Människor som bli ''mästare'' efter en kurs

Hur kommer det sig att människor som börja i någon program/kurs och sedan plötsligt bli de ''mästare''/arroganta inom området, besserwisser.

Jag drar en bekant som ett exempel, som jag inte har någon kontakt med idag. Denna människa skolkande en hel del under gymnasiet. Personen valde omvårdnad, men var inte särskilt aktiv.

Ändå sa han kors och tvärs att han läser psykologi och oftast använde han uttryckte ''Psykologiskt''. ''Det är psykologiskt, jag läser om sådant där. Jag vet, det är psykologiskt!!''. Det var en oerhört stor tjat av honom att han läser psykologi och själva uttrycken.

Försöker dessa människor intala sin omgivning att de är duktiga och har speciall områden för att verka unika, eller tror de verkligen att de är experter på området. Hur kan de vara det, när de inte går så mycket på kursen. Som min bekant t.ex.

Finns det något psykologiskt term för detta?

Det låter som mig. Jag gick en webbkurs på 16 timmar, nu är jag världsbäst.

Inom psykologi kallas det: Bra självförtroende.

Dunning-Kruger-effekten.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dunnin...ruger-effekten

Någon term vet jag inte, men min personliga iakttagelse är att det ofta gäller "mindre smarta" personer. De tror helt enkelt att de kan ALLT inom ett område när de lärt sig lite om området. Till skillnad från lite mer intelligenta personer som för varje grej de lär sig inser att det finns ytterligare två grejer de inte vet.
Att de tror sig vara experter fastän de knappt varit på lektionerna är förmodligen för att de tror att de är så mycket smartare än alla andra att de faktiskt lär sig allt jätteenkelt medan alla andra har problem att lära sig.

De gånger jag råkat ut för detta problem har det som sagt handlat om inte fullt så intelligent individer, i kombination med söndercurling. "Åh lilla pluttegulleungen, du är bäst på allt." "Nej men, sa den dumma läraren att du inte är bäst i klassen på det här. Det stämmer naturligtvis inte, du är bättre än alla andra på allting."...........

Tack justkid. Mycket intressant.

Jag känner mig elak som skriver detta, men jag upplever att min bekant också var/är inte särskilt intelligent av sig. Dessutom hade/har han tendens till att bli extra kritiskt emot människor när det är folk omkring. Antagligen handlar det om en mycket låg självkänsla hos honom. Och kritiserar han någon annan så ''betyder'' det att han är smart. Han vill helt enkelt visa vad duktig han är. Sorgligt egentligen.

Det är antagligen psykologiskt.

Jag gick nyligen en kurs, kände mig inte som en mästare på något sätt. Men var dock väldigt exalterad utav ämnet och kände därför för att berätta till folk i min omgivning vad jag hade lärt mig. Kanske är det så att jag ansågs vara besserwieser eller något medans jag bara tyckte det var roligt att dela med mig av min nyvunna kunskap. Jag tror att många som går kurser känner likadant men kan ses som arroganta bara för att de gillar att förklara för folk om något de nyligen har lärt sig.

Fast har man läst en kurs inom ett ämne så ÄR man antagligen bättre på det ämnet än någon som inte pluggat just det.

Jag irriterar mig snarare på det omvända: när någon som absolut inte studerat ett ämne ändå envisas med att påstå att han kan mer om det än någon som faktiskt har läst ämnet. Händer rätt ofta tycker jag.

Jag ser upp till folk som studerat eller läst en viss kurs i ämnen jag själv inte läst. Men jag känner mig också rätt kunnig och självsäker inom ämnen jag pluggat.

Nu var jag lite otydlig i min inlägg, tror jag.

Jag pratar om när man har gått i någonting i kanske en halvtimme eller något liknade. Eller som min bekant, som skolkade en hel del på gymnasiet, och ändå var han ''väldigt duktig'' på psykologi. Oftast uttryckte han sig om att han har pluggat inom ämnet och ständigt uttryckte sig ''Det är psykologiskt''.

Onekligen ett intressant fenomen. Det finns ju ett talesätt som lyder: tomma tunnor skramlar mest.

Det måste handla om någon slags uppblåst självkänsla/självförtroende hos vissa individer som kanske inte inser sina begränsningar. Utan att outa mig själv så har jag disputerat inom ett smalt område och jag minns tydligt hur förundrad jag blev när det dök upp en student som forskade lite på vår institution vid sidan om studierna och hon försökte ofta ta över i diskussioner trots att hon hade en väldigt basal inblick i området. Det var nästan svårt att hålla sig för skratt.

Däremot hade kanske en utomstående kunnat tro att hon hade koll på grund av hennes självsäkerhet. Ibland krävs det intelligens och kunskap för att förstå hur lite man egentligen vet. Det man tror är sant idag kan visa sig vara helt fel imorgon.