Samma språk i hela världen?

Ditt argument är i samma stil som:
"I Sverige talar 95 % av befolkningen svenska, alltså är svenska det världsdominerande språket"

Ingen byr sig det minsta om att 78 % av Kinas befolkning talar mandarin, det är endast i Kina, samt några mindre områden utanför Kina (tex Singapore), där någon form av kinesiska talas. Det kommer aldrig att bli det internationella språket, ty det är alldeles för begränsat rent geografiskt, och samtliga kineser som har något större intresse i omvärlden lär sig engelska. Resterande kineser, som inte lär sig engelska, är sådana man som utlänning aldrig heller kommer att stöta på om man inte själv åker till Kina och träffar dem.

Det är fortfarande samma språk, även om det är stora dialektskillnader. Det finns ingen exakt definition av när det är ett eget språk eller när det är en dialekt, men i engelskans fall är det ganska uppenbart samma språk.

Olika språk och även dialekter av dessa har med parning och inavel att göra. Talar parterna samma språk/dialekt finns risk för inavel. Det gäller att hitta en partner som inte är släkt och det är mycket osannolikt om språket avviker.

Det blir lätt en defitionsfråga. En australiensera använder många ord och uttryck som en amerikan inte gör, och vice versa. Båda kan förvisso klassificeras som Engelska men ge det några tusen år och de kommer troligen att utvecklas ytterligare i olika riktningar.

Det är ju bara att jämföra t.o.m. ett språk i samma region och över några hundra år. Inte helt självklart att t.ex. en Smålänning idag skulle kunna kommunicera med en Smålänning på 1600-talet.

Eller kort och gott; språk lever och ändras med tiden och det är något naivt att tro att vi skulle kunna ha något generiskt språk som inte gör det. Även om globalisering och internet har gjort att det avstannat så finns ändå utveckligen där.

Tack for svaret!

Men precis paa grund av ett 'universal spraak' eller 'varldsspraak' bli'r nodvandigheten,
att lara sig, att studera, frammande spraak fortfarande viktig.

Jag t. ex. kan bara skolengelska, detsamma galler for mina kolleger och jag formoder, att det ar ocksaa tillfallet mellan de flesta andra har i Europa.

Darfor finns det verkligen ETT samma spraak i HELA varlden?? Det tror jag inte.

Trollar du eller har du bara otur när du tänker?

Språk är hela tiden i förändring eftersom människor är kreativa och varje ny generation sätter sin prägel på språket. Nya ord, nya uttryckssätt, förändringar i uttalet. Ibland rör t.o.m. grammatiken på sig, vilket förändringen i böjningsmönster från fornsvenskan är ett alldeles utmärkt exempel på. Om det ö.h.t. finns någon koppling till sex så skulle det väl vara en drivkraft hos unga killar att uttrycka sig "coolt" (dvs inte prata som föräldragenerationen) för att imponera på tjejer.

Vid parning söker sig människor traditionellt till personer ur samma etniska/språkliga grupp.

Min källa är Fredrik Lindström:


Samma dialekt = risk för inavel.
Olika språk = väldigt liten risk för inavel.

Detta är naturens sätt att skydda sig mot degenerering.
En ärftlig sjukdom kan slå ut en hel folkgrupp om den avlas fram.

På vad sätt menar du att Lindströms tänkta avhandlingsämne skulle stödja din hypotes? Kom ihåg att vi är i en av de seriösa formuavdelningarna, här är det inte meningen att man ska hålla på och tramsa.

För att inte tappa kontakten med huvudämnet så förblir svaret på varför språk skiljer sig så mycket åt att våra kreativa hjärnor ständigt knådar dem. Grupper som en gång levde nära varandra och talade samma språk/dialekt men blivit skilda åt kommer över tid att skilja sig åt mer och mer språkligt. Det här fenomenet ses även i kortare tidsperspektiv: Människor som emigrerat som unga och levt många år utomlands tappar ofta kontakten med språkutvecklingen på hemmaplan. Även om de håller sitt modersmål vid liv så kommer det efter 40-50 år att låta gammaldags och lite konstigt i deras släktingars öron när de är hemma och hälsar på.

Eftersom de flesta människor historiskt gift sig med personer som levt i närområdet och därmed talat samma eller näst intill samma dialekt så blir det uppenbart att din hypotes bara är dumheter.

Däremot finns det mekanismer som motverkar inavel bland sociala däggdjur (bland solitära är det uppenbart ett mindre problem). De varierar från art till art, men ofta finns det hos antingen honorna eller hanarna en medfödd drift att lämna födelseflocken när man uppnår en viss ålder. Det funkar utmärkt trots att de inte pratar dialekt :-D Något liknande verkar finnas hos människor. Det har varit känt länge att en nära uppväxt i de flesta fall hämmar sexuell attraktion längre fram i livet. Även bland "bonussyskon" är det mycket ovanligt. Mekanismen verkar uppenbart också i mindre starka bindningar. Killen och tjejen som växte upp på samma gata och var ute och lekte tillsammans gifter sig sällan och skaffar barn. Även att ha gått i samma skolklass verkar hämmande, även om det alltid går att hitta undantag. Det är alltså den sociala och fysiska närheten när man är barn som är faktorn, inte att man pratar på samma sätt.

Det enaste spraaket i historien som liknade ett globalt spraak var latin:-)
Det var ju praktiskt, men man maaste folja vissa reglar i jamforelse med "globiskan"
(globalengelskan). Dessutom var latin exklusivt ett skriftspraak.