Från civilingenjör till lärare

Hej allesammans!

Nu är det så här att efter drygt ett år i arbetslivet så börjar jag sakta men säkert inse att ingenjör kanske inte var det jag skulle utbildat mig till. Jag pluggade civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik men främst har jag ett intresse för matematik i första hand och till viss del fysik. Programmering (vilket den förkrossande majoriteten av mina medstudenter jobbar med) tilltalar mig knappt alls.
Just det sistnämnda gör det lite kämpigare på arbetsmarknaden och det är knappast så att jag kan välja och vraka bland arbetsgivarna.

Eftersom matematik ligger mig väldigt varmt om hjärtat så har jag därför börjat få tankarna om att jag kanske skulle söka in till KPU (Kompletterande Pedagogisk Utbildning) för att därmed bli behörig matematiklärare för gymnasiet (har >120hp matematik).

Nu till frågorna:

• Eftersom jag pluggade civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik har jag även en del högskolepoäng i fysik men tyvärr inte tillräckligt för att kunna ha det som andra ämne. Är det värt att under KPUn läsa ungefär 30hp fysik för att även kunna bli lärare i det? Fysik intresserar mig mindre än matematik men jag tänker att man förmodligen är mer attraktiv på arbetsmarknaden, kan begära högre lön och kanske har lättare att få heltidsanställning.

• Jag läste på the interwebz att det kan vara svårt att få en heltidstjänst på gymnasiet om man endast är behörig lärare i 1 ämne, i mitt fall matematik, stämmer det?

• Jag tänkte, om jag genomför detta, läsa min KPU i Linköping där det finns en möjlighet att börja VT2019 90hp på helfart eller HT2019 90hp på halvfart. Jag har efter mina civilingenjörsstudier slut på CSN och måste därmed arbeta under tiden jag läser, är det därför bättre att jag läser KPUn på halvfart, jobbar (som vikarie eller liknande för att få erfarenhet) och engagerar mig i studentlivet eller klarar man av att jobba in cirka 8000-10000kr i månaden samtidigt som man läser KPU på helfart?
  Betänk även att jag (som jag skrev ovan) kanske kommer läsa in 30hp fysik också. Jag har svårt att se hur jag skulle klara av helfart KPU, jobba, plugga fysiken och kanske engagera mig i studentlivet samtidigt.

• Eftersom jag inte helt trivs med mitt nuvarande jobb så vill jag helst sätta igång med KPU så fort som möjligt. Väljer jag dock att plugga på halvfart så måste jag vänta ett helt år innan jag kan börja. Är det vettigt att påbörja helfartsstudierna VT2019 för att sedan när hösten kommer byta till "halvfartsKPUn" och fortsätta med den tills jag är klar?

Lite rörigt inlägg kanske men hoppas folk förstår hur jag tänker och kan komma med svar.

Tack på förhand!

Läs absolut in fysiken! Det är brist på fysiklärare vad jag har förstått, och matte/fysik är en relevant kombination. Det är viktigt att ha mer än ett ämne som lärare för att vara attraktiv på arbetsmarknaden. Ja, det du läste på interwebz stämmer.

För dig som läst civing så kommer du nog uppleva att det här är mindre tidskrävande per poäng misstänker jag, men att studera heltid och försörja sig samtidigt rekommenderar jag inte. Det är inte värt att bränna ut sig. Men det är lite hur du funkar som person också. Andra som faktiskt har läst en KPU kan nog bättre säga hur mycket tid den faktiskt tar. Jag är ingenjör som du.

Några punkter att reflektera över:
1) Lön. Dels har du inkomstbortfall under den ytterligare studietid du måste göra. Sedan när du jobbar så går du gissar jag ned till en 1/3 i lön. Löneutvecklingen mellan ingenjör och lärare är natt och dag.

