Normalt att driva med sina egna problem och brister?

Jag har och alltid haft en tendens att skämta och driva med mina problem och sjukdomar. Sånt som många andra tycker är fruktansvärt jobbigt. Är det tex någon som har en fördom om mig, så spär jag på och bemöter detta med humor. Vet inte om det är en underliggande försvarsmekanism, men jag blir tillfredsställd att bemöta mig själv och folks åsikter om mig med humor.

Samma gör jag om mina psykiska problem.

Med din medvedenhet kring det hela tycker jag personligen att det låter sunt att använda sig av humor för avdramatisering. Det krävs ju en viss andel självdistans för det.

Jag håller med Melkor, humor är ett väldigt bra sätt att hantera sina egna brister, det visar på självinsikt och att du inte är rädd för problemen.

Det finns dock ett stort antal personer som inte kan hantera detta.

Tycker det är det enda rätta egentligen. Jag har också gjort likadant. I grund och botten är det ju ens tankar som orsakar ens känslor och kan man vara observatören av dessa tankar och granska dom så blir det genast mycket lättare. Att inte låta det mentala pladdret ta över och förstå att det är en själv som har kontrollen. Och att bemöta psykiska problem med humor är enligt mig ett sorts verktyg som visar att du har kontroll och att du är medveten om dina problem och inte gör en för stor grej av något som många har svårt att förstå sig på.

Många med psykiska problem tar ofta på sig en offerkofta och gör det hela mer allvarligt än vad det egentligen är.

I grund och botten instämmer jag med övriga, det är sunt och ditt sätt att bearbeta problem. Mitt sätt också, jag är likadan, men någonstans finns en gräns där jag måste bearbeta saker på ett mer seriöst sätt vilket jag inte alltid gör. Men jag är hellre den som skämtar bort för mycket än den som gräver ned sig i ett stort svart hål när livet är tungt.

Tror inte man ska driva med sig själv.
😕

Känner igen mig i det, vet dock inte om det är positivt eller negativt, men det lutar väl åt att det är negativt för min del. Skämtar man frisk on det utåt har jag upplevt att många inte tar ens problem på lika stort allvar.

Att driva med sig själv öppnar ju lite upp för att andra kan göra det också, och så kanske de gör detsamma. Då kan man skämta lite grovt med varandra, dvs utnyttja svagheter etc.

Det är lite så man får vänner, man litar helt enkelt på varandra med ens svagheter. /Ger dem möjligheten att riktigt trycka till dig.

Flyttar tråden till ett mer passande delforum.

Psykologi: allmänt ———> Psykisk hälsa

/Mod