Så, en utav feministers främsta argument har kanske med rätta varit att svensk fertilitetsnivå fortfarande var ganska bra jämfört med övriga Europa. Nu sjunker vi pladask till medeln trots vår jämställda familjepolitik och extremt vänliga föräldraledighet och barnbidrag. Detta är en stor förändring som nyss påbörjats just detta år, men ingen har nämnt detta någonstans i media, det existerar vidare ingen analys kring den plötsliga störtdykningen i fertilitet bland svenskfödda kvinnor. Vi är nu nere i 1.66, från att ha varit runt 1.86 för bara 4 år sedan, och på 1.78 förra året.
Detta var vad SCB förutsåg för 5 år sedan (sida 14)
https://www.scb.se/Statistik/BE/BE0401/2014I60/BE0401_2014I60_SM_BE18SM1401.pdf
Alltså fertilitetsnivå på 1,88 år 2018, och 90 600 födda barn.
Det här var deras prognos förra året (sida 14):
https://www.scb.se/contentassets/fee6de8eb7dc43bd9b3f36da925b5458/be0401_2017i60_sm_be18sm1701.pdf
Fertilitetsnivå på 1,83 bland svenskfödda och 84500 barn födda.
Det här är vad man tror i år (sida 58):
https://www.scb.se/contentassets/b3973c6465b446a690aec868d8b67473/be0401_2018i70_br_be51br1801.pdf
80 000 svenskfödda per år fram till 2020 och fertilitetsnivå på 1.66 flera år framåt, och kom ihåg nu att utfallet nästan alltid blir sämre än prognossen. Jag förutser här och nu att svensk fertilitet kommer fortsätta störtdyka och kommer vara under 1,5 år 2020 när de födda i tidig 80-tal pensionerat sig från barnaföddandet.
Så, jag tänker göra en analys av halva kakan (tänker att jag lämnar feminister att förklara hur de är de själva som valt bort barn), alltså analysera det jag ser bland män i min omgivning och även i internetträsket. Det jag talade om i en annan tråd var den uppenbara förändringen jag sett bland män födda i sen 80-tal och framåt gentemot de som är 5-10 år äldre än dem, unga män ser familjebildning som en absolut mardröm och familjeidealen har hackats ner till något så fruktansvärt banalt
och töntigt (pyttipanna familj, bonusbarn) att vi unga män som växte upp och såg vad det blev av många medelåldersmän undrar vad fan som kan få en man att tänka sig hoppa in i det kalla vattnet. Att bli en blöjmupp vill ju ingen, och att slita ihjäl sig för familjen och lån till 5 miljoners villa långt från mångkulturen, och sedan med den annalkande hotet om skilsmässa tycks ju också något som man har förnuft att undvika.
Dessutom vill unga män fortsätta spela spel, ha frihet att resa och utforska Världen, och njuta av någonslags evig grabbig tillstånd; då allt som kom med att växa upp en gång i tiden inte längre är värt ett skit. Jag ser två huvudgrupper män som håller sig undan från skiten: dels playerkulturen med alla alfamän och (troligen majoritet) alfawannabes, dessa ser äktenskapet som libidodödande begränsande liv där mannens testosteron störtdyker, man lever i en ekokammare av kvinnognäl och bebisgråt, och eftersom de ser kärlek som en fälla så lyckas de distansiera sig från kvinnor så fort allvarliga frågor börjar tränga sig in i förhållandet.
Den andra, något större gruppen, är så kallade MGTOW som lever ut sexuella instinkter mest virtuellt (ibland möjligen prostituterade) och är möjligen inte så attraktiva för kvinnor att börja med, men förr brukade det räkna som alternativ bland de mindre attraktiva kvinnorna att få barn när de närmar sig 30, nu kan inte ens omegamän sjunka så lågt som att vilja bära ansvaret för framtiden.
En tredje grupp är tex män som importerar fruar utomlands, den växer ständigt något och är ofta nära kopplad till just den andra gruppen, de är besvikna på svenska kvinnor på ett eller annat sätt.
Men, jag tror också på en större grupp helt omedvetna MGTOW som aldrig spekulerat kring frågan närmare och är helt oideologiska i sitt spelande och porrsurfande och förhållanden de inte tar på allvar, de vet rent instinktivt att grabbiga livet dör när kvinnor flyttar in i ens liv, de bor inte särbon (ifall de nu har förhållande) av ideologiska skäl, utan av att de vet att livet är gött när man inte fastnar i en kvinnas tvättetider och storstädsdagar varje helg.
