Tankar kring "potentiell otrohet"

Hur hade du känt där? En CIA-operative hade antagligen gett din tjej det mest skönaste sex hon någonsin varit med om och aldrig kan glömma. Ert sex skulle nog aldrig bli detsamma igen. Hon hade nog tänkt på honom medan ni har sex.

Varför ska man utgå ifrån att man själv är sämst i sängen? Om man på allvar tror att man är så pass kass kanske man bör sträva efter att bli bättre.

Det handlar inte om dig/mig, det handlar om att din partner haft sex med eliternas elit rekryterad bland eliter med elitträning i sex hos en extremt resursfylld och motiverad organisation som rekryterat riktiga sexhunkar. Du kan räkna med att din partner minst sagt i sådant fall hade varit ordentligt knullad så det visslar om det.

Ja det hade ju varit trevligt. Jag önskar min partner allt gott i livet, och förhoppningsvis hade han väl kanske kunnat lära mig några nya tricks efter en sådan upplevelse. Men han hade förstås gärna fått ge mig deras nummer.

För det första så har ju alla människor olika svårt för att stå emot impulser och frestelser, vissa har mycket svag självkontroll och vissa har mycket stark.

För det andra så har alla olika åsikter om hur allvarligt otrohet är. För vissa är det det värsta svek man kan begå, för andra är det bara lite oförskämt.

I dagens läge så har de flesta (alla?) kvinnor som man träffar redan haft sex med ganska många andra män. Det är sannolikt att någon av dessa har varit bättre på någon aspekt av sex. Men min partner väljer ju ändå att vara med mig. Kanske har även jag själv haft någon "bättre" sexpartner tidigare, men jag väljer ändå att vara med min kvinna. Precis som i fråga om allt annat, så finns det "tillräckligt bra" när det gäller sex. Man gifter sig ju inte automatiskt med den bästa sexpartner man haft, utan relationer bygger på en rad olika faktorer.

Sedan så är jag väl tillräckligt naiv/önsketänkande för att tro att jag själv är väldigt bra i sängen (kan vara åtminstone) och att det blir svårt att slå mig med hästlängder.

Jag försöker tänka bort olika former av svartsjuka, och ett så pass osannolikt scenario som du målar upp, känns inte hotande för mig. Jag räknar förresten redan med att kvinnor ibland tänker på någon annan, när jag har sex med dem. Det gör väl alla någon gång.

Känner man sig trygg i sig själv och sin relation så tänker man nog inte så mycket i dessa banor...
Visst, skulle CIA vilja försöka förföra min sambo så kommer de nog att lyckas, men så länge jag känner mig trygg med att hon älskar mig och har samma grundinställning kring otrohet som mig så har vi de bästa förutsättningar för att otrohet inte skall uppstå. Mer än så kan man inte göra...

Nu antar jag att du är tjej, så för dej är väl otrohet helt okej och en sexig grej. Är du man så är du en sann cuck.


Kanske. Men när ni står där framför prästen så så kommer det rinna ur slidan på henne bara hon tänker på hur gött den där CIA-agenten satte på henne. Antagligen längtar hon tillbaka till denna man men vet att det aldrig kan bli något.

Toppklass så jävla bra.
Håller med Tillit trohet och kommunikation kan man ha det i ett förhållande så spelar det inger roll hur mycket det blåser ingen kan komma emellan mig och min fästmö det känns och rockar fett

Killparadoxen, förbjuder du andra killar så blir det extra spännande. Om du inte har några regler så är det buffé istället.

Helt ärligt, men kanske orealistiskt, så tror jag inte att någon kan vara så mycket bättre i sängen än vad jag är.

