Ja, 'S&M-regering' är verkligen en träffande benämning. Och visst, jag kan tänka mig att det skulle kunna gå hem hos många av de generellt sadomasochistiskt lagda svenskarna. Många vänsterväljare som lever i sina illusioner av det slaget som ännu torgförs av allt från LO till V skulle nog lätt kunna bli lite desillusionerade av det. Det skulle nog kunna bädda för en viss väljarflykt till V, om inte S lyckas sälja in ett nytt narrativ att tro på för att steget ska vara legitimerat. Jag tror inte "SD är nazister" riktigt räcker till, då många vänstertroende har trots allt lite fler trosdogmer att ta hänsyn till. Samtidigt lär det även bli än tydligare för många att det handlar om att behålla status quo i alla lägen, samt att väljarnas val verkligen står mellan 7K och SD. Det kan bli lite som den bild man målar upp av Tyskland i den här artikeln från The Spectator (om samma samregerande mellan borgerliga och sossar i Tyskland som Dahlberg nämner som en förebild i sin artikel):
Citat:
There is growing ‘Merkel fatigue’ in the country and her centrist theology — Merkelism — is seen as a cause, not a remedy, for the current malaise. Her open-door migration policy has been blamed for pushing voters into the arms of Alternative für Deutschland (AfD), and transforming it from a reviled fringe group to a party with 92 members of parliament. Merkel’s latest move is to give AfD the status its members crave. By forming a coalition with her main opponent, the Social Democratic Party, she has made AfD into the main parliamentary opposition. Or, as the party itself would put it, the main alternative for Germany.
Citat:
But such excuses ring hollow. Merkel’s big political project has been to move her party to the left and delete most of its conservative tradition. That’s exactly how she did more than anyone to create the political space AfD is now filling. Almost a quarter of Merkel’s CDU voters went elsewhere in the last election — yet her response now is to offer more of the same. And how might voters react? A clue came in a poll last week, showing support for AfD overtaking the SPD for the first time.
Citat:
Prepare for the worst: Merkel is seeking to lead a coalition government offering continuity at a time when voters are demanding change.
https://www.spectator.co.uk/2018/02/angela-merkel-has-created-germanys-far-right/
Anna Dahlberg har hela tiden sett väljarförlusten från M till SD som en slags protesthandling istället för ett reellt politiskt val. Möjligtvis kan det vara så för en del. Möjligtvis kan S och M lura tillbaka väljare med löften om att man inte längre tänker bedriva den politik man har bedrivit i 20 år. Men samtidigt har båda partierna, inte minst S, stora mängder aktiva partimedlemmar som kräver just att man ska fortsätta med den politiken. Kommer man i så fall att låtsas bedriva en annan politik, men likväl driva densamma som tidigare? Kommer man att gå emot en stor opinion i de egna partierna? För det är inte bara opinionen mot att ändra asylpolitiken, ovanpå det lär komma en opinion mot att samregerar med det parti som man i årtionden har utmålat som sin huvudfiende.
Jag tror Dahlbergs inlägg har två grundläggande svagheter. Det första är negligerandet av att väldig många medborgare vill se en generell förändring, inte en stabil status quo av det rådande tillståndet. Det andra är det outtalande antagandet, och i Sverige populära uppfattningen, att små partier är mer ansvarslösa (vilket säkert stämmer), medan S och M är de två mer regeringsdugliga och praktiskt mer ansvarstagande partierna som även ser till landets mer generella intressen. Problemet med detta populära och inte sällan outtalade antagande är att vi har flera årtiondens erfarenhet av S- och M-regeringar som visar på exakt motsatsen.
