känner mig uttittad ibland..

I ett avsnitt av serien "Six feet under" var det en person som först hade orimlig skuldkänslor efter en händelse och sedan kommenterade "It's so goddam narcissistic!". "I'm the asshole in the center of the world".

Det handlade ju om orimliga skuldkänslor men kanske kan man använda det lite i detta fall också. Är det inte lite orimligt att tro att folk stirrar på en? Folk har ju fullt upp med sitt.

I samma avsnitt: "Living is so fucking hard, even when it's easy"

Många som känner sig uttittade gör ett speciellt fel. De gömmer sig. Tittar ned, döljer sig bakom en tidning på T-banan etc. De gör det så bra så de inte ser människorna runtomkring. Därför kan de fortsätta tro att folk glor. Går man i KBT får man öva på att iaktta människor och vad de egentligen tittar på.

En terapeut som föreläste på en kurs jag gick berättade en historia om en klient han haft:

En ung man som upplevde att han jämt rodnade och att folk stirrade på honom på grund av det. Det blev så illa att han helst inte vill egå ut mitt på dagen, hade solglasögon omotiverat ofta etc. Han och terapeuten gjorde ett s.k beteendeexperiment där terapeuten sminkade fram en rejäl rodnad på sig själv och sedan gick de ut på stan. Klienten gick tio steg bakom och observerade. Han kunde då se att de flesta de mötte inte märkte terpaeutens ilsket röda ansikte och att de som tittade till inte verkade bry sig. Sedan fick han själv göra samma sak. Det var den viktigaste delen i deras terapi.

Bara mina 5 öre...

Tänka sig, ännu fler som har samma "problem".

Dock är dessa problem inte speciellt utvecklade hos mig, de består just nu av att jag känner mig obekväm på bussen då och då.
Har dock tänkt på att det oftast är personer i min egna ålder som jag tror bevakar mig

Men whatever, jag har bestämt mig för att skita i det

thats the spirit!

mitt tips är att helt enkelt undvika sociala situationer

Det händer mig hela tiden, känns som om folk kollar på mig mer än på andra. Tror alltid jag har snor i ansiktet, eller att gylfen är öppen.

nej man ska INTE undvika sociala situationer! det är då man utvecklar social fobi.. för man glömmer människorna med tiden när man inte är med dom och efter en tid när man är med människor känner man en räddsla. har man social fobi ska man umgås mer med människor och helst lära sig känna en del. då går den sociala fobin bort. det är vad jag vet iaf.

VArför har man alltid en känsla avv att man själv, skulle vara den som folk tittar på? Att man själv typ är en person som drar till sig blickar. Får för mig att jag har någon viss dragningskraft som gör att folk lägger märke till mig mer än av andra. Men så är det inte. JAg vet att det inte är så. Jag försöker hela tiden att intala mig det. Men ändå då känns det inte då när man väl sitter där på bussen, eller går där på stan.

Om man egentligen tittar runt och observerar så märker man att det är ingen som bryr sig. Inte många iaf. Jag brukar lägga märke till att folk ogillar när jag stírrar, de får rynkade pannor och tittar ner i marken vid möte. Men varför skulle jag bry mig om de blir nervösa? Det är just ett av mina huvudproblem... jag är rädd att göra andra nervösa avmin egen nervositet, att den pånåt sett smittar av sig.

Om jag känner själv att jag blir nervös när jag pratar med nån och ger de ögonkontakt, då är det precis som att min egen nervositet speglar av sig.

Skulle vilja dela upp det i 2 delar egentligen av den sociala fobin.

1. Allmän beskådning: orolig när man går på stan, äter i matsalen, åker buss. Räddd för att göra bort sig hos anonyma människor som man egentligen aldrig har träffat och kommer troligen aldrig att göra igen.

2.Räddför att göra bortsig ikompisgänget, i klassen, bland folk som man känner, eller känner mindre bra.

Vad skulle ni säga om dessa 2 uppdelningar nån som har nåt att tillägga.

"Egentligen sä är det få som bryr sig".

"det är dags för dig att bestämma dig, hur vill du leva? På ett sätt som gynnar dig eller på ett sätt som gynnar andra?"

Nånting som jag ocksåhar märkt. Äldre människor typ pensionärer är mycketöppnare när man möter dompå en promenad stig. Många tanter tittar inte bort dom ger ögonkontakt och kan tom med le ibland.

Ingen som märkt det? Att äldre människor verkar vara mer obrydda?

det är jobbigt att umgås med människor och helt onödigt! Bättre att kommunicera med dem på internet

Jag känner igen mig. Tänker alltid på hur jag går, var jag har armarna osv.

ibland när ni känner er uttittade så kan det vara sant att dom kollar. det är för att man spänner sig. det är bara att slappna av och skita i dom.

Du är inte ensam.....
Men jag har med åren blivit så kaxig så att jag tom kan sitta ENSAM och fika på på cafe.
Det går naturligtvis inte alla dagar, dvs dåliga dagar.
Men är det fest och bordsplacering då får jag panik.