Hur ska man inte ljuga, men ändå vara trevlig?

Men det kommer leda till ensamhet och motgångar.

Sam Harris bok/ debattinlägg lying tilltalade mig till den graden att jag försökte säga till en tjej att hon var lite för fet, städade dåligt och inte rakade sig tillräkligt.

https://www.youtube.com/watch?v=Ds3xR-NjrNE

Några dagar senare säger hon att så säger man inte till tjejer. Hon verkar lat, men skyller på att hon mår dåligt pga avliden far istället. Särskilt när hon ska sköta städnig, hygien, träning.

Ok, tänker jag. Får man inte prata i en relation?
Hon menar att hon mår dåligt när man konfronterar henne över brister hos henne.

Har märkt detta bland vänner och familj också. De drar sig undan eller blir irriterade.

Jag mår skit om man inte får diskutera sådant som kan förbättras och ska man sålla bort sådana i sin omgivning som inte kan diskutera problem öppet blir jag rätt ensam snart. Eller så får jag leva med att folk i min allra närmaste omgivning dras med problem de klagar över, med uppenbara lösningar som de inte vill höra talas om.

Hur gör ni andra. Finns det något annat tips än: Håll käften, låt världen förfalla!
Eller: Säg sanningen och bli ensam!

Tackar för all hjälp jag kan få!
Ja, jag har auism, men klarar mig utan stöd. Har inte tid hos kuratorn på en månad.
Känner mig som sokrates eller nåt.

Min enda strategi är att prata med dem om det
Jag brukar i princip försöka säga att
jag inte kan bestämma över dem men att jag inte gillar hur de håller på eftersom det drabbar mig på det och det sättet.
Förutsatt att jag ö.h.t. orkar/vågar säga något. Jag vet ju att det kan vara laddat.


Jag ville flytta, det ville inte föräldrarna att jag skulle, de har resurserna/ kunskapen...
Jag ville inte ha tjock flickvän, min flickvän ville vara tjock, hon har makten över sin kropp...
Jag ville inte gå på föreläsningar, läraren ville inte dela info till hemmasittare, läraren bestämmer...
Jag ville kvalitetssäkra och ha ordning på jobbet, chefen gillade inte det, chefen bestämmer...

Det jag inte vill är saker som drabbar mig långsiktigt på olika sätt. Givetvis kan man stå ut med allt ett tag, men sker det ingen förändring får man ju ta och sticka.

Vet iofs inte hur en lögn skulle hjälpt mig i nåt av fallen...

Det kommer inte leda till ensamhet utan tvärtom. Lika persner kommer bra överens. Du sorterar bort folk som tenderar att ljuga, medans du drar dig närmare personer som är ärlig. Det är motsatsen.
Det komer leda till motgångar men det kommer också leda till framgångar.

Det beror på hur djupt du går i ditt sökande efter sanning.
Du förstår kanske inte, men jag är ganska säker på att inget vi håller för sant är sant.
Folk har ingen aning om hur verkligheten ser ut.

Alla har en subjektiv uppfattning om världen som de förstår bra. Om det finns en objektiv sanning är väl något man skulle kunna diskutera.
Tycker inte att sökandet efter en objektiv sanning om världen skulle förhindra att man kan navigera sig i en värld som är uppbyggd av subjektiva medvetanden.
Kan du vara snäll att förklara så jag kan förstå då?
Mvh

Med situationerna (Läraren, flickvännen och modern din) så kan jag väl ge min syn på det, och resonemanget bakom.

Det finns en social hierarki i grupper av människor, och hur du bör lägga fram dina förslag skiljer sig beroende på vilka hierarkiska positioner ni befinner er i, relativt till varandra.

Vi kan dela upp det i tre för enkelhetens skull (även fast det är många mer i verkligheten. Men det är finkänsla)

Underordnad till överordnad.
Ska du lägga fram din ide till en överordnad person är det först och främst viktigt att du INTE är konfrontativ med det alls. Utan bakar direkt det blir konfrontativt (om du inte har resten av gruppen bakom dig). Detta för att undermedvetet så fattar inte hjärnan att det är något logiskt som diskuteras och den mer animalistiska hjärnan ser det som ett påhopp mot dennes auktoritet. Så om personen skulle hålla med dig efter en konfrontation startade, skulle denne undermedvetet se det som en förlust av auktoritet. Därför blir det bara ett motstånd så fort du ser frågan som en jag mot dig fråga.

