Ge en man en fisk och du föder honom för en dag. Lär en man att fiska och du föder honom för hela livet.
Det här kan ju bli lite avigt om man är bortskämd. Alltså att man aldrig lär sig fiska utan bara blir matad dag för dag och sätts i en beroendeställning till den som skämmer bort en. TS verkar ju inte ha fått det dåliga med att vara bortskämd iom att du står på egna ben vad det verkar. Grattis, det måste kännas skönt

<---- (Edit: menar detta genuint! )
Nu såg jag att flera skrivit nästan samma sak så jag tillägger att konsekvenserna av att inte "stå på egna ben" är rätt jobbiga psykiskt. I alla fall för mig. Hatar att inte veta att jag bidrar och gör rätt för mig. Antar att det är lika jobbigt som för alla som är arbetslösa/ sysslolösa eller på gränsen.
Känslan är biologiskt förankrad vad jag förstått iom att man inte passar in i samhället. Man blir isolerad och deprimerad. Jag tror Robert Sapolsky går igenom det i någon av föreläsningarna på youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=NNnIGh9g6fA