Skillnad i identitetskapande mellan kristendom och hedendom?

Religion bidrar till ett identitetsskapande hos människan. Religionen sätter upp ett ramverk som människan förhåller sig till, varpå lagar och värderingar kommer ifrån. Vi kan idag prata om "kristen etik och moral", som ett västerländskt arv och som präglar vårt sätt att se på vår värld och oss själva. Då kristendomen förlorade inflytande började andra idéströmningar, som nationalism, komma och ersätta identitetsluckan som blev allt tommare (min egna tolkning).

Hur såg identitetsskapandet ut i de hedniska religionerna? Om vi ser till exempelvis den nordgermanska hedendomen verkar släktskap ha varit en stor del i hur man valde att identifiera sig, där man var mån om att tala om stora gestalter i sin egna släkt, vilket i sig talar om ett mer tribalistiskt förhållningssätt. Min tolkning av exempelvis asatron är att människan levde mer i harmoni med gudarna, där kristendomen istället har en ultimat gud som bygger mer på fruktan och undergivelse. Kan man således göra påståenden som att kristendomens annorlunda strukturer innebär i konsekvens att man exempelvis tappar tron på tribalistiska värderingar, och i sin tur ens egna släkt och traditioners betydekse, som betydelsefulla för sin egna identitet?

När det gäller hedendom kontrar kristendom apropå tribalistiska värderingar, menar du då bara i Sverige? Eller menar du också kelticism kontra katolicism i Irland? Eller inhemska religion kontra kristendom i Uganda? Ser det likadant ut där som här?

Visst förefaller det varit ett klansamhälle här i Sverige då asatron var den dominerande religionen. Men det var det även i andra delar av Europa under samma tid, trots att de var kristna. Och även när både asatroende och kristna levde sida vid sida. Det ändrades inte heller direkt då kristendomen blev den dominerande religionen här i Sverige på 1000- och 1100-talet utan senare succesivt.

I Mellanöstern har såväl muslimer som kristna klaner. Samtidigt är t.ex. Bosnien inte ett klansamhälle trots att majoriteten är muslimer. Så jag tror att religionen inte behöver vara avgörande för om det är ett klansamhälle eller ej. Jag tror du funnit två separata saker som ibland råkar uppträda samtidigt och därav felaktigt dragit slutsatsen att det finns ett samband dem emellan.

Är staten väldigt svag måste man förlita sig på sin släkt istället, varpå ett klansystem utvecklas. Men ett klansystem gör det också svårt för en stark sammanhållen stat att växa fram. Se t.ex. på Mellanöstern. Och visst den "kristna världen" har större kunskaper om statsbyggande än flertalet andra kulturer, så möjligen av den orsaken då.