Citat:
Hej!
Ungefär ett halvår sedan har jag brutit kontakten med min familj och flytt med socialens hjälp. Jag har träffat en terapuet som jag har pratat om min bakgrund, uppväxt och nutida berättelser.
Den senaste tiden har jag bekräftat att jag har mått bättre och starkare. Jag känner att jag är fri och mår bra. Jag har ambitioner och inplanerade saker om hur jag skall nå dit.
För inte så länge sedan berättade min terapuet att hon ville skicka en remiss till psykatrikern för utreddning, det är nämligen så att hon tror att jag har Asperger syndrom, som idag heter Autism.
Jag tyckte att det kändes spännande med en analys om mig, så efter mötet med terspueten kändes det bra. Men när jag smälten in det ordentligt, slåg det mig hårt över att jag uppenbarligen har saker hos mig som man funderar över om det är något fel eller att man är "skum". Det är kanske inte själva diagnosen i sig som skrämmer mig, utan över hurdan jag är och hur jag påverkar min omgivning.
information om mig - Jag har aldrig känt mig socialt förvirrad och har alltid fått god kontakt med de flesta människor jag har påträffat.
Men ibland har jag känt att vissa människor har tagit förgivet att jag skulle vara en korkad människa, ingenting som jag fått det bekräftat. Utan någon känsla som jag bara haft. Jag volontärsarbetade inom Första hjälpen. När jag flyttade bort, så slutade jag arbeta där. Ungefär i samband med farvälen så fick jag det bekräftat att vissa i gruppen tyckte att jag var ostabil. Men just här, var det att jag skulle förflyttas bort ifrån familjen och att det dessutom var en familjemedlem som använde narkotika. Jag blev fysiskt misshandlad och kände mig oerhört otrygg i hemmet. Det kan ha bidragit till min "ostabilitet". Jag tänker även mitt liv tidigsre med familjen, som kanske kan ha orsakat någon social-konstighet hos mig, snarare än Autism, vad tror ni?
Jag är väldigt ångestladdad att det här kanske märks mycket tydligt än vad jag tror och det kanske ger konsekvenser till att inte få ett sådant jobb jag vill ha. Jag har aldrig fått kommentarer ifrån vänner att jag skulle vara konstig.
De människor som jag har känt av att de tycker jag är en korkad människa, är typiskt sådana som endast känt mig ytligt och inte givit mig en chans, tycker jag. Det skall även understrykas att det inte är så farligt många som har tagit sådan uppfattning. Det kan ju även bara vara personkemi, man kan ju inte vara omtyckt av exakt alla människor.
Men jag har ingen aning....Jag har i alla fall mått dåligt över det här med att jag skall utreddas, någon konstig figur kanske jag är ändå. .
Ungefär ett halvår sedan har jag brutit kontakten med min familj och flytt med socialens hjälp. Jag har träffat en terapuet som jag har pratat om min bakgrund, uppväxt och nutida berättelser.
Den senaste tiden har jag bekräftat att jag har mått bättre och starkare. Jag känner att jag är fri och mår bra. Jag har ambitioner och inplanerade saker om hur jag skall nå dit.
För inte så länge sedan berättade min terapuet att hon ville skicka en remiss till psykatrikern för utreddning, det är nämligen så att hon tror att jag har Asperger syndrom, som idag heter Autism.
Jag tyckte att det kändes spännande med en analys om mig, så efter mötet med terspueten kändes det bra. Men när jag smälten in det ordentligt, slåg det mig hårt över att jag uppenbarligen har saker hos mig som man funderar över om det är något fel eller att man är "skum". Det är kanske inte själva diagnosen i sig som skrämmer mig, utan över hurdan jag är och hur jag påverkar min omgivning.
information om mig - Jag har aldrig känt mig socialt förvirrad och har alltid fått god kontakt med de flesta människor jag har påträffat.
Men ibland har jag känt att vissa människor har tagit förgivet att jag skulle vara en korkad människa, ingenting som jag fått det bekräftat. Utan någon känsla som jag bara haft. Jag volontärsarbetade inom Första hjälpen. När jag flyttade bort, så slutade jag arbeta där. Ungefär i samband med farvälen så fick jag det bekräftat att vissa i gruppen tyckte att jag var ostabil. Men just här, var det att jag skulle förflyttas bort ifrån familjen och att det dessutom var en familjemedlem som använde narkotika. Jag blev fysiskt misshandlad och kände mig oerhört otrygg i hemmet. Det kan ha bidragit till min "ostabilitet". Jag tänker även mitt liv tidigsre med familjen, som kanske kan ha orsakat någon social-konstighet hos mig, snarare än Autism, vad tror ni?
Jag är väldigt ångestladdad att det här kanske märks mycket tydligt än vad jag tror och det kanske ger konsekvenser till att inte få ett sådant jobb jag vill ha. Jag har aldrig fått kommentarer ifrån vänner att jag skulle vara konstig.
De människor som jag har känt av att de tycker jag är en korkad människa, är typiskt sådana som endast känt mig ytligt och inte givit mig en chans, tycker jag. Det skall även understrykas att det inte är så farligt många som har tagit sådan uppfattning. Det kan ju även bara vara personkemi, man kan ju inte vara omtyckt av exakt alla människor.
Men jag har ingen aning....Jag har i alla fall mått dåligt över det här med att jag skall utreddas, någon konstig figur kanske jag är ändå. .
Utredning är till för att hjälpa dig så om du inte känner att du har någon funktionsnedsättning som kan komma av autism så är en utredning rätt oväsentlig. Man kan uppfylla många krav men ändå inte tycka att det påverkar en negativt (tex svårt att ha ett jobb, eller svårt med vardagsstrukturen) och då har man ingen nytta av en diagnos. Så gör det DU känner för och inte vad din terapeut tycker. Om DU inte känner att en diagnos skulle göra någon skillnad för dig så ser jag det mest som onödigt.
