2006-01-31, 15:13
#1
Ålder 22
Vikt 62
Längd 182
Dos: under ett halvt gram marijuana (amnezial haze, behandlat)
Igår rökte jag nåt riktigt starkt, tyvärr rökte jag typ för mkt av det...
jag fick minnesluckor var tredje sekund riktigt rejäla sådana och jag såg allt riktigt hackigt, när jag rörde mig kändes det som att kroppen rörde sig snabbare än hjärnan klarade av, vilket resulterade i att jag fann det hela obehagligt... jag var fullt medveten om att jag nojjade ur totalt och jag kände hela tiden hur jag höll på att freaka... det var så jävla läskigt och jag var urrädd hela tiden, hjärtat hoppade och jag hade ingen kontroll... jag visste att det enda som kunde rädda mig var tiden, jag var helt enkelt tvungen att härda ut stormen. mina vänner var bänga och förstod inte rädslan jag hade, men den var enorm.... jag kunde ju inte somna för jag glömde ju hela tiden bort vad jag gjorde. en av mina polare gick med på att sova över hos mig efter rejält upprepande och tjatande från mig, jag var glad att han äntligen förstod allvaret i situationen... jag kände att jag när som helst skulle kunna freaka ur totalt och det kändes som om jag befann mig i helvetet för själen led verkligen. Det var bängheten som slog in, det visste jag men den var för intensiv och jag kände att jag svävade bort från verkligheten gång på gång och jag väntade hela tiden på att jag skulle komma tillbaka till verkligheten under någon nanosekund. Detta är inget jag önskar någon annan och det har inte riktigt släppt än. Jag känner att jag inte vill uppleva den hemska känslan jag hade och jag hoppas den går över.
Vikt 62
Längd 182
Dos: under ett halvt gram marijuana (amnezial haze, behandlat)
Igår rökte jag nåt riktigt starkt, tyvärr rökte jag typ för mkt av det...
jag fick minnesluckor var tredje sekund riktigt rejäla sådana och jag såg allt riktigt hackigt, när jag rörde mig kändes det som att kroppen rörde sig snabbare än hjärnan klarade av, vilket resulterade i att jag fann det hela obehagligt... jag var fullt medveten om att jag nojjade ur totalt och jag kände hela tiden hur jag höll på att freaka... det var så jävla läskigt och jag var urrädd hela tiden, hjärtat hoppade och jag hade ingen kontroll... jag visste att det enda som kunde rädda mig var tiden, jag var helt enkelt tvungen att härda ut stormen. mina vänner var bänga och förstod inte rädslan jag hade, men den var enorm.... jag kunde ju inte somna för jag glömde ju hela tiden bort vad jag gjorde. en av mina polare gick med på att sova över hos mig efter rejält upprepande och tjatande från mig, jag var glad att han äntligen förstod allvaret i situationen... jag kände att jag när som helst skulle kunna freaka ur totalt och det kändes som om jag befann mig i helvetet för själen led verkligen. Det var bängheten som slog in, det visste jag men den var för intensiv och jag kände att jag svävade bort från verkligheten gång på gång och jag väntade hela tiden på att jag skulle komma tillbaka till verkligheten under någon nanosekund. Detta är inget jag önskar någon annan och det har inte riktigt släppt än. Jag känner att jag inte vill uppleva den hemska känslan jag hade och jag hoppas den går över.
