Sartre vs Nietzsche (samlingstråd)

Jag försöker hitta vad Sartre och Nietzsche har för inställning till religion och vilken religiös ståndpunkt de hade.

Jean-Paul Sartre var ateist vet jag iaf.

Lite info om dom.

Jean-Paul Sartre var en av grundarna till existensialismfilosofin, en filosof alltså och Freidrich Nietzsche var även han filosof samt professor i filologi.

Nietzsches bok Anti-Krist förklarar hans relation till främst Kristna, Judar och Buddhister. Flera andra böcker går in på detta men med tanke på din fråga tror jag Anti-Krist är den boken som mest förklarar det du vill veta.

Nietzsche var ju knappast något större fan av Kristendomen då han höll den skyldig till en stor del av Europas förfall. Kanske bör tillägga att du kan ta dig en titt på Om moralens härkomst där han går in på just Kristendomen en del.
Vad gäller hans inställning till religion i övrigt så hänvisar jag till föregående talare (mina kunskaper om Nietzsche är inte riktigt fullständiga ännu så).

Nietzsche och Sartre förefaller enligt mig ha den likheten att de anser att människan lever "på riktigt" genom att utifrån sig själv aktivt göra sina val i livet. Man lever på något vis inte "på riktigt" om man följer en redan given moral (att man t.ex. är född in i ett kristet samhälle och utan att mer djupgående reflektera över detta helt enkelt följer de normer som råder).

Jag undrar då: hur skulle Nietzsche och Sartre se på en individ som gör det medvetna valet att ansluta sig till en grupp (t.ex. på grund av att man håller med deras principer)? Kan det rent principiellt kritiseras utifrån Sartre eller Nietzsche att man medvetet väljer att ansluta sig till en grupp (en grupp som har normer och kanske också ett eget regelsystem)? Tror ni att Sartres och Nietzsches syn skiljer sig angående detta? Kan det vara så att detta beror på vilket sätt man som individ förhåller sig till gruppen, samt vilken sorts grupp det handlar om?

Jag har fler funderingar kring detta, men inväntar svar av någon mer insatt innan jag spånar vidare.

Nietzsche och Sartre kanske tycks lika på ytan, inte minst i historieböckerna som klumpar ihop dem under den anakronistiska rubriken "existentialism", men är egentligen väldigt olika som filosofer. Den största skillnaden är att Nietzsche är en riktig filosof, som kommer fortsätta ha effekt på tänkandet i många århundraden framöver, av den enkla anledningen att vi inte är färdiga med honom. Sartre däremot är som filosof mer eller mindre förbrukad efter östblockets fall, men fortfarande aktuell som en fritt tänkande författare förstås och inte minst som intellektuell symbol för 1900-talet.

Sartres syn på individens frihet och plikten att engagera sig för en gemenskap är genom hans liv en spänningsfylld ambivalens, som i det tidiga skrivandet närmar sig absolut solipsism och i det senare principfast underkastelse av kollektiva normer - marxismen i det här fallet. Man kan säga att det är oförmågan att lösa denna paradoxala spänning som är upphovet till att Sartres filosofi inte längre bär nån framtid, eller åtminstone inte är mer aktuell att reflektera över än den traditionella vänster-höger uppdelningen i politiken.

Nietzsches filosofi utspelar sig däremot inte på denna axel av individualitet och kollektivitet, utan på en axel som handlar om hur både individer och kollektiv bär ett historiskt skickat öde och skapar sin framtid, vilket kräver en större mångfald i den filosofiska analysförmågan. I Nietzsches filosofi finns blandat om vartannat både dyrkan av ensamma hjältar och morska uppmananden till att pliktfullt underkasta sig kollektiva normsystem, men detta blir aldrig ett problem för Nietzsche på samma sätt som för Sartre, eftersom hans filosofi i grunden handlar om något annat i förhållande till vilket den sociala relationen blir en sekundär effekt.

Många tror kanske att Nietzsche var nån sorts anarkist eller revoltör som hela tiden ville göra uppror mot olika system, men det stämmer inte alls, eftersom Nietzsche hela tiden tänker steget längre och även gör "revolt mot revolten". Till sist utmynnar hans filosofi inte i frågan om vilka värden som ska bevaras och vilka som bör förkastas utan pekar mot den punkt där värden först som sist alstras och förstörs. Målet för den nietzscheanska filosofin är att uppnå medvetenhet om vilka krafter som verkar på oss i en viss historisk situation och utifrån denna bejaka vårt öde i förhållande till den historiska helheten.

Kan du utveckla det här lite?

Två jämförelser mellan Sartre och Nietzsche sammanslagna.
/Mod

Håller helt och hållet med. Sartre är extremt knuten till sin tidsålder medan Nietzsche kommer vara aktuell under lång tid framöver. Ingen läser Sartre idag på samma sätt som man studerar Nietzsche eller Hegel. Att Sartre och Nietzsche sammankopplas är ganska märkligt egentligen eftersom de hade helt olika utgångspunkter för sin filosofi och långt ifrån samma intressen.