Vem är bäst som statminister: Stefan Löfven eller Ulf Kristersson?

Hösten 2018 står mellan två statsministerkandidater: Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M). Vem är bäst lämpade för uppdraget? Och varför?

Statsministeruppdraget handlar mycket om att representera Sverige utrikes, en ceremoniell roll, men också leda och delegera arbetet i regeringen.


Stefan Löfven
Fördelar:

• Hans regering har fått igenom ett antal skärpningar när det gäller lag och rätt, försvaret har upprustats, ekonomin har gått bra och arbetslösheten har gått ner.
• Talar utmärkt engelska, nästan helt utan brytning. https://www.youtube.com/watch?v=0XpeSIvHWgg
• Sköter den ceremoniella rollen utmärkt. Folkkär. Till exempel när det gäller fotbolls-VM och Allsång på Skansen.
• Har riktig arbetslivserfarenhet som svetsare. Sverige är ett av få länder som har en arbetare som statsminister.
• Har erfarenhet som fackbas och fyra år som statsminister och har därmed hunnit bli varm i kläderna.

Nackdelar:

• Pekar inte ut någon riktning. Har ett ganska begränsat reformprogram och sätter sällan agendan. Formulerar inte politik på egen hand som hans företrädare Göran Persson gjorde.
• Något begränsade ledaregenskaper, hans egna ministrar har en tendens att köra över honom.
• Svag i politiska debatter i riksdagen.

Ulf Kristersson
Fördelar:

• Seriös samtalston och god debattör. Vill ha fler vuxna i rummet.
• Insatt på detaljnivå i frågor som Stefan Löfven inte är.
• Politiskt erfaren, har varit riksdagsledamot sedan 1991 och varit minister och socialborgarråd.
• Mer socialliberal än konservativ.

Nackdelar:

• Behärskar engelska språket rätt dåligt, vilket gör det tveksamt om han kommer kunna representera Sverige på den internationella arenan på ett fullgott sätt. https://www.youtube.com/watch?v=W4Jf-Es2-T8
• Saknar den slughet Löfven har. Han kommer därmed kunna bli duperad av Annie Lööf, inte för att han är obeslutsam som Löfven utan snarare för att han är naiv.
• Har agerat politiskt klandervärt genom åren. Det gäller både svart städhjälp och lägenhetsaffärer eller Kinaresor under sin tid som socialborgarråd.
• Han har inte lyckats sammansvetsa Alliansen något vidare bl.a. när det gäller SD-frågan, utan verkar ta dagen som den kommer.

Enligt min mening verkar Löfven vara bäst för uppdraget. Han är erfaren och sköter den ceremoniella rollen utmärkt, även om Kristersson kanske hade kunnat leda regeringsarbetet något bättre.

Vad tycker ni?

Löfven alla gånger. Visst att han inte gör sig särskilt bra i debatter. Men han har erfarenheten som krävs, även innan statsminister-åren. Kristersson kan ingenting.

Ingen av dom duger. Löfven skulle aldrig tvingats bli statsminister. Det var inte schysst mot honom. Han har en rektion som motsvarar en sköldpadda. Gör inget, gör för lite, gör för sent.

Kristersson är inte karl nog för sina egna byxor. Han är otydlig och plösligt kan han svänga och säga helt andra saker. Han kan inte hålla ordning på alliansen. Inget ledarmaterial.

Finns bara en som kan axla ansvaret i höst och det är Jimmie Åkesson. Åkessons förtroende bara växer och växer. Han har potential att bli en stor ledare.

...jag tror tyvärr det blir Annie Lööf, en kompromiss både S och M (inkl MP, L och KD kan acceptera). Ett slags nytt DÖ med alla partier i gemensam koalition (aktivt regeringsstöd eller passivt beroende på hur man ser det) med enda egentliga syfte att utestänga SD från inflytande.

Något mer odemokratiskt än regeringsbildningen efter höstens val får man nog leta djupt efter i historieböckerna och många är de M-väljare som aldrig kommer att förlåta Kristersson med anhang för detta S-svek (DÖ var redan det en skymf mot den arbetande/närande delen av befolkningen). Men på detta sätt räddar sig det politiska etablissemanget kvar vid grytorna en mandatperiod ytterligare och kan under vägen till nästa val förändra åtskilligt rörande demokrati, yttrandefrihet, mediatillgång mm till sin egen fördel. S arbetar ju med att lyfta in nya väljare till Sverige som skall rösta på dem och övriga partier (KD undantaget) siktar på att krydda sina partiprogram med bidrag och ökat beroende av pappa/mamma staten. Dagens borgerliga partier har ju helt släppt ideologin att minska den offentliga förvaltningen och öka den individuella friheten. De talar inte längre om sänkta skattetryck eller äganderätt utan är idag i stora drag lika goda socialister som S. EU-Staten-Länstyrelserna-Landstingen-Kommunerna, det är dina herrar du skall lyda under - och betala notan för.

På vilket sätt är det en fördel?

Löfven väljer jag då Kristersson är en fifflare och slöhög som inte har haft ett riktigt jobb någonsin.

Tror till och med Juholt hade varit bättre än Löfven. Däremot tvivlar jag på att Kristersson är så jäkla duktig. Med Lööf i båten kommer det gå åt helvete.

Det underlättar väl för samarbete med Allianskollegorna. Anna Kinberg Batra var något mer konservativ och det ställde väl till det i Allianssamarbetet.

Kristersson har säkert en del styrkor eller svagheter som ännu ej presenterats.

Det är som att välja mellan pest eller kolera. Löfven är i mina ögon blott en marionett, säger det han blir tillsagd att säga. Kristersson började hyffsat med har fullständigt dribblat bort sig i sina försök att hata Sd något mindre och samtidigt hålla alliansen runt ryggen.

Dessa båda herrar lyssnar inte på folket och då är ingen lämplig som varandes statsminister. Mitt svar är således att de är precis lika usla.

Dum fråga..... Den ENDA frågan handlar om : Vill du att Sverige ska bli Islamsk-styrt ? Dessa båda herrar är ju på vägen mot att införa Islam-styre..!!!

Jo, men hur skall Aliansen kunna regera? Dom har ju sagt att dom bara kan regera med stöd av S eller om dom får egen majoritet. Varför skulle S stödja en Aliansregering? För att det skall gå måste dom föra en S-politik. Enklare då med en S-regering som regerar i hop med L och C och ev. Mp. Moderaterna kommer att lägga sig platt, precis som nu.

Delar S.Kandals uppfattning ngr inlägg upp, att Löfven - Kristersson är som att välja mellan pest och ebola.

-----

Tror du verkligen att det politiska etablissemanget vågar sig på "Ett slags nytt DÖ med alla partier i gemensam koalition (aktivt regeringsstöd eller passivt beroende på hur man ser det) med enda egentliga syfte att utestänga SD från inflytande"?

Om SD får ca. en fjärdedel (eller mer) av rösterna (och kanske t.o.m. blir största parti), så kommer fler väljare att känna på sig, att även om ett sådant upplägg rent tekniskt sett inte är ngt grundlagsbrott - så strider det mot lagens/parlamentarismens anda.

Ett DÖ 2.0 kan därtill komma att uppmärksammas internationellt, om SD fördubblar sin röstandel igen (och kanske t.o.m. blir största parti). Konstitutionella jurister och konstitutionellt intresserade politiker i andra länder lär inte uttrycka någon beundran över ett DÖ 2.0.