Vad kallas den filosofiska idéen?

Kan någon bistå mig vad denna filosofi kallas?

"Är det det värsta du varit med om, så kan det bara bli bättre. Är det inte det värsta du varit med om: Vad gnäller du för, detta har du verktyg till att hantera pga tidigare upplevelser.

Passar det inte är du fullt fri att ta ditt eget liv."

Något sådant tror jag är andemeningen i filosofin, men jag glömmer bort vad den kallas.

EDIT: Bytte från punkt till frågetecken i rubriken.

Lite OT från mig men känns ju spontant som att du skulle gilla Schopenhauer och kanske dom gamla existensialisterna.

Kan inte direkt göra kopplingen till någon (välkänd) filosofisk skola... men som tidigare sagts så var Schopenhauer rätt pessimistisk av sig. Dock trodde han inte på självmord och han tyckte inte att ditt citat var så man skulle göra, utan bara att det eviga lidandet och kämpandet var en del av det mänskliga psyket.

Vill du läsa om rena livsfilosofier hänvisar jag till Hellenismen, i synnerhet "stoicismen" eller "epikurismen". Men de främjar inte direkt det synsätt du beskrev, utan snarare att att vi når frid genom att inte identifiera oss med vårt lidande typ.

Tack för svar, får apostlahästa mig ner till bibblan och kolla upp Schopenhauer.

Ska väl säga att citatet jag skrev är en parafras.

Kan ju vara så att jag blandat ihop stoiker, pessimister, cyniker och diverse andra "surgubbar". Blir ju lätt så när man maniskt snabbläser några sidor här och var.

Hur kan man dra slutsatsen att det kommer att bli bättre bara för att man inte har varit med om någonting värre? det kan väl bli ännu värre.

Schopenhauer är bra, men det du skrev är mer typiskt för stoikerna. Epiktetos och Marcus Aurelius hade kunnat säga det.

Först och främst så är det ett otroligt fräckt uttalande. Det första påståendet är dessutom falskt. Även om du råkat ut för något som hittills är det värsta du varit med om så kan det faktiskt bli värre. Så det första uttalandet tyder på ett bristande intellekt.

Det andra påståendet, att ifall man vet att hantera hemskheter för att man varit med om traumatiska händelser tidigare är inte heller säkert att det är sant. Snarare kan det vara precis tvärtom, att ifall man varit med om något fruktansvärt så blir man extra känslig för saker som påminner om den upplevelsen. Så det andra påståendet brister i både reflektionsförmåga och känslighet.

I det tredje påståendet så innehåller ordvalet "passar det inte" en beskyllning om att vara bortskämd, vilket inte heller behöver vara sant. Sedan att lösningen på att vara bortskämd på det sättet skulle vara självmord är som ett elakt skämt, ett rått hån.

Du kan inte övertyga mig om att detta skulle vara filosofi. Det låter mer som en arrogant barbar som är rädd för sina egna och andras känslor.

Stoicismen är i högsta grad en filosofi, men den är inte särskilt akademisk.

Det centrala i det du beskriver är en uppgiven hållning. Den enda "filosofi" som passar är Stoicismen som den uttrycks av Marcus Aurelius. Se speciellt hans bok "meditationer" (fan .. nu måste jag leta reda på den i bokhyllan .. hang on) .. så det är passage 2.4 (bok två) där han säger:



Ungefär så. Stoicism.

Proprioception

Panglossianism?

Doktor Pangloss, som – oavsett hur mycket elände huvudpersonen Candide råkar ut för – står fast vid att de lever i "den bästa av världar".

Känner inte igen detta som uttryck för en filosofisk position, men man kan väl Kalla det gnäll-minimalisme, eller gnäll-restriktivism, typ: du bör minimera ditt gnällande och förbehålla det för de taskigaste stunderna. Annars lät det ju också som en sorts pensionistorienterat ungdomskritik. Typ: sluta gnälla, dagens ungdom har det för lätt.

Ja, och till yttermera visso kan det vara så att det värsta man varit med om kan vara ett globalt minimum men ändå inte ge verktyg att hantera mindre svåra händelser av en helt annan art.