Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-08-13, 22:42
  #1
Medlem
Vad jag har hört så är det folk som oftast är väldigt självsäkra med sig själv och sitt inre som glor när man pratar med en. Det motsatta är de som inte är självsäkra med sig själv som då blickar bort och inte kan hålla ögonkontakt.

Stämmer detta bra eller finns det fler orsaker? Kanske finns det någon studie på varför folk inte kan hålla ögonkontakten medan vissa kan
__________________
Senast redigerad av lugnare 2018-08-13 kl. 22:47.
Citera
2018-08-13, 22:44
  #2
Medlem
sommarlovs avatar
Det behöver inte vara så.
Jag själv gillar ansikten och glor mer än vad jag borde...
Citera
2018-08-13, 22:46
  #3
Medlem
Guttazzs avatar
Nog väldigt individuellt. Kan vara både vara osäkerhet eller säkerhet. det är vad jag tror
Citera
2018-08-13, 23:01
  #4
Medlem
IRMEs avatar
Vet inte hur mycket det stämmer, men jag har absolut lyckats träna mig till att kolla folk i ögonen, ibland till den gräns att det förmodligen är olidligt för dem. Finns väl någon regel om 3 sekunder, sen börjar det bli obehagligt.
Citera
2018-08-13, 23:12
  #5
Medlem
Ryggradsluss avatar
Svårigheten med ögonkontakt kan ha flera orsaker. Min kan jag inte förstå helt. Mig stör det inte längre nämnvärt. Det är oviktigt för mig. Blir lätt för intimt på nåt sätt. Vet inte hur det blev så..
Citera
2018-08-13, 23:48
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av lugnare
Vad jag har hört så är det folk som oftast är väldigt självsäkra med sig själv och sitt inre som glor när man pratar med en. Det motsatta är de som inte är självsäkra med sig själv som då blickar bort och inte kan hålla ögonkontakt.

Stämmer detta bra eller finns det fler orsaker? Kanske finns det någon studie på varför folk inte kan hålla ögonkontakten medan vissa kan

Till att börja med så tolkar folk det rätt så fel. Det är kanske inte heller alltid så att den som flackar ver helt sjäöv var det beror på.

Ett ex. pp en ubimd kng fick jag höra av en assistent med mkt gott självförtroende att "vägen fram" och service var god ögonkontakt. Denne hade märkt av att det fanns någrs i gruppen som flackade starkt. Jag själv var infenterad i halsen och hade smärtor. Assistenten gafflade på och man kunde se hur självförtroendet växte på den lille mannen i den till synes tröttsamma och eländiga gruppen. Jag gick där några tilmfällen och Utbildaren blev värre och värre och mer hånfull. Ham visade prov på klassiskt Pesionärsfasoner. Ni vet pensionörer som ger sig på svaga fast aldrig skulle säga ett ord om nån käftade emot. Min infektion var över och på kafferasten tog jag mig en luten snackis. Ställde mig en gnutta obehagligt nära och stirrade obehagligt på personen men höll i övrigt en trevlig ton.

På nästa session flackade den arroganta pensionärs assistenten påfallande och nervöst med blicken.

Ja det var en liten historia där. Tror att det finns många anledningar att t.ex jag själv flackar då och då. När jag var yngre berodde det rakt av på blyghet. Jag var svag och kände att folk ogillar svaga. I vuxen ålder ör jag stark. Ibland har jag kommit på mig själv att ogilla en person och jag väljer att inte möta min blick för att denne ska känna av min nedlåtande blick. I bland vill jag inte att folk se min mongo-blick när jag ser trött ut. Helt normalt. Der finns lfta en ödmjukhet i att slå ned sin blick inför en annan. Få ser det goda i det. Det ser bara en svag eller rädd.
Citera
2018-08-14, 00:18
  #7
Medlem
Feministernas avatar
Ja vet inte, men att hålla mycket ögonkontakt upplever jag som ansträngande i längden, sen beror det ju i och för sig på om det är något jätteintressant man pratar om😐.
Citera
2018-08-14, 00:22
  #8
Medlem
Ryggradsluss avatar
Ja vi är inte så enkla som gemene "hund" hehe.
Jag älskar hunden.

Men visst har jag flackat av konflikträdsla, ängslan och nån slags inkonsekvens, det har förekommit.
Det finns skrämmande varelser där ute.
Orka.
Citera
2018-08-14, 08:35
  #9
Medlem
En del som tex har Aspergers /autismspektrumtillstånd kan inte ha så mycket ögonkontakt tror jag utan de undviker det helst då. Men det behöver såklart inte bero på diagnoser. Gillar själv inte hur mycket det pratas om det nu för tiden och det sätts stämplar på alla överallt. Men annars är det väl om folk är blyga bara.
Citera
2018-08-14, 10:16
  #10
Medlem
shitmagnets avatar
Kollar alltid i ögonen, helst riktigt djupt... Vill inte att det ska vara så påfallande uppenbart hur totalt jävla ointresserad jag allt som oftast är av det pågående samtalet.
Citera
2018-08-14, 10:36
  #11
Medlem
Eoppoyzs avatar
Jag håller en normal ögonkontakt så som det förväntas, trots att jag har AST.
Citera
2018-08-14, 12:29
  #12
Medlem
Jag tycker ofta att det är jobbigt med för mycket ögonkontakt, men det är ffa med främlingar eller såna jag inte känner så bra.
Är en blandning av blyghet, osäkerhet, ödmjukhet och autistiskt.
Jag blir så fokuserad på ögonen att jag inte kan samtala.
Gör som jag känner att jag mår bäst av, om det inte är något mycket viktigt, då tvingar jag mig till mer ögonkontakt, men är alltid trött av det efteråt.
Hur kan man bli trött av att titta i andras ögon?
Det är som att jag ser in i själen på människan och att den personen ser för mycket av mig, jag gillar det inte.
Vill vara privat, vill inte lämna ut för mycket till andra som jag tycker inte har med mig att göra.
Jag har autism tydligen, asperger kallades det förr.
Men kan föra mig bra om jag vill () och orkar, men oftast orkar jag inte.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback