jag är utförsäkrad, eftersom jag i 7 år fått stå på kö, så min pension kommer bli skrattretande.

3. Sysselsätter mig till skillnad från dig, men med sådant som det inte spelar någon roll om jag inte orkar just då, som hantverk och odling.

4. Jag har varit kär, men har nog aldrig blivit älskad, inte ens av mina föräldrar (lång historia).

5. Till och med min familj försvann när jag blev sjuk, jag har alltid varit den som andra sökte stöd hos, men ingen ville ge det tillbaka.

6. Jag skulle kunna ligga död i månader innan någon märker det, men nog fan kommer de när arvet ska fördelas (tråkigt för dom så går allt till välgörenhet).

7. Testa kådsalva, gammal häxsalva som brukar funka när allt annat misslyckas.

8. Det är jag inte heller, söt ibland tills jag öppnar käften.

Förövrigt, om du inte har färdtjänst, sök det, för det låter som att du har rätt till det. Man orkar mycket mer om man inte behöver krångla med bussar eller köra själv.

Själv har jag funderat på att avsluta mitt liv om högern vinner, de vill göra mitt liv ännu värre tyvärr.

Tack för tipsen om hudvård. Jag har gått till hudläkare och fått Cortimyk utskrivet, men jag vet inte om det hjälper särskilt mycket. Eksemen i hårbotten är ännu svårare att råda bot på.

Gällande min sjukdom är jag inskriven på en klinik som hjälper mig med symptomlindrande preparat, bland annat B12-sprutor, men liksom hudvårdsprodukterna märker jag inte av någon direkt förändring.

Du kan väl gå tillbaka till läkaren och få ngt annat utskrivet mot eksemen?

Det finns alltid något att leva för, även det otippade kan inträffa. Det är jobbigt med din sjukdom men det finns botemedel mot allt. Ge det några år till. Det kommer säkert att gå åt rätt håll.

Hej igen! Såg att du hade kommenterat mitt inlägg och tänkte att jag kunde ge ett annat förslag. Klassisk Musik! Lyssnar du på klassisk musik? Det kunde kanske hjälpa ibland. Jag har haft stor hjälp av att lyssna på alla de stora: Beethoven, Mozart, Haydn, Schubert m.fl., det finns ju hur mycket som helst att upptäcka. Det hjälper ju inte om man verkligen mår dåligt, det förstår jag ju, men det brukar ju vara en period innan man hamnar där och man kan ju också sätta på en CD om man händelsevis skulle må lite bra också Hej!

Jag har rätt långtgångna planer på att ta mitt liv så att jag kan avsluta med värdighet och på mina villkor istället för att självdö om 30 år av ålderskrämpor efter att ha genomlidit tiden för principens skull. Jag har aldrig varit särskilt lycklig i livet, men har kämpat för att hålla ihop det på något sätt. Lyckades med hygglig karriär och hade 2 fina barn som bodde med sin mor. Tyvärr gick ena pojken bort i Mars i år bara 18 år gammal i en olyckshändelse där droger var inblandade.

Jag känner att inget i livet är som förut, även jag förut inte var särskilt nöjd eller någonsin hade kunna få ro. Jag utreds nu för ADHD vid 52 års åldern, någon som jag tror jag har haft och det i rätt tung variant men ändå lärt mig att leva med. Jag har ständig ångest, djup depression och jag börjar bli utmattad. Jag jobbar och håller på något sätt dagen fungerande, men vet inte hur länge till.

Jag kan inte ge dig råd, det vore som att en blid försöker leda en annan blind. Jag kan bara säga att självmord är en utväg, även om det är last resort. Det skulle ge MIG en möjlighet att slippa en lång, plågsam och trist transportsträcka mot döden. Det är för mig en tröst och ett sätt för mig att finna ro. Vi har förbannats med en mekanism som håller oss vid liv in i det sista, oavsett hur pissig livskvalitet vi har. Vi har dock också utrustats med styrka att sätta denna mekanism ur spel om vi verkligen inte längre finner livsglädje eller mening.

Jag har skaffat en 819 liters Heliumbehållare och lite annat som kan behövas. Jag fortsätter att kämpa så ingen i min omgivning ska kunna säga att jag gav upp utan att ge livet en chans. Igen. Jag har aldrig velat vara här, ändå är jag här efter 52 år att tvinga sig själv att gå vidare.

Om din sjukdom kommer att sakta döda dig och på vägen ta bort all din värdighet och plåga dig finns det säkert saker som kan göra det lättare. Kanske själva tanken på självmord ger en lättnad då man VET att det finns en utväg och att man inte är dömd till det helvete man sitter i.

Jag skulle rekommendera dig att börja med youtube, berätta om din sjukdom osv. Du hade troligen fått uppmärksamhet ganska fort! Utnyttja det. Genom youtube så kan du få vänner, något att göra, pengar och kanske till och med kärlek så småningom! Jag kan bli din första prenumerant! Annars börjar du med någon typ av business, som du kan göra hemifrån. Lär dig programmera, gick ju bra för Zuckerberg! Eller något annat du är intresserad av. Ta verkligen inte livet av dig bara

Även om tråden faktiskt hållit stilen så uppmanar trådstarten till tips om hur man tar livet av sig vilket vi inte tillåter i Psykologi.
Tråden kommer dock få ligga kvar här men låses.
//mod