Ingen utav de ovan är nödvändigtvis egna ideal, även ifall jag kan se lockelsen att dras till sådana rörelser, men jag måste i vilket fall analysera dem objektivt och sedan ifall inspirerande Jordan Peterson typer kan locka dem att ta ansvar för framtiden får vi vänta och se, jag själv tror att "it takes two to tango", och disparansen mellan allt fler unga alt-rightmän och naiva SJW tjejer runt 20-30 kan vara svår brygga att överkomma i takt med att alla måste finna någon med någorlunda liknande värderingar att skapa familj med.
Detta är vidare även något som genomsyrar hela Västvärlden (men Sverige är antagligen värst i ligan), och internationella studier har visat att unga män värdesätter äktenskap mindre än någonsin:
http://blog.adw.org/2015/10/men-are-more-disinclined-to-marry-than-ever-a-reflection-on-a-serious-problem/
Alltså en minskning från 35% av unga män som vill gifta sig till 29% mellan 1997-2012 medan kvinnor ökat från 28% till 37% (kan ha att göra med att kvinnor jämför sig med andra kvinnor med familjelycka i sociala medier), och detta i USA som fortfarande har en hel del konservativa ideal kvar i många delstater.
Det kan ju alltså också ha att göra med en radikal förändring bland kvinnor, att de inte längre vill ha barn heller, kanske rentav av ideologiska skäl eller karriärsskäl eller otrygghet, eller att eviga grabbar inte dugger som pappor, den kraftigt ökande psykiska ohälsan bland unga kvinnor, osv. Tänker inte säga mer om det, jag tror som sagt att feminister och kvinnor kan få göra egen analys av deras halva av kakan.
Värt att lägga märke:Fertiliteten bland kvinnor födda i lågutvecklade konservativa länder (Somalia, Afghanistan, Eritrea) är stabil runt 3,3 barn per kvinna (ungefär 2 gånger större fertilitet än svenskfödda mammor). Kvinnor födda i medelutvecklade länder (Irak, Syrien) har ca 2,4 barn per kvinna. Kvinnor födda i övriga EU (antagligen högutbildade arbetsinvandrare av olika slag) har fertilitet nere i 1,5-trakten.
Detta är den största förändringen för svensk framtid, som ingen tycks vilja prata om. Idiocracy, here we come!
Detta var vad SCB förutsåg för 5 år sedan (sida 14)
https://www.scb.se/Statistik/BE/BE0401/2014I60/BE0401_2014I60_SM_BE18SM1401.pdf
Alltså fertilitetsnivå på 1,88 år 2018, och 90 600 födda barn.
Det här var deras prognos förra året (sida 14):
https://www.scb.se/contentassets/fee6de8eb7dc43bd9b3f36da925b5458/be0401_2017i60_sm_be18sm1701.pdf
Fertilitetsnivå på 1,83 bland svenskfödda och 84500 barn födda.
Det här är vad man tror i år (sida 58):
https://www.scb.se/contentassets/b3973c6465b446a690aec868d8b67473/be0401_2018i70_br_be51br1801.pdf
80 000 svenskfödda per år fram till 2020 och fertilitetsnivå på 1.66 flera år framåt, och kom ihåg nu att utfallet nästan alltid blir sämre än prognossen. Jag förutser här och nu att svensk fertilitet kommer fortsätta störtdyka och kommer vara under 1,5 år 2020 när de födda i tidig 80-tal pensionerat sig från barnaföddandet.
Så, jag tänker göra en analys av halva kakan (tänker att jag lämnar feminister att förklara hur de är de själva som valt bort barn), alltså analysera det jag ser bland män i min omgivning och även i internetträsket. Det jag talade om i en annan tråd var den uppenbara förändringen jag sett bland män födda i sen 80-tal och framåt gentemot de som är 5-10 år äldre än dem, unga män ser familjebildning som en absolut mardröm och familjeidealen har hackats ner till något så fruktansvärt banalt
och töntigt (pyttipanna familj, bonusbarn) att vi unga män som växte upp och såg vad det blev av många medelåldersmän undrar vad fan som kan få en man att tänka sig hoppa in i det kalla vattnet. Att bli en blöjmupp vill ju ingen, och att slita ihjäl sig för familjen och lån till 5 miljoners villa långt från mångkulturen, och sedan med den annalkande hotet om skilsmässa tycks ju också något som man har förnuft att undvika.
