Apors kulturer som förs vidare genom härmning har visat sig vara extremt sårbara när miljön förändras. Till exempel när schimpanser har jagat röda guerezor (en sorts små apor) nära utrotning så har det funnits för få jakttillfällen för de unga schimpanserna att lära sig jaktteknikerna genom att observera äldre schimpanser. Och när antalet termitstackar minskar på grund av mänskliga aktiviteter går de unga schimpanserna miste om chansen att observera de äldre schimpansernas tillverkning och användning av de berömda termitfiskepinnarna, med konsekvensen att de unga schimpanserna inte lär sig att fiska termiter och kunskapen till slut går förlorad i det schimpanssamhället. Det finns även schimpanser som använder stenstäd och slagstenar, en kultur har använt denna teknik i 4300 år.
När det genetiska ursprunget till de kapucinapor som tillverkar stenskärvor (som har vissa likheter med de som användes av tidiga människoarter) när kapucinerna slår stenarna mot varandra och slickar av damm med mineraler de behöver, visade det sig att en grupp som härstammade från stenbearbetare hade förlorat kunskapen när de hade flyttat till en djungel. I denna djungel fanns det lera som innehöll de mineraler aporna behövde, de slutade att slå stenar mot varandra och kunskapen förlorades. De kulturer som slår stenar har lämnat spår av kontinuerlig användning av denna teknik i 700 år.
Märk att samtliga redskapskulturer skapade av icke-mänskliga primater som utövas idag är yngre än slutet av den senaste istiden. Detta förklaras av sårbarheten för miljöförändringar som alla icke-verbala observationskulturer lider av, då istiderna band mycket vatten i frusen form påverkades miljön allvarligt genom att nederbörden förändrades även i Afrika och andra områden utan kalla vintrar. Vissa stenredskap tillverkade av Australopithecus innan släktet Homo fanns har hittats, men inga av dessa bestod över tidsperioder om hundratusentals år. Däremot visar redskapskulturer tillverkade av släktet Homo en kontinuitet över tid där användningen av redskap och även regionala skillnader i deras design bestod när istider började och slutade. En överföring av kunskap som inte begränsades av krav på möjlighet att visa den, vad kan det vara annat än språk? Berättelser alltså, "tvåordsmeningar" hade inte räckt för att förklara hur det går att tillverka redskap med ej närvarande material och använda dem till insamling av råvaror som i innevarande klimat inte existerar. En bred vass stendiskus som är praktisk för att jaga djur som dricker vid ett vattenhål på savannen skulle rubbas helt ur kurs av snåren om någon försökte använda den till jakt i en tät djungel.
Invändningen att det skulle krävas en hjärnkapacitet på modern nivå för ett historieberättande språk faller på att det är stor skillnad i hjärnans myelinnivå och därmed i effektiviteten hos de långa kopplingarna mellan hjärnceller mellan ett barn som nyligen blivit kapabelt att berätta långa historier och en vuxen. Även om det troligen inte var just myelin som var den begränsande faktorn hos vuxna förmänniskor är det inte orimligt att förmänniskor som på grund av genetiska begränsningar av hjärncellernas kopplingar i vuxen ålder hade en kopplingsnivå motsvarande en modern sexåring kunde berätta historier. Är det för stor skillnad i kopplingar mellan en sexåring och en vuxen för att allt ska vara reservkapacitet? Diskutera gärna den frågan ur ett evolutionärt kostnadsperspektiv. Vad gäller invändningen att överföring av kunskap genom språk skulle göra det möjligt för mindre intelligenta att "snylta" på mer intelligentas kunskap och stoppa evolutionen, missar den invändningen att det krävs kritiskt tänkande på individnivå för att skilja nyttig kunskap från desinformation. Kan fördelen med kritiskt tänkande ha drivit en fortsatt hjärnevolution efter att kraven för språk var uppfyllda genom att de fullt språkkapabla som inte tänkte individuellt kritiskt gick på "fake news" och därmed selekterades bort av evolutionen på ett senare stadium, vid övergången från arkaisk Homo till Homo sapiens?
Eller kan någon tänka sig något annat än språk som förklaring?
När det genetiska ursprunget till de kapucinapor som tillverkar stenskärvor (som har vissa likheter med de som användes av tidiga människoarter) när kapucinerna slår stenarna mot varandra och slickar av damm med mineraler de behöver, visade det sig att en grupp som härstammade från stenbearbetare hade förlorat kunskapen när de hade flyttat till en djungel. I denna djungel fanns det lera som innehöll de mineraler aporna behövde, de slutade att slå stenar mot varandra och kunskapen förlorades. De kulturer som slår stenar har lämnat spår av kontinuerlig användning av denna teknik i 700 år.
Märk att samtliga redskapskulturer skapade av icke-mänskliga primater som utövas idag är yngre än slutet av den senaste istiden. Detta förklaras av sårbarheten för miljöförändringar som alla icke-verbala observationskulturer lider av, då istiderna band mycket vatten i frusen form påverkades miljön allvarligt genom att nederbörden förändrades även i Afrika och andra områden utan kalla vintrar. Vissa stenredskap tillverkade av Australopithecus innan släktet Homo fanns har hittats, men inga av dessa bestod över tidsperioder om hundratusentals år. Däremot visar redskapskulturer tillverkade av släktet Homo en kontinuitet över tid där användningen av redskap och även regionala skillnader i deras design bestod när istider började och slutade. En överföring av kunskap som inte begränsades av krav på möjlighet att visa den, vad kan det vara annat än språk? Berättelser alltså, "tvåordsmeningar" hade inte räckt för att förklara hur det går att tillverka redskap med ej närvarande material och använda dem till insamling av råvaror som i innevarande klimat inte existerar. En bred vass stendiskus som är praktisk för att jaga djur som dricker vid ett vattenhål på savannen skulle rubbas helt ur kurs av snåren om någon försökte använda den till jakt i en tät djungel.
Invändningen att det skulle krävas en hjärnkapacitet på modern nivå för ett historieberättande språk faller på att det är stor skillnad i hjärnans myelinnivå och därmed i effektiviteten hos de långa kopplingarna mellan hjärnceller mellan ett barn som nyligen blivit kapabelt att berätta långa historier och en vuxen. Även om det troligen inte var just myelin som var den begränsande faktorn hos vuxna förmänniskor är det inte orimligt att förmänniskor som på grund av genetiska begränsningar av hjärncellernas kopplingar i vuxen ålder hade en kopplingsnivå motsvarande en modern sexåring kunde berätta historier. Är det för stor skillnad i kopplingar mellan en sexåring och en vuxen för att allt ska vara reservkapacitet? Diskutera gärna den frågan ur ett evolutionärt kostnadsperspektiv. Vad gäller invändningen att överföring av kunskap genom språk skulle göra det möjligt för mindre intelligenta att "snylta" på mer intelligentas kunskap och stoppa evolutionen, missar den invändningen att det krävs kritiskt tänkande på individnivå för att skilja nyttig kunskap från desinformation. Kan fördelen med kritiskt tänkande ha drivit en fortsatt hjärnevolution efter att kraven för språk var uppfyllda genom att de fullt språkkapabla som inte tänkte individuellt kritiskt gick på "fake news" och därmed selekterades bort av evolutionen på ett senare stadium, vid övergången från arkaisk Homo till Homo sapiens?
Eller kan någon tänka sig något annat än språk som förklaring?
__________________
Senast redigerad av Tankebrott 2018-04-06 kl. 12:34.
Senast redigerad av Tankebrott 2018-04-06 kl. 12:34.
