Vad är det vackra i tillvaron?

Nu pratar du ju om "Känslan av att ha utfört stordåd."

Men det är inte samma sak som att "bli inbjuden till naturens mystik."

Inget fel med att uträtta stordåd, men det är inte samma sak som det vi diskuterar i tråden.

Att göra som din idol Renata Clumska är nästan som att försöka Betvinga naturen. Att tvinga sin egen vilja på, över, naturen, att bevisa att människan bemästrar naturen, att människan är naturens överman.
- "Här kommer jag," hojtar hon uppmanande, beordrande, där hon löper stigen fram.


Det är inte så man ska göra som gäst, om man vill få en inbjudan. Då kan man inte bara storma upp på trappen och sparka in dörren.


Om det är naturens "väsen" man vill stifta bekantskap, då måste man vänta på sin inbjudan, visa tålamod och respekt. Och framförallt visa att man är Mottaglig.

Läs gärna poeten Dan Anderssons dikter från sitt liv ute i de mörka skogarna.
Han hade inget sällskap, mer än de stora brinnande bålverken och nattens alla stjärnor ovanför sig, där han satt invid de nattsvarta skogsträden. Bakom vilka han kunde skönja skuggornas spel mellan stammarna. Och så, plötsligt, när han var som minst beredd och oförberedd, då började skogarna sjunga för honom. Då kom trollen på besök.


Så nejdu, den där Hetsen som du tycks beundra så högt, det är en av vår tids allra värsta uttryck för hybris. Att vi ser allt runt omkring oss som bara ännu en ny "utmaning" som ska - kan - bli Betvingad och Besegrad.
Det finns ingen Skönhet i det. Det enda syftet med det var ju att göra henne "berömd."
- "Titta på mig," skriker hon ut när hon står på bergstopparna (och i TV-sofforna emellan), "se mig."

Men ... hon glömde att det var hon som skulle se.



Alltså, varför klättrar folk i berg. Jo, för att de vill just komma nära naturen, bergets väsen.
Bergsbestigning är en väldigt intim, och djupt personlig, andlig faktiskt, sysselsättning (och upplevelse). Jag har all respekt för såna människor.

Men ... inte så mycket för såna som Renata Clumska, som gör det bara för att bli omskriven.
Bara för att bli "kändis."

Att försöka "kvantifiera naturen" ... det är ju så löjligt som något bara kan bli.
Det är i samma kategori som de där fågelskådarna som kutar omkring i land och rike för att kunna "kryssa för" hur många olika fågelarter de lyckats få syn på under ett sammanhängande år.
Det är något de gör bara för att de aldrig har lyckats bli förtjänta av en egen, personlig inbjudan av naturen själv.
Så de gör det "näst bästa" ... att försöka bestämma över naturen, att på förhand bestämma vad de ska få ut av naturen, och sen dokumentera det för alla att se.



Nej, som sagt, naturens skönhet är något som Kräver tålamod.
Har man inget sådant, då får man heller aldrig uppleva den.
Det är ungefär som en person som aldrig fått uppleva hur det är att leva i ett kärleksfullt förhållande, så han bestämmer sig istället för att köpa sex från så många prostituerade han bara kan, för att han tror att själva Kvantiteten i det kommer att slå Kvaliteten.
Vilket det naturligtvis inte gör.
Han kommer ändå aldrig att få uppleva kärleken. Det spelar ingen roll hor många horor han är köper.

Det vackra i tillvaron är vibrationer och flödet. Allt är flöden av vibrationer och det är vackert när detta är i balans och harmoni.

Musikens toner. Ljusets strålar. Vindens fläkt. Vattnets strömmar. Bergens mäktighet. Skogens andning. Hjärtslagens rytm.

Det är energin som dansar med materian. Livet som musik och dans.

Vi är energi och vi i vår tur skapar fortsatt energiflöden i livets kretslopp. Det vackra är den kreativa naturen, som vi är del utav, där skapandet är centralt. Där fröer sås för att gro sig starka. Där idéer och innovation skapar något nytt, i vibration med och av det externa flödet av vibrationer.

Klara toner och symmetrisk balans är det vackra. Det fula är det dissonanta och det obalanserade mönstret. Samhället idag skulle jag nog säga är djupt assymetriskt och obalanserat. Det finns inget vackert med dekadent överflöd av energi som går till att stimulera en assymetrisk samhällsmodell. Det finns inget vackert med ett samhälle där det råder inkoherenta normativ. Det är ett samhällsmönster som är fult.

Det vackra är den mystiska, men ack så simpla, cirkeln. Det fula är triangeln.

Nja, det är ju asymmetri som ger skönhet.
Inte vansinnig asymmetri naturligtvis, men "proportionerlig asymmetri" ... =)

Tänk tex på just Naturen. Naturen och dess naturliga naturligheter är inte symmetriska och perfekta, utan i högsta grad asymmetriska.