För att svara på frågorna i trådstarten:
Svårt att säga, förutom att språket i så fall kommer att hållas så luddigt och vagt som möjligt för att göra det omöjligt att veta om man bryter mot lagen. Det krävs för att de av regimen utnämnda åklagarna ska kunna fortsätta åtala i första hand utifrån vem den anklagade är utan att det sticker i ögonen på de mer okunniga och obegåvade. Det är uppenbart redan så idag (gäller även andra morallagstiftningar, som t.ex. den om tecknad barnpornografi), men kanske inte uppenbart för alla, att exakt samma handlingar i regel endast leder till åtal om personen är vit (men inte om denne är icke-vit), samt definitivt endast om personen inte är en del av regimen och det regimlojala etablissemanget. Det gör även lagen effektivare när det gäller att tysta medborgarna, då det mesta kan (eller inte kan) leda till åtal, så budskapet är att inte skriva eller säga något alls som kan tänkas förarga regimen. Jämför med länder som t.ex. Kina, där det är hyggligt känt vad som är okej och inte okej att skriva (samt även vad som är okej så länge det inte får för stor spridning), vilket gör det mycket enklare att öppet kunna kritisera utan att riskera bli åtalad och dömd.
Hela Sjuklövern vill så klart kasta alla regimkritiker i fängelse. De hade redan gjort det om det om de bara hade vågat, men samtidigt finns det problem med det som har fått dem att avstå. Inte minst lär det gälla oron för utländska reaktioner, inte minst från EU, om man skulle börja fängsla dissidenter, regim- och systemkritiker i stora mängder. Det hade förmodligen redan blivit ett problem, om inte även just de största, mest tongivande västeuropeiska EU-länderna själva ägnar sig i viss mån åt liknande övergrepp mot grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Ett annat problem har varit att Sverige ändå är en semi-demokrati där man måhända inte har gett medborgarna för stora valmöjligheter (t.ex. genom att inte ha relativt oberoende riksdagspolitiker, genom att inte ha personval o.s.v.), samt inte har rättvisa val, men där man trots allt har fria val och det finns en möjlighet under rådande systemet för att regimen faktiskt blir bortröstad från makten. Även det skulle väl ha gått att åtgärda, men då hade vi återigen haft risken med omvärldens reaktioner...
Ovanpå det kommer konsekvenserna av Sjuklöverns egen politik med att montera ned statens mest grundläggande uppgifter. Det förhindrar kanske möjligheten att skydda Sverige från attacker från främmande makter inifrån och utifrån det svenska samhället, men det förhindrar faktiskt även att införa något slags kontrollsystem och omfattande fysiska repressalier av det slaget som vi t.ex. såg i kommunistdiktaturerna.
Det är just därför som de senaste 25 årens svenska sjuklöverpolitik i första hand har byggt på att skapa psykologiska effekter, snarare än att ta itu med saker med rent fysiskt tvång och våld. Förutom den dagliga propagandan och lögnerna från svenska myndigheter, propagandakanaler, offentligt finansierade politruker o.s.v., offentliga hetsjakter och skamstämplingar av enskilda medborgare, så är man ifråga om sådant som lagen hets mot folkgrupp (kombinerat med det politiskt detaljstyrda svenska rättsväsendet) just angelägen om att hålla det så vagt och oförutsägbart som möjligt, så att man alltid ska känna hotet om att kanske bli oväntat åtalad. Det är mindre viktigt hur många åtal som verkligen leder till fällande dom (betydligt färre än åtalen) och hur många fällande domar som leder till fängelse (tämligen få åtal leder till det). Målet är just det preventiva, för det är inte som det svenska systemet ens klarar av att börja åtala och kasta i fängelse stora mängder medborgare som säger och skriver förbjudna saker, använder förbjudna symboler, skapar förbjuden konst o.s.v. En stor hjälp i det hela har varit att svenskarna (och då tänker jag i första hand på de svenska männen) är verkligen en av de mest ryggradslösa, fega och moraliskt försvagade folk som har existerat under mänsklighetens historia.
