Hur kan en liberal abortpolitik vara så självklar för så många?

Inom politik finns det få saker jag värderar högre än individuell frihet. Jag förstår hur katastrofal en oönskad graviditet kan upplevas. Hela livet vänds upp och ner, framtidsplaner raseras eller måste förändras drastiskt. Jag förstår helt argumentet att kvinnor måste få bestämma över sina egna kroppar. Jag kan bara försöka sätta mig in i den känsla av panik och maktlöshet de kvinnor måste känna som begränsas i det. Allt detta har ett värde, ett stort värde.

Men naturen har givit oss en svår paradox. På den andra sidan finns också ett stort värde som inte tas på allvar i vårt samhälle. Antagligen för att det är mer svårdefinierat och höljt i abstraktion. Det är någonting i magen, man åker till sjukhuset, de gör någonting i magen, sen är man inte gravid längre. Det är väl ingen stor sak. “Det är inget liv än”. “Det är bara en klump celler”.

Varför är det då så hemskt att se bilder på aborterade foster? Eller delar av foster som plockats ut med tång och i processen rivits isär, en arm, en fot, ett litet ansikte.

Varför är det så fruktansvärt att tänka på foster som överlever sin sena abort och sen får ligga och hopplöst kämpa för livet, försöka andas och självdö eftersom beslut tagits att man inte ens får försöka rädda dem. Varför tror ni att detta är så traumatiserande för personalen? Varför tror ni att någon ens skulle få för sig att vilja rädda dessa foster, de hade ju inget värde i magen, varför skulle de ha det nu? Kanske är det bara för att man nu ser vad som verkligen händer, vad det är man har gjort.

Kan det vara så att den avsmak man känner för allt detta rymmer en sanning? Om du inte upprörs av aborter men upprörs av det jag skriver här så bör du nog tänka över vad du menar med abort.

Allt måste väl hänga på att man inte tänker på fostret som ett liv. Har man ens tänkt alls? Hur kan det vara 0% liv ena dagen för att sedan vid exakt 22 veckor bli ett fullvärdigt barn, 100% liv? Även om man inte vill kalla det för liv är det ju någon slags gnista som tänds vid dag 1 och sedan brinner enhetligt starkare och starkare för varje dag och genom hela våra liv.

Tänk på era barn, eller vem som helst, skruva tillbaka tiden tills det bara var de första veckornas lilla klump av celler. Även om man skulle argumentera att detta vid ett så tidigt tillfälle inte är ett liv, är inte potentialen det bär på någonting av värde? I synnerhet för dig som hållit resultatet av denna potential i dina armar efter förlossningen. Skrattat, busat, tröstat, kittlat, kramat, berättat sagor för och sett djupt i ögonen. Tycker du att den potential som just det fostret bar på hade ett värde, kanske ett oändligt högt värde? Eller känns det ok att brutalt släcka den sköra lilla potentialen och spola ner den i en toalett på ett sjukhus för att det inte är ett fullvärdigt liv än? Vad är det för skillnad på andra foster?

Jag tänker inte presentera någon slutsats, det är upp till var och en. Jag förstår bara inte hur det kan vara en så lätt fråga för så många.


Vet vi egentligen vad det är vi gör när vi släcker en sådan liten livsgnista?

Det är en lätt fråga därför att eliten har valt att smutskasta alla som inte håller med genom att kalla oss för kvinnohatare.

Japp enkel sak. För att man liksom vill ha en mer sansad abortlagstiftning så är man just det kvinnohatare som röstar på SD. Det är liksom vad är det någon promille aborter som sker efter vecka 12 så borde inte vara en stor sak egentligen.

Sedan borde det inte ens vara en kvinno eller man fråga. Dessa sena aborter drabbar främst kvinnor. För det är ju kvinnor främst inom vården som jobbar som barnmorskor som får utföra dessa aborter och ser hur fostret är vid liv och försöker andas och de får liksom bara stå där och se ett liv dö.

Jag har, vad jag vet, två vänner som gjort abort. Den ena vid 17 års ålder och den andra vid 19. Det är inget lätt beslut även om det kanske är det bästa. För båda var det rätt beslut - de var inte redo att bli föräldrar och inte redo att bära ett barn i 9 månader, få sin kropp förändrar ofrivilligt i resten av deras liv och därefter adoptera bort barnet och alltid veta att det finns hos någon annan.

Det var ingen speciell process. Hon ena upptäckte det tidigt, fick ett piller, blödde och därefter var det över. Hon andra upptäckte det ”sent” och fick spendera natten på sjukhuset (i övrigt samma process). Hon gjorde abort i vecka 13.

Jag är för fri abort, jag vill att valet ska finnas, inte bara för mig, men för andra också. Är man inte redo så ska man inte behöva bära ett barn i 9 månader. Sen om det ska vara fritt till vecka 18? Det kanske det inte behöver vara... i mitten av vecka 20 så sammankopplas hjärnan med resten av kroppen och fostret börjar utveckla ett medvetande - den kan minnas berörelse, smärta, ljud etc. Innan det så fungerar fostret ungefär som en växt. Den känner saker men kan inte registrera det på samma sätt som vi, den reagerar bara, som blommor till solljus osv. Ett liv är det, men ett barn? Nej. Det är, precis vad många (kanske lite okänsligt) kallar det för - en klump med celler, inte ännu utvecklat.

