Vad förlorar man på att sluta tänka?

"Thoughts in your head are really no different than the sound of a bird outside. It is just that you decide that they are more or less relevant."

Du förlorar perspektiv.

Ibland vill man ha vissa perspektiv, ibland vill man det inte för att de får en att må dåligt. Din fråga har en underton av att du skulle kunna förvänta dig att förlora någonting eftersom du förutsätter att du kommer göra det, men inte vet vad. Varför är det självklart att du måste förlora någonting? Varför är det självklart att en dum människa är lycklig? Är den för dum för att inse att den är ledsen? Finns det någonting i filosoferandet som nödvändigtvis gör en olycklig eller är det egentligen förhållandet till tankarna som är problemet?

Kanske ger dig avsaknaden av vissa perspektiv en viss känslomässig lättnad men samtidigt kan du nog förvänta dig att betrakta världen från en mindre sann utgångspunkt. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Genom att aktivt undvika vissa tankegångar och förhållningssätt kommer du samtidigt förlora vissa sätt att bryta ner och se saker för vad de är. Du förlorar ramar att reducera dina sinnesintryck inom. Lite pretentiöst skulle man kunna säga att du förlorar perspektiv på omvärldens ontologi, det vill säga hur världen omkring dig är beskaffad och hur den är.

Om filosoferandet inte ger dig någonting positivt längre är det självklart att du ska sluta med det. Allting du har lärt dig hittills kommer fortfarande att finnas kvar så så länge du inte glömmer bort det går du ju inte heller miste om någonting. Det blir lite skevt när man tänker att man går miste om någonting för att man inte lägger tid på det eftersom att man hela tiden väljer bort aktiviteter för sådant man hellre gör.