Som sagt, hela Sjuklövern vill så klart införa det och väldigt mycket mer. Det handlar inte så mycket om vem som vill införa det, utan vilka som fortfarande vågar införa det. Försöken att kontrollera människornas tankar och verklighetsuppfattning skadades svårt av utvecklingen av internet, där svenskarna kunde relativt riskfritt - åtminstone anonymt - diskutera samhällsfrågor, framföra sina egna åsikter, sprida information (inte minst det har varit förödande för svenska regimen och det regimlojala etablissemanget, då det inte bara har spräckt regimens lögner för många, utan även det förtroende som de flesta svenskar tidigare blint kände för den svenska regimen och dess etablissemang). Det uppstod en gräsrotsrörelse som är kritisk till sjuklöverregimen och dess politik, till det regimlojala etablissemanget och inte minst till den postmarxistiska statsreligion som infördes och dagligen påtvingas alla från myndigheter, massmedia, arbetsgivare o.s.v. Många sätter ett likhetstecken mellan denna gräsrotsrörelse och SD, inte minst är det ju bekvämt för regimen och det regimlojala etablissemanget att göra det, men det är lika missvisande som att sätta likhetstecken med den tidiga arbetarrörelsen och socialdemokratin (som sossarna också gärna sätter likhetstecken med). Gräsrotsrörelsen är något avsevärt bredare och större än SD. Inte minst är den i delar mindre sjuklöveristisk, mindre (eller mer) nationalistisk och mer (eller mindre) liberal än SD. Jag är nog inte den enda som tycker att SD står för en besvärande stor del sjuklöverpolitik. En del kanske sedan tycker det utifrån något slags nationalistiskt ideologiskt perspektiv, medan jag kanske snarare tänker på oviljan att göra något åt de stora problemen (bristen på demokratiskt statsskick och rättsstatsordning, bristen på fungerande, vetenskaplig och fristående högre utbildning och samhällsforskning o.s.v.) till de mindre problemen (t.ex. den svenska narkotikapolitiken).
Det omfattande missnöjet och oppositionen är både starkt och inte minst växande. Att ännu mer börja införa rättsliga övergrepp mot delar av den kommer varken att stoppa den eller göra den mer försonligt inställd. Tvärtom. Det vore nog snarare ett slags självskadebeteende att ännu mer bedriva den politik som allt fler opponerar sig mot. Men samtidigt har stora delar av Sjuklöverns beteende när de ska hantera den växande oppositionen hos medborgarna varit just att ägna sig åt sådant självskadebeteende. Kanske är det för att man helt enkelt inte kan komma på några nya verktyg att använda än de man har använt hela tiden? Hur som helst lär det inte fungera längre, om målsättningen fortfarande är att tysta alla kritiska röster och egna tankar, samt att Sjuklövern ska fortsätta inneha makten i all evighet. Faktum är att om en enorm mängd svenskar gick idag ut på nätet och började skriva 'farliga' saker (jag skriver inte "förbjudna", då det är och förblir närmast omöjligt att förutse vad som riskerar att leda till åtal) helt öppet under eget namn, samt sket i om de nu kan bli åtalade för det, så skulle redan det nuvarande kontrollsystemet närmast helt sluta ha någon verklig verkan, då svenska regimen omöjligt kan åtala och fängsla alla. Som jag skrev tidigare, så har den sjuklöveristiska nedmonteringen av statens förmåga gjort att man inte heller längre kan i någon reell mening upprätthålla en regelrätt diktatur eller polisstat, utan det hela bygger på att de svenska medborgarna villigt deltar i åsiktspoliseriet och i försvaret av övergreppen, antingen genom att aktivt kampanja för dem, eller åtminstone genom att ge sitt tysta medgivande.
