Citat:
Ursprungligen postat av
trellen
Väldigt svår fråga om man ställer sig det på sin spets, tiden är inte absolut och har inte "alltid" funnits. Men annars, när det sista svarta hålet har dunstat bort i hawkingstrålning så består enbart rummet. Ur den bemärkelsen så varar rummet för evigt, men absolut ingenting annat kommer existera vid den tidpunkten.
Men vem vet, inflationen kanske vänder av okänd anledning och rummet kanske kollapsar innan dess.
Kanske. Jag har inte uppfattat att det råder någon som helst konsensus kring hur universum kommer sluta, om det gör det.
Det stämmer att ett av de sannolikt sista skeendena vi kunnat härleda teoretiskt är det du säger, med svarta hål som dunstat bort i strålning. Men det är mer komplicerat än så. Rummet i sig är möjligen sammanflätat i sig självt, vilket är energi. Expansionens drivkraft i sig, hur vi nu väljer att benämna den har också energi. Det är massor med fält, elektromagnetiska fält, eventuellt inflationsfält, eventuellt gravitationsfält, elektronfält, färgfält, osv. osv. osv. och massor med saker som har potential att fluktuera även när två punkter med en planklängd mellan sig rör sig från varandra i c.
Det är en möjlighet, om än osannolik att inflationen vänder eftersom vi sett att krafter ändrat storhet tidigare efter Big bang. Man skulle kanske även kunna argumentera för att krafter ändrat riktning eftersom de, åtminstone 3, men säg 4 fundamentala krafterna har varit 1 en gång i tiden när energin var tillräckligt hög. Vem vet vad som händer när energin är väldigt låg.
Så även i "slutet" så kommer någonting existera, fält och rum, och tack vare osäkerhetsprincipen så kommer därför dessa att fluktuera, och över oändlig tid så kommer det någon gång att spontant fluktuera upp lika mycket energi som hela vårat universum idag består utav, och då är det möjligt att den lokala energin blir större än den lokala inflationen just där.
Det finns mängder med teorier om hur universum kan fortsätta även efter att det sista svarta hålet dunstat bort och den rumsliga expansionen mellan två planklängder är större än c.
Dessutom har vi ett logiskt argument som inte går att komma ifrån, att om tiden inte alltid har funnits, och tiden skulle kunna upphöra, så måste ju möjligheten för tiden att uppstå igen finnas eftersom vi har den idag.
Eller ta chromodynamiken, där energin i kopplingen mellan två kvarkar ökar ju längre du drar isär dem vilket ger upphov till nya kvarkar, som då dessutom har massa och interagerar gravitationellt med varandra, samt via färgfältet via gluonerna då, i kombination med rummets egna sammanflätning som då är bundet på något sätt till kvarkarna. Kan man ens separera två kvarkar snabbare än c?
Vi vet ju såklart inte, men det är absolut en öppen fråga med mängder med teorier som pekar åt bägge hållen.
Boltzmann har sagt sitt i frågan, och det i kombination med modern kvantfysik har snarare öppnat för fler möjligheter till en fortsättning.