Hej, jag behöver verkligen hjälp för att få mitt liv att funka igen. Jag har testat oerhört mycket mediciner under åren. För att ingen ska tro att jag inte testat antidepp vill jag börja med att säga att jag har gått på antidepp i 12 år, testat många olika (Sertralin, Venlafaxin, Cipralex, Mirtrazapin) men kommit fram till att Cymbalta är det som funkar bäst. Dock i nuläget inte mer än att jag klarar av att ta mig ut genom dörren. Har nyligen testat Voxra, det gav ingen effekt så gick tillbaka till Cymbalta. Problemet är att jag fungerar så oändligt dåligt trots antidepp. Tror jag fick insomningstabletter (z-preparat) första gången för 8-9 år sedan. Har sedan dess naturligtvis varit utan ibland, men ändå haft det ganska kontinuerligt. Även haft benzo som Sobril, Iktorivil och Stesolid, för mig har Stesolid haft störst effekt av dessa. Förra året blev jag utskriven från specialistpsykiatrin och sedan jag började på vårdcentralen har det varit mycket svårare att få ut medicin. Har dock lyckats få en del Zopiklon (Imovane) och Stesolid mot löfte att försöka trappa ut med sådant som Theralen, Propavan, Atarax, Lergigan Comp och Circadin. Och visst har jag ätit alla dessa snällare mediciner, problemet är ju att de är så löjligt verkningslösa:
Theralen och Circadin: Tar dem i rejält god tid, 3-4 h innan läggdags, men tar 7-9 h att somna så känns ju som man lika gärna skulle kunna vara utan.
Atarax och Lergigan comp: Känner ingenting, dock har jag envisats med att trycka i mig mängder för att ev. få en placeboeffekt. Slut hemma och jag har ingen lust att ta ut mer.
Propavan: Det enda "snälla" preparatet som faktiskt funkar, men med extrem seghet dagen efter. Har hört att man ska ta dem ca 12 h innan man vill gå upp, jag känner snarare att det tar minst 15 h innan det går ur kroppen, alltså skulle jag behöva ta dem kl. 17 om jag behöver gå upp kl. 08.
Stesolid kan jag klara mig utan, visst har de någon typ av effekt, men inte riktigt den önskade, känner mig snarare full än avslappnad. Jag är på helspänn 24/7, har varit sen jag var liten och med insomningstabletter kände jag för första gången riktig avspänning utan att vara alkoholpåverkad. Sanningen är att jag inte vet hur man klarar sig utan z-preparat. Hur jävlig dagen än var visste man att man skulle få känna någon typ av frid 30-60 min innan man somnade. Har mått ännu sämre än vanligt i ca ett halvår vilket har lett till att jag tagit insomningstabletter även på dagen då det är det enda som verkligen hjälper mig mot ångest, (inte ens Stesolid eller Iktorivil har haft en tydlig ångestdämpande effekt). Tanken har varit att jag ska klara mig på 60 Imovane i ca 4 månader= 1 tabl. varannan dag. Sist åt jag 60 tabl. på 4 veckor, varav de 30 sista på 1 vecka. Ett dygn åt jag 10 st. Har inte ätit Imovane sedan 13 april, en dryg månad alltså. Men jag mår inte bättre ju längre tiden går, har hört att Imovaneberoende ska gå fort att bli av med.
Har ett nytt jobb som jag lyckades få pga. rätt utbildning men sanningen är att jag klarar det inte. Den konstanta ångesten gör att jag inte kan tänka en enda klar, logisk tanke, utbildningen är som helt bortblåst, den finns bara på pappret. Jobbar 75 % nu och det är för mycket. Funderar på att försöka få gå ner till 60 %. Egentligen klarar jag inte av att jobba alls, men har redan sagt upp mig från ett jobb i år pga. att jag inte klarade det. Att sjukskriva sig från ett jobb som man varit på i 2 veckor med vetskapen om att det kommer bli en långtidssjukskrivning är i min värld inte ok. Jag måste helt enkelt klara deltid. En parentes är att jag även tar Inderal, vilket inte är helt fel då man kan lugna hjärtklappningen åtminstone något. Tränar nån gång i veckan, orkar inte mer pga. jobb och ångest och alla "vardagssysslor" som tar åratal att utföra. Har aldrig upplevt att träning varit ångestlindrande heller, även om jag vet att 90 % verkar göra det.