Svårt att säga, förutom att språket i så fall kommer att hållas så luddigt och vagt som möjligt för att göra det omöjligt att veta om man bryter mot lagen. Det krävs för att de av regimen utnämnda åklagarna ska kunna fortsätta åtala i första hand utifrån vem den anklagade är utan att det sticker i ögonen på de mer okunniga och obegåvade. Det är uppenbart redan så idag (gäller även andra morallagstiftningar, som t.ex. den om tecknad barnpornografi), men kanske inte uppenbart för alla, att exakt samma handlingar i regel endast leder till åtal om personen är vit (men inte om denne är icke-vit), samt definitivt endast om personen inte är en del av regimen och det regimlojala etablissemanget. Det gör även lagen effektivare när det gäller att tysta medborgarna, då det mesta kan (eller inte kan) leda till åtal, så budskapet är att inte skriva eller säga något alls som kan tänkas förarga regimen. Jämför med länder som t.ex. Kina, där det är hyggligt känt vad som är okej och inte okej att skriva (samt även vad som är okej så länge det inte får för stor spridning), vilket gör det mycket enklare att öppet kunna kritisera utan att riskera bli åtalad och dömd.
Citat:
2. Vilka partier stöder idag en sådan skärpning?
Hela Sjuklövern vill så klart kasta alla regimkritiker i fängelse. De hade redan gjort det om det om de bara hade vågat, men samtidigt finns det problem med det som har fått dem att avstå. Inte minst lär det gälla oron för utländska reaktioner, inte minst från EU, om man skulle börja fängsla dissidenter, regim- och systemkritiker i stora mängder. Det hade förmodligen redan blivit ett problem, om inte även just de största, mest tongivande västeuropeiska EU-länderna själva ägnar sig i viss mån åt liknande övergrepp mot grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Ett annat problem har varit att Sverige ändå är en semi-demokrati där man måhända inte har gett medborgarna för stora valmöjligheter (t.ex. genom att inte ha relativt oberoende riksdagspolitiker, genom att inte ha personval o.s.v.), samt inte har rättvisa val, men där man trots allt har fria val och det finns en möjlighet under rådande systemet för att regimen faktiskt blir bortröstad från makten. Även det skulle väl ha gått att åtgärda, men då hade vi återigen haft risken med omvärldens reaktioner...
Ovanpå det kommer konsekvenserna av Sjuklöverns egen politik med att montera ned statens mest grundläggande uppgifter. Det förhindrar kanske möjligheten att skydda Sverige från attacker från främmande makter inifrån och utifrån det svenska samhället, men det förhindrar faktiskt även att införa något slags kontrollsystem och omfattande fysiska repressalier av det slaget som vi t.ex. såg i kommunistdiktaturerna.
Det är just därför som de senaste 25 årens svenska sjuklöverpolitik i första hand har byggt på att skapa psykologiska effekter, snarare än att ta itu med saker med rent fysiskt tvång och våld. Förutom den dagliga propagandan och lögnerna från svenska myndigheter, propagandakanaler, offentligt finansierade politruker o.s.v., offentliga hetsjakter och skamstämplingar av enskilda medborgare, så är man ifråga om sådant som lagen hets mot folkgrupp (kombinerat med det politiskt detaljstyrda svenska rättsväsendet) just angelägen om att hålla det så vagt och oförutsägbart som möjligt, så att man alltid ska känna hotet om att kanske bli oväntat åtalad. Det är mindre viktigt hur många åtal som verkligen leder till fällande dom (betydligt färre än åtalen) och hur många fällande domar som leder till fängelse (tämligen få åtal leder till det). Målet är just det preventiva, för det är inte som det svenska systemet ens klarar av att börja åtala och kasta i fängelse stora mängder medborgare som säger och skriver förbjudna saker, använder förbjudna symboler, skapar förbjuden konst o.s.v. En stor hjälp i det hela har varit att svenskarna (och då tänker jag i första hand på de svenska männen) är verkligen en av de mest ryggradslösa, fega och moraliskt försvagade folk som har existerat under mänsklighetens historia.
