Utsätter min sambo för psykisk misshandel

Du kan väl vara snäll? Jag vet att du minns hur man är det. Se på andra! Iakta och lär dig själv. Respektera andras känslor. Säg inte något som du vet kommer såra en annan person. Var positiv istället för tillrättavisande och nedsättande. Bemöda inte andra med dina höga förväntningar. Du klarar det! Var snäll mot dig själv också. Det är inte hälsosamt att stressa och vara arg stup i kvarten. Respektera ditt egna käsloliv. Du förtjänar att må bra! Folk har sina imperfektioner, älska individen och utvecklas tillsammans.

”Lyd mig”
Men ja, börja med någon form av beteendeterapi.

Om jag kunde vara snäll bara sådär så hade jag ju självklart varit det. Att hålla såhär mycket ilska inom mig är jobbigt som fan och hade såklart hellre varit snäll och trevlig. Och jag kan ju vara det också förstås, men jag kan vända lika snabbt igen. Vem är bäst att prata med? Har tidigare gått i KBT men jag pallar inte. Sitta och gå igenom scenarion om hur jag agerat får mig bara att bli ännu argare. Nån annan med aggressivitetsproblem som har nått tips för att avreagera sig?

Tänk på kompensationsfaktorerna.

Vakna 20 minuter innan han måste upp och väck honom med en avsugning. Tillred smörgåsar åt honom och en kall öl på lördagseftermiddagen. Rimming och avrunkning i duschen.

Jag har haft aggressionsproblem tidigare, och testat ett par metoder för att bli av med ilskan. Kampsport/träning, cannabis, vandalisering och datorspel för att nämna ett fåtal. Träning är nog det som fungerat bäst och är mest hållbart. Efter ett hårt pass på gymmet har man bättre självförtroende och extra dopamin i hjärnan, vilket gör mig mindre arg.

Lycka till!

Du har aldrig funderat kring boarderline? Pallar inte KBT när din sambo lider låter minst sagt självcentrerat. Du behöver inte avreagera dig, du behöver hjälp med impulskontroll. Tror du allvarligt att alla andra aldig blir sjuhelvetes arga, frustrerade eller aggressiva? Men men hanterar det. KBT vore nog rätt, men du måste vilja.

Du klarar inte av tempot i det hektiska livspusslet. När det är för mycket har du inga marginaler. När saker lugnar sig får du dåligt samvete och blir snäll.

Dra ner på takten! Dra ner på alla måsten! Skapa en långsammare och mer harmonisk atmosfär så kommer ni alla att må bättre.

Praktiskta exempel.
- Gå ner i arbetstid / byt jobb
- Dra ner på barnens aktiviteter
- Dra ner på saker ni gör på helgen
- Ordna städhjälp
- Ordna hemkörning av mat
- Flytta
- Kapa relationer som inte ger något
- Radera Face Book

I längden är det inte bara din sambo som lider utan även barnen som far illa så gör något konkret åt problemet.

Mycket bra råd.
Börja med dessa steg och ta det därifrån.
Alla borde se över dessa punkter, ALLA.

Ja de här tipsen fungerar!

Var själv väldigt trött och sur förut.

Nu har jag slutat umgås med folk som inte ger något.

Har hemleverans av mat.

Någon som putsar fönster och storstädar.

Tackar nej till umgänge varje helg.

Ja mitt liv har blivit mer harmoniskt nu.

Lycka till TS och andra som följer dessa råd!

Det ar synd om dig...

Men att du har borderline eller what not nu rattfardigar inte nagot av vad du gor mot andra (familj, nara o kara eller vem fan som helst)

Du kan inte styra dig sjalv... och darfor forsoker du styra honom oxa. Antagligen sager han inte ens i fran langre... han kanske gjorde i borjan, men inte langre. Han beter sig som om allt vore normalt kanske, han har vant sig kanske... men jag behover inte saga till dig att han inte onskade detta liv for sig sjalv... sa varfor gor du detta?

Om du alskar honom eller barnen (som de flesta som ar sjuka sager att de gor o allt de gor gor de for att de alskar) sa ar ju ditt tillvagagangssatt fel och sjalviskt.

Du kmr inte lara dig att ma battre av att leva ett sant destruktivt liv dar du maste halla manniskor fangna mot deras vilja for att du ska ma bra... hur du kmr ur den onda cirkeln? Ja, du kan ju borja dar (det jag just skrev)