2) Det finns en anledning varför nyexade lärare idag har i snitt 3 år i arbete och sedan byter de bransch. Värdelös arbetsmiljö + låg lön. Vi pratar ingen fast arbetsplats, du får släpa runt dina grejor, dela på saker. Du skall sysselsätta 4000 byråkrater med blanketter och rapporter, att få lära ut som en lärare skall göra kommer på sista punkt i prio listan.

3) Vad gäller lärare, det är en sak att ha ett ämnesintresse och en annan sak att vilja lära ut. De flesta tilltalas av att vara den som kan och får berätta för de som inte kan. Men nästa år är det samma visa igen, då är nymodighetens behag borta.

4) Det finns två strategier i livet: endera siktar man på sitt drömjobb och försakar allt annat kräver ofta flytt, nytt umgänge, ditt jobb blir dit liv men det är skoj och roligt. Den andra strategin är att anpassa jobbet till ditt liv, ha ett kneg som fixar ditt lönekuvert för minsta arbetsinsats möjligt och för att i sin tur uppfylla den där fantastiska hobby eller vad det nu är.

5) Med den examen du har kan du säkert hitta en uppsjö av olika sorters jobb, behöver ju inte vara just ingejörsjobb, har du provat allihopa? Som lärare har du bara ett yrke att välja på.

-vore jag dig skulle jag fortsätta i ing karriären och prova nått nytt jobb, sätta upp ett parallellt intresse som du brinner för. Om du älskar att vara lärare kan du jobba 30% tid som ingenjör och övrig tid kan du leka lärare gratis som hobby, samma lön i slutändan liksom haha

PS
-om du trots allt vill bli lärare så måste du lära om matematiken, ty inom lärarämnet är 2+2=5.

En sak som jag inte förstår: Om du nu har en civilingenjörsexamen i E/F så borde ditt huvudämne vara fysik eller teknik, inte matematik. Du borde med andra ord kunna söka in till KPU som Fy/Ma eller Te/Ma-lärare.

Jag tänker som så, att om man ser till kraven för civilingenjörsexamen borde du ha åtminstone 120 hp inom fysik eller teknik för att ha fått ut den examen överhuvudtaget. Och de allra flesta civilingenjörsutbildningar brukar även ha 90 hp i ett annat ämne. Möjligtvis har du kanske 120 hp i fysik och 90 hp i teknik men inte tillräckligt i matematik men då är det ju matten som ska läsas in, inte fysiken.

Eller har du fått en examen som inte har 120 hp i utbildningens profilämne? Det låter märkligt.

Om det blir av så kommer jag isåfall se till att läsa till lite fysik. Men innan dess ska jag maila någon på lärarsektionen för att se hur många hp fysik jag läst och vilka kurser som faktiskt räknas in i "fysik". Vem vet, jag kanske redan har tillräckligt mycket hp så att jag slipper läsa extra.


1. Lönen är jag lite mindre intresserad av. Eftersom jag inte tycker jag passar som ingenjör kommer jag ju förmodligen heller inte kunna avancera inom området särskilt bra eller uppnå någon skitbra löneutveckling. Sen verkar lärare ha hyfsad ingångslön dock med rätt stor skillnad mellan olika kommuner.

2. Det var inte någonting jag visste om.

Gällande arbetsmiljön känns det ju som det borde bero på skolan. Jag hade inte tänkt söka mig till kaosskolor i skräpområden utan helst friskolor och så som jag förstår det är matematik- och fysiklärare rätt eftertraktade och kan välja hyfsat bra var man vill hamna.

3. Att lära ut samma sak år ut och år in kan jag förstå kan bli gammalt och det är någonting jag ser kan bli ett problem men ingenting jag vet om jag faktiskt kommer störa mig på ännu. Jag har dock lärt ut förut och gillat den processen utöver att bara gillat själva ämnet.

4. Jag tror inte min personlighet är sådan att jag verkligen är passionerad för mitt jobb och jobbar >80-timmarsveckor men jag vill ju fortfarande ha ett jobb jag trivs med och kan se mig själv pyssla med rätt många år.

