Hans död plågar ihjäl mig

Nej du har inte svarat på någonting alls, att säga SSRI/SNRI är irrelevant eftersom jag inte frågade efter typ av läkemedel utan mer specifikt vilka läkemedel det är du fått ordinerat samt vad det är för psykisk sjukdom du lider av enligt din läkare. Psyksjuk är inte ett svar på frågan lika lite som magont är ett svar på varför någon är inlagd på ett sjukhus.

Exempel på SSRI Fluexetine

Exempel på SNRI Cymbalta

Jag tänker inte rabbla upp alla mediciner.

Nej jag är inte ute efter exempel på läkemedel. Jag vill att du svarar på vilka specifika läkemedel som du ordinerats under flera års tid som du påstår inte fungerar alls och varför läkaren har föreskrivit dessa till dig så det sakligt går att bedöma dina påståenden från tidigare.

Jag har bland annat ätit dessa!!

Tiden läker alla sår brukar man säga. Har själv förlorat min mamma och min bästa kompis alldeles förtidigt. Tänker på dom väldigt ofta fortfarande även fast en var 20år sen och en var 5år sen men sånt är livet, det är inte rättvist. Och jag tror inte du kommer kunna komma över detta helt men med tiden så tänker man mindre på det och börjar acceptera att livet ser ut så här nu och man får vara ledsen. Men det tar som sagt tid, min mamma som sagt var för över 20år sen och tänker nästan varje dag nån gång på henne men har inte samma destruktiva tankar längre.

Det blir bättre!

Edit: Just ja min mormor tog livet av sig kort efter min mamma dog för hon mådde så dåligt, Jag älskade henne men tänkte inte ens på det när jag skrev inlägget! så som jag sa, tiden läker såren även om det är svårt att förstå.

Tack för dina ord och för att du delar med dig!

Jag lider så med dig! Jag står inte ens ut med tanken på att min man skulle försvinna. Han är mitt ALLT. Men trots det har jag väl någon gång funderat på vad jag skulle göra då...

Jag skulle lämna allt. Lämna lägenheten, lämna vänner och familj. Jag skulle sätta mig på ett flyg till Paris eller Florens och leva resten av livet i total dekadens på olika restauranger och hotell. Dricka champagne tills pengarna tog slut. Klä mig i svart och byta namn.

När pengarna tog slut skulle jag antingen ta mitt liv, eller dra mig tillbaka till ett hus på landet och leva med katter tills jag äntligen dog och fick återse mitt livs kärlek igen.

Försök finna någon glädje i livet, något ljus i sorgens mörker. Eller i alla fall stå ut. Res iväg och sitt och stirra ut från en balkong eller vad som helst. Det du upplevt är den värsta och djupaste sorg man kan uppleva: halva ditt hjärta är dött. Halva du. Halva ditt liv. Du kommer aldrig bli hel igen, men du kan fylla upp tomrummet med liv och låta ditt hjärta fortsätta slå för honom och det ni delade.

Tusen tack för dina fina ord!

Tycker du att det är någon skillnad när det gäller smärtan och saknaden när det har gått 5 år och när det har gått 20 år?

Hur ska jag göra för att inte drömma om honom? Vad avgör vad vi drömmer?

Du kan inte gå vidare om du om och om igen upprepar samma frågor om vad det var som hände. En fråga är inte oskrivet blad varje gång du ställer den utan de öppnar hål när mot de känslor frågorna väckte när du började ställa dem. En anledning till att du känner så starkt som du gör när du tänker en viss tanke är att du känt starkt så många gånger tidigare när du tänkt samma sak. Så fungerar hjärnan. Neuronerna bildar nya mönster utifrån våra tankeprocsser. Det hjälper dock ganska bra att mentalt ställa in sig på att gå vidare och skapa nya mönster, rent känslomässigt.

Vad händer vid en hjärnblödning, hur känns det att få den? I den här tråden har du fått veta lite mer om det. Kan du så att säga nöja dig med det svar du fått och acceptera att du inte kommer att komma närmre sanningen än så?

En av anledningarna till meditation och filosofin som omgärdar den praktiken är så framgångsrik är att man lär sig att se lite mer objektivt på sina egna tankar och känslor. Man accepterar att de finns, känner hur de känns. Observerar istället för att agera. Detta är en enkel men mycket effektiv medicin.

Hur har du sörjt? Har du gråtit tillräckligt mycket? Har sorgen kommit till uttryck? Om inte kan det vara därför du fortfarande drömmer så mycket om honom. Om du sörjt väldigt starkt, om och om igen och liksom fastnat i samma hack som en repig skiva kan det också vara en orsak till att han dröjer sig kvar.

Jag tycker att avsked och ritualer passar bra ihop. Var det en fin begravning som du var delaktig i? I Sverige är kulturen ganska fattig när det gäller detta. Men man kan utforma sina egna ritualer.

Sent svar men det är svårt att avgöra i dom 2 fallen. Var för ung när mamma dog för att kunna tänka mycket kring det just då, det tog ett par år tills jag vart äldre och börja tänka och bearbeta exakt varför hon gick sitt öde tills möte, och ja hon tog sitt eget liv, Och nu när jag är vuxen vet jag exakt vad som drev henne till det.

Min kompis som dog har varit svårare för han dog av dolt hjärtfel och bearbetningen blir då jobbigare för han förtjänade att leva vidare och hade ett bra liv. Och det passar väl mer in på din situation, Så som jag sa det kommer ta tid men min erfarenhet att om man jämför med det första året och nu efter över 5 så var det mycket svårare att acceptera dom första åren men har kommit till det stadiet att det kan gå dagar jag inte tänker på han. Även fast jag inte kommer få nån helt avslutning hur mycket jag än bearbetar det.

Så jag hoppas det blir så för dig med att du får dagar han inte är i din hjärna.