Min generella uppfattning av preppers (ni som inte stämmer in på beskrivningen får gärna hojta till...) är människor som lägger fokus på att förbereda med de yttre tingen. Mat, boende, bränsle, el-aggregat osv osv.
För att dra nytta av denna hobby (för det är vad det är i mångt och mycket) krävs att det ska till med en relativt omfattande kris. Samhället i övrigt är så att säga tämligen bra 'preppat' i sig inför de flesta kriser.
För enkelhetens skull kan vi säga att det skulle krävas ett krig eller dylikt för att all denna prepping skulle komma till faktiskt nytta. Och med handen på hjärtat - de första, eller säkerligen de näst första, att förorsakas i ett krig, blir dessa mini-hamstrar.
Att överleva ett krig i egenskap av civilist är inget glamoröst, vilket prepping däremot kan ge intrycket av. I krig finns inga lagar och regler, moral och etikett. Det finns 'överlev'.
Riktig prepping (riktig, dvs motsatsen till på låtsas, så som i att göra ryggsäckar med massa förnödenheter i) är fysisk överlevnad mot väpnat motstånd. Vi pratar god fysik; stark, uthållig, kondition - vi pratar vapen och närkamp; gevär, ammunition, god träffsäkerhet, självförsvar - vi pratar cash flow; som i alla omständigheter över hela världen i alla tillfället så är det cashen som försätter en på torra land.
Men här preppas det allt för lite. Läser sällan tråder från preppers om hur de sprungit 3 mil och ägnat eftermiddagar åt att öva på att avvärja en knivattack. Utan det ska diskuteras 1 dl risgrinsgröt och 2 dl konserverade majsburkar.
Säg så här. Ryssen kommer hit. Krigar och slåss i flera veckor. Förnödenheterna och login från moderlandet sinar. Vad gör du? Går du ut i skogen och skjuter ett rådjur, flår det och grillar det? Eller uppsöker du närmaste prepper som har 3000 burkar tonfisk och sedermera skjuter vederbörande i huvudet och konfiskerar alla färdig-preppade väskor?
Prepping - för vad? 1 dag utan el eller för den verkliga katastrofen?
För att dra nytta av denna hobby (för det är vad det är i mångt och mycket) krävs att det ska till med en relativt omfattande kris. Samhället i övrigt är så att säga tämligen bra 'preppat' i sig inför de flesta kriser.
För enkelhetens skull kan vi säga att det skulle krävas ett krig eller dylikt för att all denna prepping skulle komma till faktiskt nytta. Och med handen på hjärtat - de första, eller säkerligen de näst första, att förorsakas i ett krig, blir dessa mini-hamstrar.
Att överleva ett krig i egenskap av civilist är inget glamoröst, vilket prepping däremot kan ge intrycket av. I krig finns inga lagar och regler, moral och etikett. Det finns 'överlev'.
Riktig prepping (riktig, dvs motsatsen till på låtsas, så som i att göra ryggsäckar med massa förnödenheter i) är fysisk överlevnad mot väpnat motstånd. Vi pratar god fysik; stark, uthållig, kondition - vi pratar vapen och närkamp; gevär, ammunition, god träffsäkerhet, självförsvar - vi pratar cash flow; som i alla omständigheter över hela världen i alla tillfället så är det cashen som försätter en på torra land.
Men här preppas det allt för lite. Läser sällan tråder från preppers om hur de sprungit 3 mil och ägnat eftermiddagar åt att öva på att avvärja en knivattack. Utan det ska diskuteras 1 dl risgrinsgröt och 2 dl konserverade majsburkar.
Säg så här. Ryssen kommer hit. Krigar och slåss i flera veckor. Förnödenheterna och login från moderlandet sinar. Vad gör du? Går du ut i skogen och skjuter ett rådjur, flår det och grillar det? Eller uppsöker du närmaste prepper som har 3000 burkar tonfisk och sedermera skjuter vederbörande i huvudet och konfiskerar alla färdig-preppade väskor?
Prepping - för vad? 1 dag utan el eller för den verkliga katastrofen?