Jag har mer och mer insett att de som reser ned till YPG för att kriga mot ISIS,Assad och Turkiet mer eller mindre är samma ungdomar som för 5-20 år sedan hängde på diverse musikfestivaler, piercade sig, testade droger och demonstrerade mot globalismen.
Det känns som att romantiseringen av krig på något sätt har blivit mode igen, ungefär som när vänsterfolk drog till Spanien på 1930-talet för att kriga mot fascisterna, och på samma sätt som ISIS glorifierar sitt krig i Syrien.
Kan vi med denna analys spekulera i om det inte handlar om ideologier, utan snarare om unga vuxnas behov och vilja för att bli något i livet, att göra något storartat som de sedan skall kunna luta sig tillbaka och minnas när de blir äldre? Så att de när de kommer tillbaka, ska skriva bok och bli instagramkändisar? Som Jesper Söder..
Jag tycker mig se något sjukligt i detta samhälle, när tonåringar och unga vuxna på något sätt romantiseras och dras till krig, och detta oavsett om de heter Mohammed eller Catherine.
Vad tycker ni, håller ni med?
Hade det varit lika populärt om vi inte haft Facebook, Youtube och Instagram som glorifierar dessa naiva ungdomar och lockar ännu fler till döden?
Se länkarna för lite mer information:
https://www.shropshirestar.com/news/...ess-and-noble/
https://www.cbsnews.com/news/america...ish-ypg-raqqa/
https://theintercept.com/2017/07/10/...rge-ypg-syria/