Min bästa vän är en av de som gjorde abort. Hon ångrar sig inte, fällde inte en tår eller något i den stilen eftersom hon var fast besluten och det var rätt beslut, men hon kan inte hjälpa att tänka ibland att hon kunnat ha ett fyraårigt barn nu.

Min sambo, som är adopterad, sa att han tyckte att vi skulle göra abort om jag blev gravid tidigt i vår relation, och jag höll med honom om att det skulle nog vara det rätta beslutet. Och då är han ändå adopterad.

Framför allt, hälften av dom mördade är kvinnor.

Sex hade dom friviligt och deras kroppar är skapade för att ha barn i den åldern. Helt naturligt.

Tack Epiphania

Jag förstår precis varför man kan vilja göra abort. Den sidan är lätt att förstå, finns oändligt med anledningar.

Det handlar väl om hur mycket vikt man ger den som är i andra änden av ekvationen, offret. Det är lätt att förstå varför folk stjäl också. "Jag hade ingen dator", "Min granne hade en så det var nära och lätt att ta", "Så jag känner att det var rätt beslut för mig att ta datorn, fällde ingen tår för min granne eller så"

Jag klandrar inte heller väldigt unga människor för hur lättvindigt de tar på detta. De har fått samhällets lättvindiga syn på det och väldigt få har kapaciteten att ifrågasätta sånt i den åldern.

Det finns inte fri abort idag heller. Om fri abort skulle råda skulle det vara tills dagen födelsen är. Ingen har liksom förnekat rätten till abort. Såklart denna måste finnas från dagen efter piller tills då månader efter. Det är liksom bara gränsen vi talar om här. Vecka 12 är sansat där och hur de flesta i världen ser på saken. Rikligt med tid för kvinnan att bestämma sig innan och sedan en fråga för diskussion men fostret är ännu inte då riktigt en människa.

Ser ärligt inte hur detta ska vara en stor sak. Det är inte som SD är emot abort utan det är ett förslag mer att normalisera detta. Inte minst då för att många inom vården mår dåligt pga detta och se till att kvinnor bestämmer sig tidigare.

Jag är ingen abortmotståndare per se men det förefaller sunt att ha en ganska så restriktiv tidsgräns för säkerhets skull. Konsekvensen av att vara "för liberal" här är mycket värre än att vara något för restriktiv.

(hatar för övrigt synsättet på aborter som nån jävla "rättighet". Det skall betraktas som en tjänst man kan köpa som vilken som helst och som sen regleras av vissa lagar. Att det skattefinansieras idag som en "rättighet" som betalas med andras pengar är vansinne).


Verkar vara oerhört mycket vanligare att kvinnor som haft aborter ångrar sig än kvinnor som lät fostret utveckla sig och som födde barnet. Jag undrar vad det beror på.

Jag blir lite förvånad när jag läser detta.

Minns för halvannat år sen de hatiska diskussionerna mot den svenska barnmorskan som ville slippa att göra abort, men i övrigt arbeta som barnmorska.
Det var hemskt att läsa alla kommentarer på Facebook - skulle vilja hävda att de värsta rassarna och kvinnohatarna här på Flashback ligger i lä.
Nån enstaka försökte balansera upp kommentarerna som i flera fall var helt osakliga.
Det var rent vidrigt att läsa.

Var fanns de som du nämner? Var de rädda för att yttra sig? Rädda för att få skit av de goda hatarna, eller rädda för att de skulle gynna ”mörka krafter”?

Är positiv till abort, men frågan måste kunna diskuteras utan att det utbrister moralpanik.

1) Ettan på abortivrarnas floskeltopp: ”Kvinnan har rätten till sin kropp!”

2) Varför kommer inte det fram i debatten? Se också min kommentar ovan.
Det är ju helt sjukt att kvinnor ska tvingas låtsas som att det regnar efter att ha gjort abort. Är inte det en form av övergrepp på kvinnor?

Känner att jag tycker mer och mer illa om vårt land. Vi ska vara maskiner som programmerats att slaviskt följa Den Heliga Värdegrunden.
”Djurfarmen” nästa?

Abortbråkande radikalfeministers argument blir än mer motbjudande när man är medveten om att jämställdhet mm aldrig varit på frågan.

Före abort finns ett helt smörgåsbord av preventivmetoder. Failar det, dagen efter piller mm.
Det lägger ett obehagligt skimmer över den radikalfeministiska retoriken.

Den sociala krigföringen mot kvinnor/barnmorskor som ej vill delta i abortarbetet är spiken i kistan för min del. Det handlar om destruktiv extremism. Samma extremism vars kvinnokliniker i de svartas ghetton har slagit sönder de svartas sociala kit, på ett sätt som de gamla slavägarna bara kunnat drömma om.