Citat:
Ursprungligen postat av
rusur
Ordet man i mankind osv är i grunden manu från sanskrit.
Alltså, det finns flera olika teorier om ursprunget till
man. Jag ser ingen av dem som särskilt övertygande. Tex att det hör ihop med latin
mănus ”hand”.
Frågar man mig så bygger
man inte på ett ord ord, utan på en ändelse. Som på folkvandringstiden har brutit sig ut (från populära ordbildningar i stil med
engelsman) och startat eget. På samma sätt som
ism, från tex
kommunism, sakta men säkert har blivit ett självständigt ord.
En svårighet, om man vill utreda saken, är att språkljuden i
man är så förbannat vanliga i indoeuropeiska (i synnerhet bland ändelser). I svenskan har vi ju
mån, mana, myndig, man ”hals/nacke”,
men, mön ”kulle/ås”
månad, mun, munter ... Där det ju inte direkt är busenkelt att reda ut hur orden (eventuellt) är besläktade.
Att rekonstruerad indoeuropeiska innehåller en onaturligt hög frekvens av [m]-ljud har för övrigt förbryllat en och annan forskare. Man gissar att en del [m]-ljud bygger på nån form av [p]-ljud som har urartat; tex att latin
multus ”mycket” och
plus ”mer” ursprungligen hör ihop.
