Hej.
Jag är 22 och är tillsammans med en man som är mycket äldre än mig själv (han är övre 50-årsåldern) som jag träffade via en datingsida. Vi har varit tillsammans i drygt ett år nu. När vi började träffas bodde han med sin fru och barn (detta visste jag inte förrens efter vi träffats vid några tillfällen), och jag hade min egen lägenhet. Han separerade från fru efter cirka 6 månader och köpte sin egen lägenhet i innerstan i Stockholm och bad mig flytta in hos honom. Så jag sade upp min lägenhet och flyttade in med honom.
Det fungerade väldigt bra i början, han uppvaktade mig hela tiden med presenter, blommor, och annat. Han bjöd mig på en fin resa också och vi hade väldigt trevligt tillsammans. Men de senaste månaderna har det blivit allt sämre. Det kan fortfarande vara bra i perioder, men emellantid blir han så elak mot mig. Han ignorerar mina känslor och behov, och ska vi göra något så är det han som bestämmer, han frågar inte längre vad jag vill göra. Vill inte jag av någon anledning så säger han nej men sitt här och uggla för dig själv då, jag går utan dig!
Han säger ibland saker som se upp så du inte äter för mycket så du inte blir så jävla tjock (jag är 170 cm och väger drygt 60 kg).
Han blir extra elak när han dricker. När vi började träffas drack han aldrig, förutom när vi var ute och åt på restaurang. Nu är det varje kväll, hemma som ute. Påpekar jag någonting om att han dricker för mycket blir han sur på mig.
Om jag gråter får han aldrig dåligt samvete, han bara ignorerar mig eller går ut ur lägenheten och försvinner i timmar.
Om jag säger något om att jag saknar tiden han var så snäll och uppvaktande säger han något i stil med men dra då om det inte passar, du kan gå ut genom dörren när du vill, det finns mängder med andra tjejer som skulle vilja ta din plats. Vilket väl är sant i princip att ingen tvingar mig att stanna, men jag vill samtidigt inte för jag är beroende av honom ekonomiskt, han betalar alla mina kläder, min mat, mina räkningar osv. Dessutom har jag ingenstans att ta vägen heller, förutom flytta hem till mina föräldrar men ser det inte som en lösning. Jag gillar dessutom att bo inne i Stockholm så detta är typ min enda chans att göra det. Sedan har jag ingen egen inkomst heller så om jag gör slut med honom så blir det kris.
Hur kan någon gå från att vara så snäll och trevlig till att behandla sin tjej som skräp? Vad kan jag göra för att få denna man till att behandla mig som förut? Jag har verkligen inte gjort något för att han ska behandla mig på det här viset. Jag vill poängtera att han har aldrig slagit mig eller uppträtt hotfullt på något vis, han bara ignorerar mig och får mig att känna mig billig och som om jag är lätt utbytbar mot andra tjejer.
Eller ska jag bara skita i allt och bryta upp?
Jag är 22 och är tillsammans med en man som är mycket äldre än mig själv (han är övre 50-årsåldern) som jag träffade via en datingsida. Vi har varit tillsammans i drygt ett år nu. När vi började träffas bodde han med sin fru och barn (detta visste jag inte förrens efter vi träffats vid några tillfällen), och jag hade min egen lägenhet. Han separerade från fru efter cirka 6 månader och köpte sin egen lägenhet i innerstan i Stockholm och bad mig flytta in hos honom. Så jag sade upp min lägenhet och flyttade in med honom.
Det fungerade väldigt bra i början, han uppvaktade mig hela tiden med presenter, blommor, och annat. Han bjöd mig på en fin resa också och vi hade väldigt trevligt tillsammans. Men de senaste månaderna har det blivit allt sämre. Det kan fortfarande vara bra i perioder, men emellantid blir han så elak mot mig. Han ignorerar mina känslor och behov, och ska vi göra något så är det han som bestämmer, han frågar inte längre vad jag vill göra. Vill inte jag av någon anledning så säger han nej men sitt här och uggla för dig själv då, jag går utan dig!
Han säger ibland saker som se upp så du inte äter för mycket så du inte blir så jävla tjock (jag är 170 cm och väger drygt 60 kg).
Han blir extra elak när han dricker. När vi började träffas drack han aldrig, förutom när vi var ute och åt på restaurang. Nu är det varje kväll, hemma som ute. Påpekar jag någonting om att han dricker för mycket blir han sur på mig.
Om jag gråter får han aldrig dåligt samvete, han bara ignorerar mig eller går ut ur lägenheten och försvinner i timmar.
Om jag säger något om att jag saknar tiden han var så snäll och uppvaktande säger han något i stil med men dra då om det inte passar, du kan gå ut genom dörren när du vill, det finns mängder med andra tjejer som skulle vilja ta din plats. Vilket väl är sant i princip att ingen tvingar mig att stanna, men jag vill samtidigt inte för jag är beroende av honom ekonomiskt, han betalar alla mina kläder, min mat, mina räkningar osv. Dessutom har jag ingenstans att ta vägen heller, förutom flytta hem till mina föräldrar men ser det inte som en lösning. Jag gillar dessutom att bo inne i Stockholm så detta är typ min enda chans att göra det. Sedan har jag ingen egen inkomst heller så om jag gör slut med honom så blir det kris.
Hur kan någon gå från att vara så snäll och trevlig till att behandla sin tjej som skräp? Vad kan jag göra för att få denna man till att behandla mig som förut? Jag har verkligen inte gjort något för att han ska behandla mig på det här viset. Jag vill poängtera att han har aldrig slagit mig eller uppträtt hotfullt på något vis, han bara ignorerar mig och får mig att känna mig billig och som om jag är lätt utbytbar mot andra tjejer.
Eller ska jag bara skita i allt och bryta upp?