Kvinnor brukar välja mig för att jag är deras typ i fråga om utseende och personlighet. De brukar stanna med mig för att jag även är deras typ i fråga om sex. Det är åtminstone vad jag tror själv. Det finns naturligtvis alltid de som är ännu bättre, i fråga om enstaka faktorer, och även sett till helheten. Men jag har faktiskt inga tvivel om att jag är minst ”tillräckligt bra” för de kvinnor som väljer mig. Även om vissa kanske vill förändra/förbättra mig ytterligare, så är just jag det ”ämne” som de vill arbeta med. När det inte är så, så tycker jag att man märker det tydligt, och då är matchningen fel från början.

Jag resonerar som så, att om man bara är ”tillräckligt bra” för varandra, så har man alla möjligheter för att få fantastisk sex. Att ”få” bra sex handlar mycket om en själv, och inte bara om partnern. Jag upplever att jag kan få fantastisk sex, även med någon som kanske är tafatt, osäker eller van vid helt andra saker, genom att visa vad jag vill och få motparten att upptäcka hur de kan njuta på nya sätt.

Om man själv är ”bra i sängen” så anser jag att man kan få fantastisk sex med de flesta som man verkligen matchar med överlag. Visst får man en alldeles speciell sexuell connection med vissa, men det handlar ofta om att man har en alldeles speciell connection överlag. Men om jag skulle stå vid altaret med någon, så skulle jag definitivt inte stå med halvstånd och tänka på någon annan. Om någon gör så, så är det ju deras egen förlust.

Kort sagt, så tänker jag normalt sett att jag själv är CIA-agenten, och om någon inte känner att de har fantastisk sex med mig, så är vi fel matchning från början.

Dock så kan väl alla tvivla på sig själva ibland, och inbilla sig att partnern ”nöjer sig” med en själv av någon anledning. Men vid sådana tillfällen så tvivlar man ju över allt möjligt, och ser även totalt värdelösa män som ett hot. Det handlar dock om att man själv tänker irrationellt, och sådant brukar gå över snabbt. Att oroa sig för CIA-agenter skulle jag sortera in under detta.

När jag var tonåring och ytterst religiös så hade jag hellre tagit livet av mig än att såra min dåvarande flickvän. Eftersom att jag visste att det var en synd att ens tänka tanken på en annan kvinna som attraherande så lyckades jag även undvika det av eget val.

Att hon sen gjorde slut med mig och att jag inte betydde ett kattpiss för henne är en annan sak, inte heller det med att liknande erfarenheter genom åren har gjort mig till en otroligt kall och känslolös s.k. mörk triad och halvspsykopat. Det hör inte till min poäng här.

Min poäng är att jag aldrig skulle kunna slå mig ner med en kvinna idag som inte hade samma moraliska dygd som jag hade då.
Ateismen är väldigt farlig på det vis att det ger människor väldigt flexibla gränser gällande sin moral och som alltid kan rationaliseras på ett eller annat vis. Visst finns det hos religiösa också, men hos en mindre del religiösa och fantastiska människor så finns det faktiskt en vilja att i princip alltid agera korrekt och i enlighet med sin tro.

Så idag är den enda typen av kvinna jag skulle kunna tänka mig att bilda min egna kärnfamilj med en religös sådan, typen som skulle vara bästa nunnan på klostret eller kvinnan som i alla fall skulle vänta med sex till äktenskapet. En kvinna som strävade efter någonting djupare och mer meningsfullt i livet.

Men jag inser ju samtidigt att det är väldigt svårt i en tid som denna med så många lössläppta slynor och diverse luder som går runt på gator och torg och som har blivit indoktrinerade med att feminism och kulturmarxism ska göra dem lyckliga. För att inte tala om hur sexualiserat samhället är idag, precis överallt man går så är det musikvideos med halvnakna kvinnor, attention whores som visar röven och tuttarna på Instagram eller reklamskyltar med hunkar i boxershorts och sängkammarblick.

Så jag kommer fortsätta banka av och knulla luder och råkar jag inte hitta någon så må det vara det, jag kan vara lycklig ändå. Till skillnad från de flesta människor i förhållanden idag som mest bara är uppbyggda på massa lögner och vita lögner till varandra och de flesta skulle vara otrogna så länge man kunde komma undan med det.