Vart kommer känslor ifrån?

Det beror på hur noggrant du vill ha ett svar. Jämför frågan "hur omvandlas energi till rörelse i en bil?" Vilken energi talar vi om? Vilken noggrannhet vill du ha på svaret? Osv.

Kontextuellt problem
Eftersom hjärnan tolkar in upplevelser i ett sammanhang kan det vara intressant att fråga sig huruvida känslan är samma om den uppstår i olika sammanhang. Människor kan inte tolka in alla intryck samtidigt, utan hjärnan sållar och pusslar ihop saknade bitar självt. Tänk exempelvis på hur du kan se stora delar av synfältet skarpt, trots att du egentligen bara kan fokusera på en punkt i taget framför dig genom linsen som är ditt öga. Om du upplever en känsla i två helt olika sammanhang, är det samma känsla eller olika känslor?

Taxonomiskt problem
Det blir också ett taxonomiskt problem, likt frågan om vad någonting överhuvudtaget är för någonting. Hur många beståndsdelar måste finnas och exakt i vilken konfiguration för att någonting ska kallas för det det är? Ta en människa till exempel. När blir en människa en människa? Om vi tog alla beståndsdelar och la dem i en hög? Är högen en människa då? Exakt när eller i vilken konfiguration blir högen en människa?

Identitetsproblematik
Vidare kommer identitetsproblematiken (se Theseusskepps-problematiken) in om man skulle byta ut enstaka beståndsdelar. Om vi till exempel byter ut en arm på en människa, är det samma människa då eller någonting annat? Om vi byter ut enstaka aminosyror i sammansättningen av oxytocin, är det exakt samma känsla då eller en annan känsla?

Vad är känslor?
Känslor kommer som en respons från kemiska reaktioner som ger upphov till signaler till hjärnan. Hjärnan tolkar i sin tur signalerna och du upplever (läs känner) det som en känsla.

Exempelvis oxytocin (https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxytocin) som är en signalsubstans som vid utsöndring kan tolkas som välmående, stressminskande etc. Oxytocin består av flera aminosyror som utsöndras in i blodet från hypofysen. Ett svar är därför att känslor (indirekt) kommer från hypofysen. Är känslan ett epifenomen av sammansättningen av dess beståndsdelar eller är det beståndsdelarna själva? Om det är det tidigare kan man säga att känslan kommer från den process som sätter samman oxcytocinet. Om det är det senare kan man säga att känslan kommer någon annanstans ifrån, eftersom beståndsdelarna till exempel kan komma från andra nedbrutna proteiner eller mat.

Utan vidare specificering kan ett svar vara är att känslor kommer från hypofysen. Ett annat är att känslor kommer från mat eller nedbrutna proteiner. Ett tredje svar kan vara att det kommer från signaler och upplevelser i hjärnan. Ett fjärde kan vara att känslor följer ur sammanhanget. Ett femte svar kan vara att det är en godtycklig kombination av ovan nämnda förslag.

En känsla är en affektiv upplevelse som uppstår när medvetandet kommer i kontakt med en situation eller ett objekt. Känslor är antingen njutbara, lidande eller neutrala. Indiska religioner (Buddhism, Hinduism och Jainism) har identifierat 108 känslor som tillhör det mänskliga tillståndet. När man fäster sig för mycket vid affektiva upplevelser uppstår lidande, oftast måste man gå igenom lidande för att hitta mera njutbara situationer. Utmanar man sina rädslor utvecklas mod, utövar man nya beteenden när man är uttråkad hittar man nöje, och så vidare.

Humöret är också en faktor över affektiva upplevelser, en associeringsteknik man kan använda är att dra liknelsen att humöret är som vädret, det förändras alltid. Sen eftersom allting är orsaker och verkan kan man se att till exempel ilska är betingat utifrån samhällskonstruktioner, som har med en känsla av rättvisa att göra. Alla humörstillstånd är därmed situationsbetingade efter förväntan. Om jag är arg förväntar jag mig en förändring, är jag glad förväntar jag mig njutning. Nu går mitt favoritprogram på TV, nu är jag glad.

Sant. Genetik styr detta.


Man kan utveckla frågan ett steg längre. Varför har människan utrustats med förmåga till att känna? Vad är syftet? Hade vi aldrig haft förmågan till att känna hade Jorden aldrig kunnat utvecklas till vad det är idag. Tänk om man varit likgiltig inför varje händelse i livet. Trist.

De flesta djur har samma biologiska "instrument" som vi människor.

Organ osv, som producerar det vi definierar som "känslor."

Deras syften är samma för människan som för de övriga djuren.
Känslor som tex knyter samman vänskapsband i gruppen.
Känslor som får ungvargen att lämna flocken för att ensam ge sig ut på vandringsstråt, på jakt efter en egen flock.

Känslor som får gorillan att söka sig till "Den Där Klippan" som "smakar så förbaskat Gott" av salt och mineraler.

Ja, ... osv ...

"Känslor" får oss, och de (djuren) att göra saker, att undvika saker, att sträfa efter något, att förbereda sig för något ...

Det hjälper oss att dra det där lilla extra strået, det som är skillnaden mellan vinst och förlust.
Och precis det som gör att tex robot-racerbilar fortfarande inte kan vinna över en mänsklig racerförare.
För roboten, AI:n, kan bara göra det "optimala", men har ingen "känsla" för varför den måste göra något som kan Riskera Allt, bara för att få köra om ...
En människa kan kallt beräkna att det är Värt att kanske Dö, bara för att Vinna.
Men roboten hade aldrig tagit hårnålskurvan ovanför stupet i halsbrytande hastigheter, sladdandes med ena hjulet utanför bergsväggen ... den risken hade en AI aldrig förstått sig på.

För att den inga "känslor" har ...

Jag har svarat på ovanstående inlägg, i nedanstående inlägg/tråd:

(FB) Vad är "jaget"? Och var är "jagets" och själens boning? Kan det vara i TPJ?