Citat:
Ursprungligen postat av
snuttis
1. Du kan inte prata en psykotisk person tillrätta/Läkare kan göra handräckningar per telefon och behöver inte alla närvara. Händer att de besöker sjukhus/häkten/transporter till psyk. Oftast stannar de och väntar på avdelningen till de omhändertagna kommer in. Du blandar ihop läkarbil/jourläkare med specialistläkare på sluten avdelning.
2. Du behöver förstå psykologin i din närvaro/bemötande, hur du kommunicerar bara med din närvaro, anslaget, avståndet, hur miljön kan underlätta omhändertagandet.
Snuttan lilla....
Hur står det till i din 17 åriga karriär inom psykiatrin?
Det är ju för fan läkaren som undersöker och bedömer om ev vårdintyg.
Uppenbarligen var det vid det här tillfället känt att killen var väldigt illa däran och det fanns stora risker både för honom själv och dom runt omkring. Där av polishandräckning.
De grundläggande förutsättningarna för tvångsvård är att personen i fråga:
1. Lider av en allvarlig psykisk störning
Begreppet avser psykiatriska tillstånd som präglas av störd realitetsprövning eller hög suicidrisk, till exempel:
Psykoser
Svåra personlighetsstörningar
Maniska skov
Djupa depressioner
Även somatiska sjukdomar (t ex demenser, hjärnskador) med sekundära psykiatriska symtom av den typ som nämnts ovan kan räknas som allvarlig psykisk störning. Däremot betraktas varken psykisk utvecklingsstörning eller missbruk i sig som allvarlig psykisk störning men väl så om det tillstöter psykiatriska symtom med störd realitetsprövning, såsom en missbruksutlöst psykos.
2. Har ett oundgängligt behov av psykiatrisk dygnetruntvård (slutenvård)
Med detta menas att det vid utebliven vård föreligger en fara för egen eller i viss mån annan persons liv och hälsa. Oundgängligheten ska bedömas i förhållande till personens levnadsförhållanden och möjlighet att tillgodogöra sig alternativa vårdformer.
3. Motsätter sig erbjuden vård alternativt att det finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med personens samtycke
Det sist nämnda förhållandet kan till exempel råda när en patient har en påtagligt bristande insikt i sitt sjukdomstillstånd och vårdbehov eller om patientens inställning till erbjuden vård växlar snabbt.
INTAGNING
Utfärdande av vårdintyg (4§ LPT)
Det normala intagningsförfarandet kräver tvåläkarprövning och inleds med att läkare efter undersökning utfärdar ett vårdintyg enligt 4§ LPT. Behörig att utfärda vårdintyg är legitimerad läkare i privat eller allmän tjänst som inte står i jävsförhållande till patienten. Det ska alltid finnas en skälig anledning för att läkaren ska kunna initiera en vårdintygsbedömning. Om så är fallet och patienten ovillig att medverka till läkarbedömning kan läkare i allmän tjänst fatta beslut om omhändertagande (4§ LPT) och därefter begära biträde av polis (47:1§ LPT) för att skaffa sig tillträde till patienten. Biträde av polis kan också bli aktuellt enligt samma bestämmelse om det finns behov av personligt skydd för vårdpersonal i samband med undersökningen. Den nationella handräckningsblanketten. Den nationella handräckningsblanketten kan användas för den formella begäran om biträde av polismyndighet.
Om den legitimerade läkaren bedömer det sannolikt att kriterierna för tvångsvård är uppfyllda ska vårdintygsblanketten ifyllas i direkt anslutning till undersökningen. I vårdintyget beskrivs enligt anvisningarna bland annat den psykiatriska bakgrundshistorien, det aktuella tillståndet, psykiskt och somatiskt status samt skälen till att tvångsvård bedöms tillämpligt.