5. Vad tänker du på för yrken?

Läser jag en KPU så är jag ju inte bara lärare utan lärare och ingenjör. Dock är man ju gissningsvis inte lika attraktiv för en annan arbetsgivare än skolan om man främst jobbat som lärare.


Jag har läst ungefär 60hp fysik om jag tittar på de kurser jag tror faller in i fysikområdet. Anledningen till att jag har >120hp matematik är för att jag tog min masterexamen inom tillämpad matematik, annars hade jag inte haft det.

Jag vet faktiskt inte vilka kurser som jag skulle kunna tillgodoräkna mig för de 90hp jag behöver för att ha fysik som andraämne som gymnasielärare, kanske går det att räkna med vissa matematikkurser också.

Angående din punkt 4 så vill jag påstå att det är en analog skala där man kan kompromissa mellan dessa två ytterligheter du ställer upp.



Vet du vad grunden för all fysik är? Matematik. Man måste läsa massor av matematik för att ens kunna läsa fysikkurser som är det minsta avancerade.


Klokt att ta reda på fakta först och agera sen, ja. Men ska du bli lärare, så ska du ha (minst) två ämnen, och fysik borde vara givet med din bakgrund. Du kanske skulle kunna få teknikbehörighet också? Ta reda på det.

Tror att jag har det men ärligt talat vet jag inte om jag är intresserad av att lära ut teknik. Jag är lite teoretisk av mig och passar nog bäst med matematik och fysik.

Har du inte läst en fysikprofil så har du garanterat inte de fysikkurser som krävs för att undervisa på gymnasiet. Det är inte bara antalet poäng som räknas, utan också innehållet. Tekniska fysiker brukar (om de inte har läst en fysikprofil) sakna miljöfysik, kosmologi och kvantfysik.

Vill du göra det enkelt för dig. Sök till Teach For Sweden, få dem att betala din KPU. Ta ut din examen, sök om utvidgad behörighet hos skolverket och få din gymnasielärarbehörighet. Läs fysiken på distans på deltid.

Jag har en viss inblick i dessa gymnasielärare från olika skolor, från elite friskolor typ till kommunala och det är rätt lika över linjen. Det finns så lite pengar i verksamheten att om du vill göra en fysiklaboration finns i princip ingen utrustning, så dom lärare blir man nog rätt hämmad. Momenten blir många och korta och allt skall betygsättas å mätas å rapporterats...knäcker ju vem som helst!

Det jag menar är att många börjar med ett yrke som utbildningen är riktad mot, sen väljer de inom sin bransch andra vägar framåt. Säg du kanske jobbat inom elkraft som ingenjör, går vidare mot drift/service för du gillar kanske att jobba med människor bättre, sen kanske du tar jobb som upphandlare, kanske börjar organisera och projektleda, går lite vidareutb, en MBA kanske, startar ett konsultbolag inom branschutbildningar osv. Min poäng är att försöka indentifiera varför du vill bli lärare, är det människointeraktionen som är kärnpunkten så finns ju många sätt inom din nuvarande sits att både ta tillvara på det du har och forma ditt liv i en riktning du själv vill.

Ja det var något sånt jag tänkte mig också, krävs ju minst 90hp för att undervisa det på gymnasiet vilket är rätt jäkla mycket och som du säger saknar jag både mängden och vissa relevanta kurser.

Lyssna på instrum.

Bästa råden i tråden hittills.

Istället för att låsa in dig i vad som numera faktiskt är (och trots Fridolin/Björklund under lång tid kommer att förbli) ett skitjobb så sikta in dig på att som civing få jobba med just det du vill.

Det är ju långtifrån omöjligt.

En del söker ju exempelvis in till en forskarutbildning just för att få undervisa, dessutom undervisa motiverade elever.

Andra doktorander ogillar däremot undervisning, och jag vet att förr kunde man komma in på lärartjänster på universitet och högskolor utan att ha för avsikt att forska. Etc.

Hmm, det låter ju inte särskilt roligt faktiskt, iaf det med den smala budgeten.