Ditt exempel med läraren visar ju inte hur du uttryckte dig. Jag tolkade som du bara frågade rakt upp och ner.

Du bör istället försöka få läraren att resonera kring hur denne ser det med hemmastudier, och styra in det då denne skulle se det fördelaktika i att dela med sig av materialet, utan att konfrontera denne.
Hur då undrar du då.
Ledande frågor och påståenden. Säg saker som "Enklare för oss" Jag uppfattar det som" osv osv. Eller "Varför inte lektionerna obligatoriska" "Vad skall jag göra om jag inte kan närvara på dessa lektioner"
Aa du fattar.

Hinner inte skriva mer nu men David Goleman(tror jag de var) Har skrivit bra böcker. Henrik Fexeus är rätt intressant. Böcker om gruppdynamik är vettigt. Och "negotiation" böcker är också bra

Två stycken på ungefär samma nivå. Som med din flickvän(förhoppningsvis så är du lite högre, men det är ovanligt his unga svenska par idag, så iaf jämlika)

Har har du störst rum att agera och diskutera. Men för att ta en diskussion här så MÅSTE du veta vad du vill komma till för slutsats,och VARFÖR det är bättre än alternativet som är nu, eller som föreslås av motparten.

Fråga som du måste besvara för dig själv innan är
Vad händer om hon fortsätter bli tjockare. Hur kommer det påverka vad jag känner och hur kommer hon uppfatta detta. Hur kommer våran relation utvecklas beroende på vilka beteenden vi har och kommer vinsten, för er båda, att bli större i långa loppet, än smärtan av konfrontationen.

Va inte rädd för att konfrontera någon om du tror att det kommer hjälpa relationen i längden. Det är som med pengar, det kostar att investera men är det en vettig investering så kommer du få tillbaka mer i längden.

När du väl hat svarat på viktiga frågor kring detta så du vet vad och varför bör du ta konfrontationen.

Här är också key att inte vara anklagande. Utan lyssna först. Vad tycker hon och,vad känner hon om saken? Sen när hon är KLAR får du bryta in och förklara vart era åsikter skiljer sig, eller om hon inte har begärt något av det du tänker på. Förklara för henne hur du har resonerat och varför du inte tror det kommer fungera i längden. Få henne att föreslå vad NI borde göra åt detta.

Här kommer du behöva stå på dig för att ens få henne att lyssna och tänka över det du säger. Räkna med att det kommer vara jobbigt för er båda, låt det ta tid. Det är okey om hon gråter, hon lugnar ner sig.

Sen måste du veta vad du ska göra om hon inte är sugen på att lösa problemet efter allt. Backar du en gång så vet hon att du alltid backar, det kommer vara tusen gånger jobbigare att få henne att lyssna på dig då.

Sista delen här är något som alla tjejer vet om. Manen viker sig i något som hon vet är extremt viktigt för honom. Hon tappar all respekt och attraktion för denne. Detta fortsätter tills mannen är en toffel, paret har aldrig sex, eller tycker om förhållandet. Eller så lämnar bruden för någon som kan stå upp för sig själv.

Kort och gott. Ska du ta en sådan diskussion:
1. Ta reda på EXAKT vart du vill komma och varför
2. Bestäm dig för hur du handlar om hon ej kommer lyssna
3. Ta det lugnt och låt det ta tid.

Peace

Mitt barnbarn har sedan fyra års ålder använt

"Det faller mig inte i smaken" om sånt hon tycker är äckligt.

Helt obegripligt för mig att en vuxen människa inte klarar att hantera språket på ett sätt som både är ärligt men inte direkt sårande.

Jag jag jag... Mycket om vad du vill. Har du tänkt på vad andra vill? Nej, för allt handlar om dig. Och så länge det gör det så kommer du inte få meningsfulla förhållanden till människor.