Har läkarbesök imorgon och ska ta upp det där med att gå ner i tid på nya jobbet. Vet inte hur jag ska göra med medicinen. Vi ska tala om Buspiron och Lyrica, han verkade inte helt omöjlig på det. Har inte erkänt att jag överdoserat Imovane på dagtid och tänker inte göra det heller. Men jag behöver uppenbarligen hjälp med nedtrappning. Nån som har nåt tips och råd, behöver verkligen hjälp.
Theralen och Circadin: Tar dem i rejält god tid, 3-4 h innan läggdags, men tar 7-9 h att somna så känns ju som man lika gärna skulle kunna vara utan.
Atarax och Lergigan comp: Känner ingenting, dock har jag envisats med att trycka i mig mängder för att ev. få en placeboeffekt. Slut hemma och jag har ingen lust att ta ut mer.
Propavan: Det enda "snälla" preparatet som faktiskt funkar, men med extrem seghet dagen efter. Har hört att man ska ta dem ca 12 h innan man vill gå upp, jag känner snarare att det tar minst 15 h innan det går ur kroppen, alltså skulle jag behöva ta dem kl. 17 om jag behöver gå upp kl. 08.
Stesolid kan jag klara mig utan, visst har de någon typ av effekt, men inte riktigt den önskade, känner mig snarare full än avslappnad. Jag är på helspänn 24/7, har varit sen jag var liten och med insomningstabletter kände jag för första gången riktig avspänning utan att vara alkoholpåverkad. Sanningen är att jag inte vet hur man klarar sig utan z-preparat. Hur jävlig dagen än var visste man att man skulle få känna någon typ av frid 30-60 min innan man somnade. Har mått ännu sämre än vanligt i ca ett halvår vilket har lett till att jag tagit insomningstabletter även på dagen då det är det enda som verkligen hjälper mig mot ångest, (inte ens Stesolid eller Iktorivil har haft en tydlig ångestdämpande effekt). Tanken har varit att jag ska klara mig på 60 Imovane i ca 4 månader= 1 tabl. varannan dag. Sist åt jag 60 tabl. på 4 veckor, varav de 30 sista på 1 vecka. Ett dygn åt jag 10 st. Har inte ätit Imovane sedan 13 april, en dryg månad alltså. Men jag mår inte bättre ju längre tiden går, har hört att Imovaneberoende ska gå fort att bli av med.
Har ett nytt jobb som jag lyckades få pga. rätt utbildning men sanningen är att jag klarar det inte. Den konstanta ångesten gör att jag inte kan tänka en enda klar, logisk tanke, utbildningen är som helt bortblåst, den finns bara på pappret. Jobbar 75 % nu och det är för mycket. Funderar på att försöka få gå ner till 60 %. Egentligen klarar jag inte av att jobba alls, men har redan sagt upp mig från ett jobb i år pga. att jag inte klarade det. Att sjukskriva sig från ett jobb som man varit på i 2 veckor med vetskapen om att det kommer bli en långtidssjukskrivning är i min värld inte ok. Jag måste helt enkelt klara deltid. En parentes är att jag även tar Inderal, vilket inte är helt fel då man kan lugna hjärtklappningen åtminstone något. Tränar nån gång i veckan, orkar inte mer pga. jobb och ångest och alla "vardagssysslor" som tar åratal att utföra. Har aldrig upplevt att träning varit ångestlindrande heller, även om jag vet att 90 % verkar göra det.
Har läkarbesök imorgon och ska ta upp det där med att gå ner i tid på nya jobbet. Vet inte hur jag ska göra med medicinen. Vi ska tala om Buspiron och Lyrica, han verkade inte helt omöjlig på det. Har inte erkänt att jag överdoserat Imovane på dagtid och tänker inte göra det heller. Men jag behöver uppenbarligen hjälp med nedtrappning. Nån som har nåt tips och råd, behöver verkligen hjälp.
__________________
Senast redigerad av soulfood1 2018-05-20 kl. 14:09.
Senast redigerad av soulfood1 2018-05-20 kl. 14:09.