Min pappa har en demenssjukdom, vad ska jag göra?

Min pappa har sedan 5 år tillbaka lidit av en demenssjukdom i talcentrat som kallas progressiv afasi.
Denna sjukdom har bara blivit värre med åren som gått & idag är han helt o-kapabel till att få fram ett endaste ord, hans personlighet har förändrats totalt & han har blivit manisk, osympatisk, arg & aggressiv.
Jag är väldigt orolig för min mammas säkerhet som bor ihop med honom då han är mest manisk mot henne, han kan tex ringa henne 50 gånger på facetime när hon är iväg på möten på jobbet, skrika på henne & agera väldigt aggressivt när hon inte förstår vad han menar, vilket är i stort sätt hela tiden.
Han har kastat & haft sönder saker & slår ofta sig själv mot huvudet när han blir arg. ett väldigt konstigt beteende som han aldrig haft tidigare.
Min mamma har pratat med psykologer som säger att hon borde försöka se sig om efter ett annat boende till honom då han förmodligen kommer bli värre med tiden.
Vården hjälper inte till någonting såklart, vad ska jag göra?
Har så svårt att se honom bo själv då han ofta kan glömma spisen på & ofta har sönder saker då han inte förstår hur han ska hantera dem.

Knepig grej, det blir ofta anhörig som får vårda personen vilket din mor verkar vara. Men självklart finns boenden för demenspersoner. Jag vet ej vad det kostar eller hur processen går till där för att få in personen på ett hem. Det är dock så att en dag kommer då han inte kan bo hemma utan måste in på hem. Mitt råd är att lär dig processen runt det med demensboende och vad som krävs för att hamna där.

Han ska naturligtvis till ett äldrecenter där personalen då förhoppningsvis är utbildade och talar svenska.
Mest för allas säkerhet och din pappas välmående.

Ta kontakt med kommunen på måndag och gå vidare därifrån.

Det är trögt att få vårdplats idag - mitt råd är att ni börjar med att kontakta kommunens socialnämnd och berättar att situationen är ohållbar .
Bered er på att tjata -säg inte saker som att det funkar ibland utan driv att det är ohållbart .

Din mor har även rätt till anhörigstöd enligt lag - tycker dock det låter som att hon inte kommer att kunna ha det så här länge till så det är kanske onödigt att bråka om.

För 20 år sedan var jag som anhörig med om något liknande.Kontaktade socialkontoret,de skickade ut en biståndshandläggare . Kom ej ihåg om vi hade något läkarintyg. Hur som helst löste det sig ganska snabbt. Då hade de nog tillgång till ” akutplatser ”. Hoppas att det löser sig för er. I annat fall riskerar man att fler personer dras med i fallet. Obs , din pappa kan inte hjälpa detta men det går inte att hantera detta på något annat sätt.Detta kan hända alla familjer.

Jag rekommenderar att du läser boken "Hotet mot din hjärna." Finns för ca 100 kr och är värd varenda krona. Författaren går igenom olika metoder för att bevara och bota sjukdomar som drabbar just kropp och i detta fall hjärnan.

Det e väl bara för din mor att blocka fanskapet när hon är på jobbet?

Det där med aggressivitet känner jag igen åtminstone verbalt. Min mamma är gift med en 18 år äldre man som numera är dement men vägrar låta sig undersökas då han säkert är rädd för resultatet. Hon nämner att han börjat använda könsord mycket och svära och ha sig. Dessutom har han ett alkoholberoende och aldrig tidigare haft problem med drickat även då han har druckit cirka en flaska vin under fredagsmiddagen men aldrig något under vardagar.

Detta har lett till att han ramlat på fyllan och brutit armen. Min mor vaknar några dagar mitt i natten av oväsen ifrån snickarboden. Då står han där full och försöker såga bort gipset, helt tappat kollen. Dricker din far så hjälper ju inte det direkt det verkar ge bensin åt sjukdomen att eskalera. I hans fall har det gått fort, för bara två år sen var han helt normal för sin ålder men nu har det spårat ur. Han är en fara för sig själv och andra. Han glömde tex för något år sen att dra åt muttrarna på ett bildäck han bytt. När min mamma var ute och åkte så lossnade hjulet och hon hade änglavakt att inte skadas. Han har tagit bilen i smyg till systemet och vi vet inte om han körde onykter eller ej. Han har gått vilse flera gånger när han ute med hunden.

Så ja, den dement person är farlig både för sig själv och andra som du nämner spisen. Röker din far så bör du vara väldigt vaksam på det så han inte glömmer en brinnande fimp i soffan.