Dessutom vill unga män fortsätta spela spel, ha frihet att resa och utforska Världen, och njuta av någonslags evig grabbig tillstånd; då allt som kom med att växa upp en gång i tiden inte längre är värt ett skit. Jag ser två huvudgrupper män som håller sig undan från skiten: dels playerkulturen med alla alfamän och (troligen majoritet) alfawannabes, dessa ser äktenskapet som libidodödande begränsande liv där mannens testosteron störtdyker, man lever i en ekokammare av kvinnognäl och bebisgråt, och eftersom de ser kärlek som en fälla så lyckas de distansiera sig från kvinnor så fort allvarliga frågor börjar tränga sig in i förhållandet.
Den andra, något större gruppen, är så kallade MGTOW som lever ut sexuella instinkter mest virtuellt (ibland möjligen prostituterade) och är möjligen inte så attraktiva för kvinnor att börja med, men förr brukade det räkna som alternativ bland de mindre attraktiva kvinnorna att få barn när de närmar sig 30, nu kan inte ens omegamän sjunka så lågt som att vilja bära ansvaret för framtiden.
En tredje grupp är tex män som importerar fruar utomlands, den växer ständigt något och är ofta nära kopplad till just den andra gruppen, de är besvikna på svenska kvinnor på ett eller annat sätt.
Men, jag tror också på en större grupp helt omedvetna MGTOW som aldrig spekulerat kring frågan närmare och är helt oideologiska i sitt spelande och porrsurfande och förhållanden de inte tar på allvar, de vet rent instinktivt att grabbiga livet dör när kvinnor flyttar in i ens liv, de bor inte särbon (ifall de nu har förhållande) av ideologiska skäl, utan av att de vet att livet är gött när man inte fastnar i en kvinnas tvättetider och storstädsdagar varje helg.
Ingen utav de ovan är nödvändigtvis egna ideal, även ifall jag kan se lockelsen att dras till sådana rörelser, men jag måste i vilket fall analysera dem objektivt och sedan ifall inspirerande Jordan Peterson typer kan locka dem att ta ansvar för framtiden får vi vänta och se, jag själv tror att "it takes two to tango", och disparansen mellan allt fler unga alt-rightmän och naiva SJW tjejer runt 20-30 kan vara svår brygga att överkomma i takt med att alla måste finna någon med någorlunda liknande värderingar att skapa familj med.
Detta är vidare även något som genomsyrar hela Västvärlden (men Sverige är antagligen värst i ligan), och internationella studier har visat att unga män värdesätter äktenskap mindre än någonsin:
http://blog.adw.org/2015/10/men-are-more-disinclined-to-marry-than-ever-a-reflection-on-a-serious-problem/
Alltså en minskning från 35% av unga män som vill gifta sig till 29% mellan 1997-2012 medan kvinnor ökat från 28% till 37% (kan ha att göra med att kvinnor jämför sig med andra kvinnor med familjelycka i sociala medier), och detta i USA som fortfarande har en hel del konservativa ideal kvar i många delstater.
Det kan ju alltså också ha att göra med en radikal förändring bland kvinnor, att de inte längre vill ha barn heller, kanske rentav av ideologiska skäl eller karriärsskäl eller otrygghet, eller att eviga grabbar inte dugger som pappor, den kraftigt ökande psykiska ohälsan bland unga kvinnor, osv. Tänker inte säga mer om det, jag tror som sagt att feminister och kvinnor kan få göra egen analys av deras halva av kakan.
Värt att lägga märke:Fertiliteten bland kvinnor födda i lågutvecklade konservativa länder (Somalia, Afghanistan, Eritrea) är stabil runt 3,3 barn per kvinna (ungefär 2 gånger större fertilitet än svenskfödda mammor). Kvinnor födda i medelutvecklade länder (Irak, Syrien) har ca 2,4 barn per kvinna. Kvinnor födda i övriga EU (antagligen högutbildade arbetsinvandrare av olika slag) har fertilitet nere i 1,5-trakten.
Detta är den största förändringen för svensk framtid, som ingen tycks vilja prata om. Idiocracy, here we come!
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2018-06-16 kl. 03:58.
Senast redigerad av Naknekejsaren 2018-06-16 kl. 03:58.