Citat:
3. Kommer det att finnas stöd för detta i riksdagen efter valet?
Som sagt, hela Sjuklövern vill så klart införa det och väldigt mycket mer. Det handlar inte så mycket om vem som vill införa det, utan vilka som fortfarande vågar införa det. Försöken att kontrollera människornas tankar och verklighetsuppfattning skadades svårt av utvecklingen av internet, där svenskarna kunde relativt riskfritt - åtminstone anonymt - diskutera samhällsfrågor, framföra sina egna åsikter, sprida information (inte minst det har varit förödande för svenska regimen och det regimlojala etablissemanget, då det inte bara har spräckt regimens lögner för många, utan även det förtroende som de flesta svenskar tidigare blint kände för den svenska regimen och dess etablissemang). Det uppstod en gräsrotsrörelse som är kritisk till sjuklöverregimen och dess politik, till det regimlojala etablissemanget och inte minst till den postmarxistiska statsreligion som infördes och dagligen påtvingas alla från myndigheter, massmedia, arbetsgivare o.s.v. Många sätter ett likhetstecken mellan denna gräsrotsrörelse och SD, inte minst är det ju bekvämt för regimen och det regimlojala etablissemanget att göra det, men det är lika missvisande som att sätta likhetstecken med den tidiga arbetarrörelsen och socialdemokratin (som sossarna också gärna sätter likhetstecken med). Gräsrotsrörelsen är något avsevärt bredare och större än SD. Inte minst är den i delar mindre sjuklöveristisk, mindre (eller mer) nationalistisk och mer (eller mindre) liberal än SD. Jag är nog inte den enda som tycker att SD står för en besvärande stor del sjuklöverpolitik. En del kanske sedan tycker det utifrån något slags nationalistiskt ideologiskt perspektiv, medan jag kanske snarare tänker på oviljan att göra något åt de stora problemen (bristen på demokratiskt statsskick och rättsstatsordning, bristen på fungerande, vetenskaplig och fristående högre utbildning och samhällsforskning o.s.v.) till de mindre problemen (t.ex. den svenska narkotikapolitiken).
Det omfattande missnöjet och oppositionen är både starkt och inte minst växande. Att ännu mer börja införa rättsliga övergrepp mot delar av den kommer varken att stoppa den eller göra den mer försonligt inställd. Tvärtom. Det vore nog snarare ett slags självskadebeteende att ännu mer bedriva den politik som allt fler opponerar sig mot. Men samtidigt har stora delar av Sjuklöverns beteende när de ska hantera den växande oppositionen hos medborgarna varit just att ägna sig åt sådant självskadebeteende. Kanske är det för att man helt enkelt inte kan komma på några nya verktyg att använda än de man har använt hela tiden? Hur som helst lär det inte fungera längre, om målsättningen fortfarande är att tysta alla kritiska röster och egna tankar, samt att Sjuklövern ska fortsätta inneha makten i all evighet. Faktum är att om en enorm mängd svenskar gick idag ut på nätet och började skriva 'farliga' saker (jag skriver inte "förbjudna", då det är och förblir närmast omöjligt att förutse vad som riskerar att leda till åtal) helt öppet under eget namn, samt sket i om de nu kan bli åtalade för det, så skulle redan det nuvarande kontrollsystemet närmast helt sluta ha någon verklig verkan, då svenska regimen omöjligt kan åtala och fängsla alla. Som jag skrev tidigare, så har den sjuklöveristiska nedmonteringen av statens förmåga gjort att man inte heller längre kan i någon reell mening upprätthålla en regelrätt diktatur eller polisstat, utan det hela bygger på att de svenska medborgarna villigt deltar i åsiktspoliseriet och i försvaret av övergreppen, antingen genom att aktivt kampanja för dem, eller åtminstone genom att ge sitt tysta medgivande.