Nä dementa personer ska få vård på hem så fort sjukdomen sätter fart vare sig de vill eller ej. Tvångsvård men självklart bättre om de samarbetar vilket de dock sälla gör.

Det tog väldigt lång tid för oss att få en boendeplats åt våran farmor :/ Först efter att hon gått ut mitt i natten och vi anmält henne som försvunnen hittade polisen henne utomhus och nästan ihjälfrusen med en kroppstemperatur på 29 grader och ett stort sår i bakhuvudet. Efter det fick hon äntligen en vårdplats som hon kunde bo på 4 år innan hon dog.

Jag rekommenderar dig till att vända dig till en privat aktör istället för vad kommunen har att erbjuda.

Ta kontakt med vårdcentralen och fixa så att det kommer hem in biståndshandläggare som får göra en bedömning. Försök hamna i kö för boende så snabbt som möjligt. Vänta inte tills det är akut.
Tyvärr är det på flesta platser lång väntetid även i fall där folk inte kan ta hand om sig själva trots att de är ensamma.
Direktiven är tyvärr enligt nedan.

Försök i första hand att lösa problemen med hemtjänst, När det inte fungerar trots medicinering, hjälp med mat, hygien, städning, tvätt och 100 trygghetsbesök/dag så erbjuds boende.
Om det anses akut så kan man ordna plats snabbare. Men gå gäller inte samma regler. Då kan man hamna precis vart som helst i kommunen.
Är det en ordinarie plats är det bättre, men tyvärr brukare det vara flera månaders väntetid.
Var beredd på att deras mål är att folk ska bo hemma maximalt länge för det är avsevärt billigare för kommunen.

Så det kan vara väldigt bra att inte vänta tills det inte längre fungerar. Det vanliga i dessa situationer är att man ligger alltid ett steg efter sjukdomen.
Typ när färdtjänst, spisvakt, matransoner beviljas är det nästan inte aktuellt längre, då har det redan gått för långt och nästa steg är aktuellt.

Många bra råd i tråden redan så jag tar baksidan.
I Sverige har vi LVU för unga men ingen LVG för gamla.
Därför kan man inte tvinga någon att ta emot vård.
Har hört om en kvinna som i stort sett har räddats i sista sekund innan branden tagit sig. Men lik förbannat kan man inte hålla henne kvar på demensboendet.

Därför ska ni kontakta soc redan på måndag så ni kan få den hjälp o stöttning ni kan få.

O glöm aldrig. Det där är inte längre din pappa utan bara skalet kvar. O med det. Börja om med en ny människa i ert liv.

Man kan själv betala för en vårdplats. Det är bara att kontakta ett privat demenssjukhus, det finns massor. Dock får man då betala det själv. Med tanke på att det behövs personal 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, så är det väldigt dyrt. Jag har hört uppgifter på ca 50-60.000/månad, vilket förefaller sannolikt.

Så det krävs m.a.o. för de allra flesta att någon annan betalar för detta. Denna annan är socialen. Man bokar ett möte med socialens biståndshandläggare och säger som det är. Soc. kommer be de anhöriga att fram dokumentation som visar på att det är demens och inget annat fel. Soc träffar därefter patienten. Resultatet av detta möte blir oftast att soc erbjuder hemtjänst. Hemtjänst ger de enkelt, men en boendeplacering är de väldigt restriktiva med, då det kostar multum. Hemtjänsten kommer att (tillsammans med anhöriga) kräva mer och mer tid för patienten tills socialen ger upp och inser att det vore billigare med en vårdplats varpå en sådan erbjuds.

Enl lag måste soc ge hjälp till dementa, men p.g.a. kostnaderna är de väldigt restriktiva med att erbjuda vårdplats. Hemtjänst är dock oftast inga problem. Tyvärr får man oftast (tillsammans med hemtjänsten) tjata och bråka ett bra tag med soc innan de ger med sig.

Det finns demensföreningar (för anhöriga förståss) som man kan kontakta om tips. Det är absolut rekomenderat att ta kontakt med dem. De vet allt om ovanstående och mycket mer.

Beklagar er jobbiga situation.

Här på demensförbundets hemsida finns det tips och råd för hela familjen

http://www.demensforbundet.se/sv/om-demens/att-vara-anhorig/

Min väninna berättade att det även finns korttidsboenden om man inte kan tänka sej att den som är sjuk ska flytta permanent.

Din pappa är mest arg och frustrerad över att han inte fungerar som innan, tyvärr är det de närmaste som drabbas hårdast av det.

När han slår sej själv och skriker och kastar saker så är det en del i hans ilska mot sjukdomen och att han inte längre kan kommunicera.



Ta hand om er ❤️