Kasst liv?

Jo syskon och släktingar umgås jag med ibland.

Började träna på gym men där är alla så upptagna med sin egen träning och dessutom har ju alla hörlurar på högsta volym, så det är inte någon vidare social aktivitet.
Har börjar kika lite på olika kvällskurser och liknande. Vore kul att hitta en hobby som gör att man kan träffa andra människor.

Skönt man inte är ensam i att tycka som du. Kan nästan identifiera mig i allt du säger. Dock är jag tacksam över att jag har ett arbete som jag älskar då det både är jobb och en hobby. Tror det bara är att acceptera läget, lite spännande är det ju trots allt, man vet aldrig var man befinner som om 10 år.

Du skriver att livet ser likadant ut, men dina beskrivningar diffar lite. Numera hävdar du att du har social fobi. Beror det på att något ändrats eller är det bara ett annorlunda ordval?

Jag tror att du är en människa med ganska litet socialt behov men jag tror också att du kanske identifierar dig lite väl starkt med den rollen när du ställer dig i kontrast med normen.

Du skrev att du hittar fel hos andra personer. Utveckla gärna vad det består i.

Jag uppfattar dig som stabil men med en stor potential att bli överraskad. Du behöver nog öppna upp dig lite och försöka se det positiva hos människor, ifall nu ingen tar initiativ att "väcka" dig av sig själv.

Skaffa barn kan en man göra ganska sent i livet.

Med reservation för att det jag uttrycker baseras på magkänsla.