Hur ska man inte ljuga, men ändå vara trevlig?

Ja, hon nämnde det, men sade att det var värt att bli tjock och inte städa. Jag ser detta som självdestruktivt...



Jo, visst behöver jag hjälp. Det finns inte så mycket mer hjälp att få så tacka gudarna för Flashback!
För att ha autism har jag det bra och behöver inget statligt stöd med särskilt boende t.ex. som många autistiska får.


Riktigt skönt att läsa detta svart på vitt. Bra argument, det verkar ju stämma med.


Finns det någon allmän definition på relation annat än att man träffas och interagerar? Var skulle gränsen gå om inte vid första mötet?

Ja, jag skötte disken och ställde inga krav på träning. Jag var försiktig och hintade någon gång om det där. Sade dessutom att hon var duktig som städade inför en fest o.s.v. och att jag var glad när det var rent, vi snackade rätt öppet om allt vilket fick mig att tro at hon var ok. Men icke.

Vi fortsätter inte med relationen nu vilket jag tycker verkar bra.
Undrar bara om det i nästa relation är värt att ljuga mer och leva med problem. Toleransen för kritik verkar rätt låg för henne och bland folk i allmänhet...

Trodde att man skulle ta en och rätta till henne istället för att hålla på och peta i högen i all evighet.

Tackar. Problematiseringen går ut på att jag kanske inte vet vad som är bäst för mig själv och andra och att om man har ett gott ändamål är det ok att ljuga. Fast det är ju svårt att komma närmare sanningen med vad som är bäst att göra om man ljuger. Och man kan ju säga en hård sanning i ett gott ändamål med.

I det här fallet kanske hon hade en poäng i att man är lyckligare som fet och orakad, men jag fattade inte det. Nu bröt vi så det är väl upp till mig att ta reda på själv.

Hon känns ju inte särskilt övertygande iom att hon tog illa vid sig, dock och tack vare det så kunde inte detta lösas och jag går vidare själv. Det bådar inte gott om det ska hålla på såhär.

Det är inte din uppgift att berätta för andra om deras tillkortkommanden. Det får folk komma underfund med själva och ändra förr eller senare. Eller aldrig. Man är inte mogen för förändring förrän man nqått dit i sin utveckling. Därför blir dina "klagomål" på andra bara överflödiga och kan kännas som påhopp.

Du är själv inte heller perfekt.

Dessutom så är det dina egna sanningar som du säger till andra, din uppfattning. Det är inte säkert att det är en allmänrådande mening du ger uttryck för.

Om någon frågar dig om råd och hjälp så är det en annan sak, då kan du säga vad du tycker och ni kanske t o m kan ha ett intressant snack om saken. Men i annat fall så gör du både dig själv och andra en tjänst genom att hålla tyst med ditt klagande

Man måste kunna kommunicera om saker som man mår dåligt över i en relation. Jag säger till min fru om eventuella hygienmissar, ibland blir hon arg ibland inte, och hon säger till mig om liknande saker, ibland blir jag arg ibland inte, men man måste försöka att inte se ut som ett grisigt miffo inför varandra om det ska ha en chans att hålla.

Edit: Förutsätter att det här är din partner, är det bara en vän eller något så ska du självklart inte kommentera på utseendet (om det inte är en mycket nära manlig vän och ni har den jargongen), jesus kristus.

Vad är bäst för dig själv och för andra?
Jag undrar vad du menar med "bäst". Hur definierar du begreppet "bäst" i detta sammanhang?

Det är just det som är svårt och som jag ofta inte kan diskutera.

Jag sammanfattade bara problematiseringen av Sam Harris's Lying i DoraF s länk:
https://philosophynow.org/issues/110..._by_Sam_Harris

"But consider the example that, in an effort to be a good, honest friend, Monica overcomes her hesitancy to tell Bridgette that she looks fat in that tight-fitting dress. Although she doesn’t recognize it, Monica is jealous of Bridgette, and unconsciously feels threatened by Bridgette’s curves. Monica believes she is being honest, and that her attempts to avoid lying are genuine; but there is an underlying self-deception or simple ignorance that prevents Monica from being able to articulate the underlying truth. One might argue that it is impossible for anyone to be truly honest about many things, as long as he carries biased perspectives, hidden resentments, unresolved longings, unacknowledged insecurities, or a skewed view of self, to name just some inner human conditions."

Det betyder att alla har sin syn på vad som är bäst och att alla därför alltid ljuger/ har fel.
Inte så hjälpsamt i praktiken alltså...

Om uppfattningarna skiljer sig för mycket blir det ju en evig och tråkig debatt. Vill man inte alls prata blir det en evig och tråkig icke-debatt att oroa sig över istället.

Helst blir det en kompromiss eller gemensamt mål som gör båda nöjda i längden. Eller åtminstone att man kan komma överens om att övervikt inte är eftersträvansvärt eller nåt. Nu uppfattade hon sin självdestruktivitet som något nödvändigt ont och jag uppfattade det som ett bidragande ont.

Vad som var rätt vet varken hon eller jag, men vi hade olika teorier.

Själv så känner jag av stämningen, svårt att förklara, men att hitta rätt timing att säga sitt brukar jag ta till när jag vill få fram något.

Det som känns rätt är oftast rätt enligt min erfarenhet, men sedan tror jag att inte alla kan göra så här. EQ är ju ett sätt att se på saken om man vill vara koncist.

Jag är en måttlig pessimist och världen ser inte ljus ut, inte här i Sverige som sägs vara ett av världens bästa länder att leva i och då är ju frågan hur det ser ut i andra länder om man känner såhär?
Sokrates tror jag inte att du känner dig som, sluta tro att du är någon som du inte är, en sådan person som Sokrates har jag aldrig stött på då denne är rättfärdig i sitt sätt att argumentera och att du beskriver dig som en autistisk person fastslår att din grandiosa självuppfattning inte stämmer helt med det där påståendet.

Att hålla käften är väl det bästa tipset jag kan ge dig, du kommer bara skada andra då du förmodligen inte har de emotionella egenskaperna att förstå.

Du verkar välja C påtala alla brister, världen förfaller samtidigt som du får skit för att du påtalar bristerna.
Altertivet B är bättre än C.

Ja, det borde finnas ett D. Lös alla problem i tystnad och bli omåttligt populär...
Så jäkla svårt om folk är självdestruktiva och säger ologiska saker man inte får kommentera bara.
Kan ju finnas ett E också, Håll käften och bli ensam... medan världen förfaller.

B är kanske det bästa realistiska alternativet.

Hoppas jag tolkar dig rätt nu:

A= Håll käften, låt världen förfalla!
B= Säg sanningen och bli ensam!

Ensamhet är iofs för det mesta bättre, men det är ju inte nödvändigt att säga obehagliga sanningar i alla lägen. Jag brukar bara göra det för att trycka till folk som jag anser är pest.

Kan tycka att du själv inte är så logisk heller. Ditt A-alternativ håller inte riktigt, även om det kanske känns så för dig. Men världen står inte och faller med dig och om du säger si eller så till folk. Det förändrar enbart din egen värld. Så gör det som är bäst för dig själv är mitt förslag.

Kämpa inte med att försöka ändra på andra, du kan ändå bara ändra på dig själv. Upptäck det och slappna av lite.

Ja,du tolkar mig rätt. Fast för mig personligen så uppstår inte problemet då jag oftast ser människors egenheter som lustiga och rolig humor. Så min värld förfaller inte