Jag försökte begå självmord för några dagar sedan

Kan kanske hända att ångesten från det som kändes jobbigt släpper nu efter allting. Har du något annat i livet som känns bra?

Ett svar om något...du vet inte vad smärta är! du vet inte att bli lämnad som barn som inget och bli skrattad åt. Allting sker i plan i vilket plan vill du leva? i det planet som förstört dig eller i ett lägre/högre plan... Allt finns inom dig ta varje dag som en gåva. Det finns ingen lycka och det finns ingen olycka vad som är uppe är nere och allt finns inom dig.
Lär dig tänka och fokusera på vad som du tycker ditt liv är värt att leva för...det finns inget annat.

Du kommer igen. Försök att planlägga vad som är bra eller nyttigt för dig och sluta lägg fokus på skit som får dig att må dåligt. Dina vänner och familj är extra viktiga nu, var inte rädd för att prata med dem.
Lycka till.

Jag är glad att du lever!
Jag tycker det som GeniusGZA var jättebra och vill också understryka det

A: Ge ingen energi åt saker som får dig att må dåligt ÄVEN om det är allt du känner till!

B: Gå promenader eller träna, jag kan inte understryka hur viktigt det är att du rör på dig!

C: Vistas INTE i miljöer du mår dåligt i och ta bort kontakter som drar ner dig, du behöver kraft nu!

D: Kommer dåliga tankar så ställ dig upp, klappa en gång med händerna och lämna rummet du befinner dig i och gör något kreativt som t ex att baka eller sy eller något annat du tycker om!

E: ((((Du måste prata med någon när du mår dåligt, det finns alltid någon du kan prata med, det är nu eller aldrig! Du måste våga öppna dig!)))))

Jag har personliga erfarenheter och detta är vad jag lär/har lärt mig av det...

Ja, hur skall man resonera kring sådana här lågpunkter? Även de mörkaste stunderna kan fungera som vändpunkter. Jag har personligen sett exempel på personer som har gjort dylika saker, som har varit på botten och där sådana här saker kan fungera som en katalysator till förändring. Förhoppningsvis har du inte skadat dig så mycket att det ger bestående påverkan på känsel eller rörlighet i armar/händer.

Du verkar ju ha stöd både från psykiatrin och från anhöriga, så det bästa du kan göra nu är både att ventilera med andra och reflektera över det själv. Att skriva ner dina tankar och känslor, som andra har föreslagit, är bra. Reflektera över vad som fick dig att göra så här, var du befinner dig nu - kanske känner du dig förvirrad, tom eller som att du inte riktigt vet hur du skall känna alls; skriv ner det, i så fall - och först och främst hur du skall gå vidare. Du är ung. Hur vill du ha ditt liv? Det handlar inte om att sätta press på dig själv i onödan, men i sådana här situationer kan det vara bra att blicka framåt lite.

Lycka till och ta hand om dig.

Är det jobbigt att prata om? Vad hände exakt?